DÖDEN PÅ NILEN – man kan inte bara hitta på nya bästisar och mordoffer hur som helst

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Death on the Nile
Regi: Kenneth Branagh
Skådespelare: Tom Bateman, Anette Bening, Kenneth Branagh, Russell Brand, Susannah Fielding, Dawn French, Gal Gadot, Armie Hammer, Emma Mackey, Jennifer Saunders
Land: USA, Storbritannien
År: 2022
Genre: Brott, Drama, Mysterium
Längd: 127 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: 20th Century Studios
Betyg: 3

Döden på Nilen är tillbaka i en ny storslagen filmatisering av och med Kenneth Branagh som har en svaghet för formatet 70 millimeter. Liksom Mordet på Orientexpressen är även denna moderna matinéfilm filmad i detta idag sällsynta och gammaldags cineastiska format. Det finns ungefär fyra fungerande kameror kvar, och de är lika pålitliga som en Ferrari från 1950-talet. Men fotot blir onekligen unikt och snyggt.

Senast vi såg Döden på Nilen i en ny filmisk adaptation var i TV-serien med David Suchet som den berömde belgiske detektiven Hercule Poirot och med en makalös Emily Blunt som Linnet Ridgeway. Emily Blunt har sedan dess blivit stor Hollywoodstjärna.

Den största filmatiseringen någonsin

Den största filmatiseringen någonsin är så klart den stjärnspäckade och Oscarsvinnande biofilmen från 1978. Skarpa och vitsiga dialoger ackompanjeras av ett sällsynt snyggt foto. Detta är en film som manusförfattaren Michael Green såg som liten knodd, en film som skrämde skiten ur honom. Så till den milda grad att han inte kunde sova ensam i sitt rum i två år. 1978 års film är onekligen både vacker och skrämmande och riktigt rolig, på ett vasst och satiriskt sätt.

På plats i Egypten

Peter Ustinov var då Hercule Poirot, i den första av sex Poirot-biofilmer. I rollistan syns stjärnor som Jane Birkin (som nu är 2022 års stora modeikon med allt i jeanstyg och trendsättare med Birkinväskan), Hollywoodlegendaren Bette Davis, Angela Lansbury (Miss Marple, Murder She Wrote), Oscarsvinnaren Maggie Smith (långt innan Downton Abbey), Olivia Hussey (Rebecca från Ivanhoe) och en omåttligt charmig David Niven i rollen som Poirots gode vän Colonel Race. I den huvudsakliga kärlekstriangeln syntes en oförglömlig Mia Farrow, Lois Chiles (Bondbrud i Moonraker) och nykomlingen Simon MacCorkindale (Jaws 3-D) som slog igenom som Simon Doyle. Hela filmen spelades in på plats i Egypten, på Nilen, och bland storslagna konstskatter och monument. Och bland myggor, flugor och krokodiler.

Från scenbyggen till äkthet till nya scenbyggen …

Bette Davis påpekade att förr i tiden hade man minsann byggt upp “the sets” i en studio – så hade man sluppit alla djur och odjur. Bette Davis hade gillat denna nyfilmatisering. Man har byggt upp allt i en studio. Från anrika egyptiska kungagravar, till den storslagna lyxkryssaren. Det tog ett år att bygga båten. Tidsödande. Men på plussidan: det filmas i studio, med blue screen, och skådespelarna slipper mygg och andra flygfän, och vattnet är helt perfekt och rent att plumsa ner i.

En nackdel är att ibland ser Egypten lite onaturligt ut. Vem vill att en ny påhittad karaktär ska klättra på pyramiderna och flyga drake? Kör i vind, det är ju tillåtet att klättra på datoranimerade (eller hemmabyggda) pyramider!

Wonder Woman och The Lone Ranger

Kenneth Branaghs Döden på Nilen är inte lika bra som sin stora bioföregångare och har inte lika stark “star power”. DC:s Wonder Woman Gal Gadot och en mesig tjej spelad av Emma Mackie, som inte tillnärmelsevis har samma utstrålning som Mia Farrow, ska vara rivaler om … Armie Hammer. WTF?! Vem i hela världen vill ha Armie Hammer? Inga filmregissörer och inga filmbolag och inga filmmakare över huvud taget med någon som helst självrespekt. Skulle filmen ha varit bättre utan Hammer? Onekligen – ja. Men det är som att försöka föreställa sig hur öknen skulle vara utan sand. Det kommer sandkorn i vägen för fantasin. Döden på Nilen spelades in innan Hammer blev “cancelled”. Ett öde som även drabbat Johnny Depp, som fick sparken från Fantastic Beasts-serien.

Cancel-culture och Christie

Johnny Depp var förresten med i Kenneth Branaghs tidigare Agatha Christie filmatisering, Mordet på Orientexpressen, och var mycket bra som osympatiskt mordoffer. Skillnaden mellan Depp och Hammer är att Depp alltid ansetts vara snygg, talangfull och en bra skådespelare. Något som inte sagts om Hammer ens pre-cancellation. I Döden på Nilen klampar han omkring lika subtilt som en hel hord elefanter. Introduktionen till kärlekstriangeln ser ut att vara ett ratat urklipp från 1980-tals klassikern Dirty Dancing. Eller bortklippt material från en gammal säsong av Let’s Dance.

Poirot har en ny bäste vän

Många personer i romanen Döden på Nilen har klippts bort, slagits ihop, ändrats på … eller lagts till. Konstigast av allt är att Poirot har fått en ny bäste vän, som inte är Hastings eller Colonel Race, och som blir mördad på kuppen. Man kan inte bara hitta på nya bästisar och nya mordoffer hur som helst! En perfekt pusseldeckare är som världens högsta och vackraste korthus byggt av en mästerarkitekt. Börjar du peta på grunden så börjar allt svaja – och sedan rasar det.

Många nya kärleksintressen

Hercule Poirot har också fått hela två nya kärleksintressen i den nya filmen – eftersom romance nu säljer bättre i America än deckare? Dessutom har man packat in en hel hög andra nya kärlekshistorier, till sist verkar det bli som en sommarfars, där närapå alla ska paras ihop och ha en fling. Den nye Poirots ständiga romantiska misslyckanden får honom alltmer att likna den gamle Kommissarie Morse.

Världens mest berömda mustasch för en egen origin story

Inledningsvis får vi en origin story som handlar Poirots mustasch. I svartvitt. Behövs det? Nej. Men det märkligaste är att någon säger att Poirot är lantbrukare. Poirot kom till England som flykting under första världskriget – och redan då var han en legendar inom det belgiska polisväsendet, en beundrad kändis inom Scotland Yard, en man som känner allt och alla. Från detta till att Poirot skulle ha varit en ung och mustaschlös bonde under kriget … nej, det går inte ihop. Vare sig logiskt eller kronologiskt. Och den där mustaschen täcker inte de förmodade ärr som den ska täcka enligt mustaschens origin story.

Bra biroller lyfter berättandet

Hur pass bra biroller är, är ett kvalitetsmärke både för romaner och för filmer. Romanen Döden på Nilen är som så ofta när det gäller Agatha Christies verk “top notch”. Man kommer in i berättelsen via biroller – inte via Poirot – och intresset hålls uppe hela tiden när man lär känna nya personer. Detsamma kan man inte säga om nyfilmatiseringen – så många personer har förändrats och har blivit mindre intressanta. Ett exempel är att French & Saunders ska spela ett nyinsatt lesbiskt par (vilket de gör väldigt oövertygande) eftersom … ingen aning alls. Det är en “uppdatering” som inte ger något och som inte tillför handlingen något, eller själva filmen.

Mördarna i Döden på Nilen är de mest osympatiska i hela Agatha Christies produktion – agenda sol och vår med dödlig twist – och när dessutom ett extra mord på Hercule Poirots bäste vän läggs till … är det verkligen logiskt att de ska komma undan rättvisan?

Hur kan stora komiker vara så oroliga?

Största mysteriet i Döden på Nilen är dock hur varken Russell Brand eller ett av världens bästa komikerpar, French & Saunders, inte är det minsta roliga. Det finns så många komiska tillfällen som går förlorade. Roligt blir det däremot under extramaterialet. Russell Brands joggingtur skulle definitivt inte ha klippts bort. Inte heller Hercule Poirots strumpsortering. Det mesta av det bästa, och det allra roligaste, finns i extramaterialet.

Döden i Venedig – nästa stopp på resan

Det kommer att bli fler äventyr med Kenneth Branaghs Hercule Poirot och hans yviga mustascher. Nästa gång blir det blöta – och mordiska – äventyr i Venedig. Döden i Venedig … är dock redan upptagen som titel.