SVART KRABBA – mörk visuell thriller för den actionbitne med Noomi Rapace

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Engelsk titel: Black Crab
Regi: Adam Berg
Skådespelare: Noomi Rapace, Jakob Oftebo, Erik Enge, Dar Salim, Ardalan Esmalli
Land: Sverige
År: 2022
Genre: Action, Drama, Äventyr
Längd: 114 minuter
Betyg: 3

Ett namnlöst land i Norden, en namnlös fiende och ett självmordsuppdrag på skridskor med okänt dödligt bagage att leverera. Det är utgångspunkten i Svart krabba, filmatiseringen av Jerker Virdborgs roman från 2002. Men denna subtilitet till trots. Även om inte Rysslands brutala aggression mot Ukraina hade pågått på den europeiska bakgården i öster just nu hade det inte varit svårt att läsa in både Sverige som det utsatta landet och den ryska björnen som invasionsmakt i denna kylslagna historia.

Bokens huvudperson Karl Edh har blivit Noomi Rapace som Caroline Edh. Kanske ett tidens tecken att även kvinnor i militärkläder ska få synas mer på film. Eller också är det i första hand ett vettigt sätt att motivera karaktären att anta erbjudandet om att tillsammans med ett gäng likasinnade göra något som inte ger särskilt goda odds för alla inblandade att överleva. Ni förstår, i filmens öppningssekvens får man se hur hennes dotter Vanja försvinner i samband med en fiendeattack, och nu har hon blivit lovad av sin bistre överordnade i David Denciks skepnad att en återförening kan bli aktuell om uppdraget lyckas.

Förräderi och knivhugg i ryggen

Men då gäller det som sagt att överleva till det bistra slutet, och det är förstås givet att så inte blir fallet. För det här är ingen frejdig men on a mission-historia där kanske en i det berörda sällskapet hjältemodigt biter gräset. Istället är det en överlag mörk skapelse där förräderi och knivhugg i ryggen förväntas förr eller senare.

Alla i hennes grupp är inte lika hängivna som Caroline att till varje pris leverera, och frågan är om hon egentligen följer order enbart av lojalitet mot sitt land. Eller drivs hon kanske väl mycket av själviska skäl?

Minimalism regerar?

Well, svaret på detta är förstås inte alldeles givet, men vad som däremot är säkert är att Svart krabba sätter en ära i att vara sparsam med bakgrundsinformation. Minimalism regerar? Absolut, tycks regidebuterande Adam Berg vilja säga. Det räcker att vi i publiken vet att världen är illa ute om inte uppdraget slutförs. Att krig är helvete förstår vi också av det lilla som visas utanför isarna teamet åker på. Dessutom behöver det väl inte ens nämnas. Det fattar väl alla ändå. Och strunt samma också om vi inte får veta mycket om karaktärernas förflutna. Förutom vad gäller Caroline då.

Om jag låter ironisk här är det bara att be om ursäkt. För om så är fallet är det inte min mening. För egen del tycker jag nämligen detta stilgrepp på det hela taget funkar hyfsat i det här sammanhanget. Man förstår grejen även om detaljerna saknas.

Muskulös action när så krävs

Dessutom lever Svart krabba i hög utsträckning på det visuella. De lika majestätiska som ödsligt hotfulla vintermiljöerna hjälper till att ge liv åt helheten på ett oväntat effektfullt sätt. Garnera sedan detta med muskulös action som finns där som bärande inslag när handlingen så kräver, så är det lätt att förstå att det här är en film som är väl värd att se för den thrillerbitne. I alla fall om tendenser till krigsdepp från verkligheten inte slagit sitt grepp kring vardagens tankebanor.

För övrigt tycker jag Noomi Rapace filmografi sedan Millenium-trilogin är gravt underskattad. Det finns flera alster i samlingen värda både att applådera och kolla in en extra gång, typ The Drop, Child 44, What Happened to Monday, The Secrets We Keep och Netflixaktuella I död och lust.