NIGHTMARE ALLEY – stjärnspäckad noir om en man som gräver sig ner istället för klättrar på samhällsstegen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Guillermo del Toro
Skådespelare: Bradley Cooper, Cate Blanchett, Toni Collette, Willem Dafoe, Richard Jenkins
Land: USA, Mexiko, Kanada
År: 2021
Genre: Brott, Drama, Thriller
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Disney
Betyg: 4

Romanen Nightmare Alley av William Lindsay Gresham kom ut 1946 och filmatiserades för första gången av Edmund Goulding redan 1947 med Tyrone Power – alias Zorro – i huvudrollen. Nu är det dags för fantasyskräckmästaren Guillermo del Toro att sätta tänderna i ett helt realistiskt drama som, likt förra årets Oscarsvinnare Parasit, handlar om hur en man vill ta sig upp för samhällsstegen – för att istället lyckas gräva sig ännu längre ner, längre ner än vad han trodde var möjligt.

Förr i tiden var Nightmare Alley ett samtida drama, inte ett kostymdrama. Händelserna utspelar sig under 1940-talet (liksom Disney-klassiken Dumbo ). Cirkusvärlden med nöjesfält, resandefolk, freakshows, lustiga huset och tivolikaruseller med målade hästar – allt detta sjunger på sista versen. Vi vet vad som ska komma – popmusik, rock’n’roll och TV-underhållning. Vem går ut till ett dragigt cirkustält?

Stylad som Zorro

Bradley Cooper i rollen som Stanton Carlisle har delvis stylats som 1940-talets stora filmstjärna Tyrone Power och har tidvis till och med en liten Zorro-mustasch.

Gång på gång refererar folk till Stanton som “young man”, eller så använder de det familjära tilltalet “son” – vilket är konstigt. Stanton ser gammal ut. Bradley Cooper är snart 50 och kan passera för 50+ vilket han gjorde i när han spelade musiker på dekis i A Star Is Born.

40-50-nånting räknades som gammalt på 1940-talet. Män hade levt sitt liv, hade barn och barnbarn. Om män överhuvud taget alls levde vid den åldern – ett par världskrig och en pandemi (spanska sjukan) hade dragit ner medellivslängden rejält.

Treenigheten av kvinnliga arketyper

Kvinnorollerna är tämligen stereotypa och symboliserar tre stadier i Stantons liv.

Uppgången sker i och med mötet med Zeena (Toni Collette) som ser ut som jordemodern själv i sin bruna och gröna scenkostym. Zeenas trick är att läsa tankar och att tala med andar – men hon står stadigt med bägge fötterna på jorden och är noga med att tala om att det bara är just trick och illusioner som hon håller på med. Hon vill inte lura sin publik.

Sedan blir Stanton ihop med den oskuldsfulla flickan som hela tiden är klädd i rött som en levande mänsklig fackla i en gråbeige och grym och grymt tråkig stadsvärld. Molly (Rooney Mara) är den söta assistenten som jobbar med Stanton när han är på toppen.

Fallet kommer i och med mötet med en femme fatale, Lilith (Cate Blanchett). Eller snarare: en stereotyp häxa. Lilith är till och med ett klassiskt häxnamn. Enligt mytologin är Lilith mor till alla häxor och alla vampyrer – så hon måste ha legat i.

Var finns de verkliga mästerfifflarna?

När det gäller lurendrejeri så ligger Lilith och de andra överklassmänniskorna i staden ljusår framför Stanton, Molly, Zeena och de andra tivolimänniskorna.

Situationen är lite som i Gudfadern III där Michael Corleone inser att bedrägerierna bara blir större och mer intrikata ju högre upp i näringskedjan man kommer.

Hoppat över kritiken av präster

Man har hoppat över en hel del av boken, som där Stanton och Molly gifter sig och att Stanton utger sig för att vara präst för att sälja in sina andeseanser. Prästyrket är idealiskt för fiffel och båg. Mötet med Lilith är också diametralt annorlunda.

En annan verklighet än The Greatest Showman

Det är intressant att se forna tiders tivoli-karneval-och-cirkusliv och hur det var att turnera runt med sensationell och makaber underhållning. Allt är inte sockervadd. Det här är så mycket mörkare än The Greatest Showman – där alla “freaks” sjunger och dansar tillsammans och gläds över sina olikheter. Här verkar alla vara redo att hugga varandra i ryggen – både bildligt och bokstavligt.

Tappar färg och fart för en planterad beige moralkaka

Filmen tappar färg, fart och fascination när vi går från de böljande röd-och-vita cirkustälten till de fina och guldbeigea salongerna.

Att detta är en moralsaga med tydligt planterat slut … är övertydligt från början. Inga överraskningar. Film noir (och även neo-noir) serverar väldigt tråkiga och förutsägbara moralkakor.

Hela filmen är stjärnspäckad och full av minutiöst arbete med scener, mask och kostym.

Nightmare Alley är flitigt nominerad till olika priser och har chans på fyra Oscars – och ett antal BAFTA:s nu i mars – bland annat för bästa film och bästa foto.