Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Les Olympiades
Regi: Jacques Audiard
Skådespelare: Lucie Zhang, Makita Samba, Noémie Merlant
Premiär: 2022-03-11
Betyg: 3
Fängelsedramat En profet, tragiska romansen Rust and Bone och udda westernrullen The Sisters Brothers bär alla regissören Jaques Audiards signatur. Vi talar varierad kompott, således. Så vad sägs då om ett bokstavligt talat svartvitt drama om kärlekens och för all del också det sexuellas irrvägar och labyrinter med tillhörande fokus på ungas sökande efter något de nödvändigtvis inte vet vad det är?
Platsen är Paris och mestadels dess betongorienterade gråtrista 13:e distrikt. Där introduceras vi i filmiskt svartvitt för en kvartett individer, vars öden gradvis vävs samman allteftersom.
Camille, ingen kvinnlig hyresgäst
Där har vi till att börja med vasstungade Émelie, vars enahanda arbete på ett call center håller på att gå henne på nerverna. Hon bor ensam och gratis i sin frånvarande dementa mormors lägenhet, men behöver likväl en rumskompis som kan bidraga till resten av utgifterna.
Det blir läraren Camille, som lustigt nog inte alls visar sig vara den efterfrågade kvinnliga hyresgästen. Men eftersom ömsesidiga kemi är synnerligen uppenbar direkt vankas det intensiv sex efter bara sisådär fem minuters bekantskap, så då får han flytta in ändå.
En försiktig generalska
Problemet är bara det att den damglade Camille kanske inte är så intresserad av att gå all in med parlivet. Av en händelse kommer han istället i kontakt med Nora, en av livet kantstött juridikstuderande som flytt rötterna på landet för att börja om på nytt. Och för att nu ta till ett redan uttjatat uttryck klickar Camille omedelbums med Nora. Hon å sin sida är vis av erfarenheten en försiktig generalska, men det kanske kan bli någonting ändå.
Misstas för sexchattande bombnedslag
Eller också kanske det helt oavsiktligen kan utvecklas något med Amber Sweet, ett sexchattande bombnedslag i glittrig peruk hon via olyckliga omständigheter misstas för i det offentlliga livet med svår förnedring som följd. Nora söker nämligen märkligt nog tröst av Amber online när hon är som mest nere.
Hyfsat oförutsägbart
Spänningen är olidlig, med andra ord. Hur ska de sluta? Nej, jag överdriver en aning här. För så exalterande är inte Paris 13:e arrondissiment inte trots en del frispråkigt naket i mixen. Däremot gör det inte att komma ifrån att det hela ter sig hyfsat oförutsägbart.
Planlöst irrande efter den rätte och det rätta
Något som på sätt och vis ger sig själv eftersom filmen avhandlar planlöst irrande, sökande och försök att hitta både den rätte och det rätta vad gäller livsval utan att nödvändigtvis låta det vanligtvis mest uppenbara valet bli svaret i sådana här sammanhang.
För vi lever trots allt i en värld där det egna egot tillåts styra mer än vad som kanske är nyttigt, inklusive för en själv. Därför är heller inte ett lyckligt slut givet. Så med tanke på det får man nog säga att helheten slutar positivare än förväntat.
Bäst är skådespeleriet
Sedan skulle jag inte vilja säga att jag är knockad av Paris 13:e arrondissement. Historien är inte så intressant som Audiare kanske tror, och ibland skulle man bara vilja uppmana karaktärerna att ”get their shit together”.
Bäst med det hela är skådespeleriet av de fyras gäng i centrum. De lyckas alla engagera en att faktiskt bry sig om deras öde. Något som i Émelies och Camilles fall måste betraktas som en prestation värd namnet eftersom de båda ter sig smått osympatiska och övermaga egotrippade.
Skriven 2022-03-10
