Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Maggie Gyllenhaal
Skådespelare: Olivia Colman, Jessie Buckley, Dakota Johnson, Ed Harris, Peter Sarsgaard
Premiär: 2022-03-04
Betyg: 4
Ponera att The Lost Daughter varit svensk. Med den förutspådda svenska skådespelarensemblen, med den namnkunniga svenska regissören, med största sannolikhet hade kalkonvarningen återigen gjort sig påmind bland popcornsbägarna även om ingen hade blivit särskilt överraskad. För det är så vi gör film i Sverige, med klyschor som pliktskyldigt införlivas toppat med övertydlig handlingsplan.
Men nu är detta så långt ifrån svenskt som det bara går. Här fyller regissören Maggie Gyllenhalal, Oscarsnominerad för bästa manus, sin palett med allsköns närvaro av Olivia Colman, Här Oscarsnominerad för bästa kvinnliga huvudroll. Dakota Johnson, Ed Harris och den Oscarsnominerade Jessie Buckley för bästa biroll som den unga Leda.
Övergav sina små flickor
Den sköra men restriktiva lingvistikprofessorn Leda (Oliva Colman), tyngd av samvetskval från det att hon övergav sin två små flickor i ungdomsåren under tre år, söker sig till en liten semesterort i Grekland för att på något vis kunna bearbeta den förnimmelse av att ha vara en dålig mamma. Eller som hon själv uttrycker det – ”Jag är en onaturlig mamma”.
Semester tar hotfull vändning
Men med reflektionens tempus känner hon istället en lättnad, som översvallar hennes melodramatiska inre. Efter några dagar av lugn och ro i en näst intill avlägsen undangömd vik tar hennes semester en hotfull vändning. Leda som nästan har hela stranden för sig själv blir omgiven av en grekisk familj, vars närvaro nedanför parasollen visar sig vara alla annat än behaglig.
Mörk vänskap
Här dyker Dakota Johnson upp som den fagra Nina. Hon fångar inte bara männens blickar utan blir även ett epicentrum ur Ledas perspektiv, något som på sikt bygger upp en form av mörk vänskap mellan de två. Men när en liten, till synes meningslös händelse inträffar, eskalerar scenariot samtidigt som minnen traumatiserar hennes närvaro. Ledas till synes irrationella agerande blir allt mer påtagligt och hennes okonventionella val som ung mamma och dess konsekvenser blir allt mer synbart.
Den till synes fridfulla berättelsen om en kvinnas återupptäckt av sig själv blir snart berättelsen om en stark konfrontation med ett oroligt förflutet där lugnet sedan länge har passerat.
Skriven 2022-02-23
