ROADGAMES – thriller med maffiga scenerier, roliga märkliga rollfigurer och handling i tunnaste laget

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Richard Franklin hette en australisk regissör som gjorde ozploitationfilmer som mjukporrfilmen Fantasm, den fruktansvärt tråkiga skräckfilmen Patrick, och den nu Blu-ray-aktuella Roadgames, innan han hamnade i Hollywood, där han regisserade Psycho II, Link och en del annat.

Roadgames är från 1981, och när den gick på bio i Sverige hette den Lift med döden, en titel den fick behålla på hyrvideo (och den skulle inte förväxlas med en film med Charlene Tilton som fick samma titel). Jag minns filmen från 80-talets videobutiker, men jag hyrde den aldrig. Jag hade inte sett den innan denna nya Blu-ray kom ut.

Handling i tunnaste laget

Den här filmen har en frän affisch, och två skådisar jag gillar i huvudrollerna; Stacy Keach och Jamie Lee Curtis. Handlingen är dock i tunnaste laget, jag hade förväntat mig mer – “Var det här allt?” tänkte jag när eftertexterna rullade. Keach spelar en amerikansk lastbilschaufför i Australien. Hans enda sällskap är hans tama dingo, som kanske är en hund. Det är inte tillåtet att plocka upp liftare.

Jagar rätt på mördaren

En seriemördare härjar i trakten, och Keach tror sig se mördaren och dennes skåpbil. Trots förbudet plockar Keach upp en liftare, spelad av Lee Curtis, och när de färdas över den australiska ödemarken dyker mördarens skåpbil upp flera gånger. Polisen vill inte lyssna på Keach, så han får allt ta och jaga rätt på mördaren på egen hand.

Blir aldrig särskilt spännande

em>Roadgames känns lite grann som en blandning av Liftaren, Duellen och Mad Max – och kanske även lite Motorsågsmassakern i det att det förekommer kufar på etablissemang i ödemarken.

Scenerierna är ofta maffiga och det förekommer en hel del roliga och märkliga rollfigurer. Dock blir det aldrig särskilt spännande, och det saknas twister i storyn. För att det inte ska bli helt tyst under större delen av filmen, pratar Keach nästan oavbrutet med sin dingo, och detta upplevde jag som rätt irriterande. Brian Mays bitvis bombastiska filmmusik gör att det mer låter som en actionfilm än den thriller det är.

Filmen påstås vara Quentin Tarantinos favorit-ozploitationfilm, vilket känns lite märkligt. Nå – Roadgames är en helt okej liten film, men den är verkligen inget utöver det vanliga.

Du kanske gillar:

ÅSA-NISSE VOL. 1 & VOL. 2 – långt ifrån så dåligt som folk påstått, och de tidiga filmerna blir roligare från en film till nästa BATMAN & SUPERMAN ANTHOLOGY – LIMITED EDITION DEN STORA DECKARBOXEN VOL 2 – från succéerna och det stilbildande till fiaskona i svensk (deckar)filmshistoria BODY BAGS – en trevlig liten (skräck)film i antologiform med bästa rollistan någonsin