Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jens Sjögren
Skådespelare: Granit Rushiti, Dominic Andersson Bajrakati, Cedomir Gilsovic, Merima Dizdarevic, Håkan Bengtsson
Premiär: 2022-03-18
Betyg: 3
Är ingen större fan av Zlatan Ibrahimovic som person. Odräglig, bufflig och arrogant är adjektiv som ligger närmast till hands för att beskriva honom. Fast gudabenådad när det gäller att sparka på en boll är han förstås. Och närmast en levande legend i dagens läge för vad han uträttat på gräsplanen. Så det är klart det finns en intressant historia att berätta här. Fattas bara annat.
Fast så överdrivet speciell är inte den här filmen. I grund och botten är det en typisk och rätt standardiserad underdoghistoria man får sig till livs. Varken mer eller mindre. Vilket förstås är okej i sig. Men de som förväntar sig en ändlös kavalkad av välbekanta triumfer på den internationella scenen lär bli besvikna.
Tolererade ingen respektlöshet
Istället skildrar Jag är Zlatan de unga åren från det första stapplande (fotbolls)stegen på den där omtalade grusplanen via sejouren i FBK Balkan till värvningen av Malmö FF, och den första tuffa tiden i Ajax.
Tuff tid ja. I Ajax tolererade tränaren Ronald Koeman ingen respektlöshet och senfärdighet, varpå Zlatan sparkade bakut. Det är också där filmen tar sitt avstamp innan den borrar ner sig i barn- och ungdomsårens Malmö.
Störig, uppkäftig och strulig
Att dessa år inte var en tid harmoni och god familjeekonomi förstår man snabbt. Mamma Jurka och pappa Sefik var skilda och hos den sistnämnde prioriterades ölen framför maten.
Kanske var det delvis därför Zlatan var som han var; störig, uppkäftig och strulig både som barn och tonåring. Vem vet, men det var nog en faktor som spelade in. Men ska det verkligen ursäkta allt? Är inte så säker på det.
Sluta med all skit
Det finns dock ett definierande ögonblick då Malmö FF:s juniortränare Nils-Åke ger honom en åthutning med innebörden att talangen måste sluta med all skit. ”Vad vill du?”, frågar tränaren. ”Bli bäst”, svarar problembarnet.
Fast allt som oftast skyller Zlatan på andra, och menar att är för att alla tycker att han inte passar in från första stund som livet aldrig funkar. Så nej, det där med självinsikt har aldrig varit stjärnans bästa egenskap.
Uppnår en avgörande triumf
Med andra ord är det svårt att hysa särskilt mycket sympati för Zlatan, och det är klart inte särskilt bra i en film som betonar underdogperspektivet.
Ändå är det naturligtvis förlösande när mannen efter mycket om och men får sitt slutliga genombrott och uppnår en avgörande triumf innan eftertexterna börjar rulla. Då påbörjar även undertecknad ett imaginärt applåderande där i biofåtöljen.
Kompetent gjord
Men med detta sagt; mer än en förvisso kompetent gjord, men inte överdrivet märkvärdig biopic framstår Jag är Zlatan likväl i slutänden inte som.
