Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Matt Reeves
Skådespeare: Robert Pattinson, Zoe Kravitz, Jeffrey Wright, John Turturro, Colin Farrell
Premiär: 2022-03-02
Betyg: 4
Mörkare kan ingen vara. Verkligen. Alla som till skillnad mot undertecknad eventuellt upplevde Christopher Nolans Batman trilogi och kanske i än högre utsträckning Zack Snyders Batman v Superman: Dawn of Justice, som i mörkaste och allvarligaste laget lär få krupp av Matt Reeves version av superhjälten utan superkrafter. The Batman är nämligen mörk på de flesta sätt både visuellt och innehållsmässigt.
Om jag säger som så att filmen på sina ställen fick mig att associera till både Seven och Saw-serien minus alla de grafiskt blodbesudlade inslagen, så kommer man sanningen rätt nära.
I behov av moralisk uppryckning
Vad vi omgående introduceras för är ett regntungt, slitet, korrumperat, opioddrabbat och våldsplågat Gotham i stort behov av både en materiell och moralisk uppryckning. Det faktum att filmen inledningsvis även ackompanjeras av Ave Maria på ljudbandet bör också säga en del av den sinnesstämning som presenteras.
Batman själv å sin sida smyger omkring i denna misär och känner sig otillräcklig även om han gör sitt bästa för att stävja buset med nävarna. Desillusionerad eller kanske snarare uppgiven är han också, så till den grad att hans alter ego Bruce Wayne till och med slutat bry sig om att ifall föräldrarnas livsverk går åt pipan.
Makabert arrangerade kroppar
Fast när någon helt plötsligt börjar ta stans officiella dignitärer av daga tvingas Batman trots allt engagera sig. Det första offret, borgmästaren följs snart av polischefen och en prominent åklagare. Mördaren presenterar sig som Gåtan och lämnar efter sig finurliga frågor vid de makabert arrangerade kropparna. Vem ska bli nästa offer? Ingen vet, det enda som är säkert är att det blir en kamp mot klockan för Batman och hans ende förtrogne hos polismyndigheten, Kommisarie Gordon.
Gåtan har helhetsgreppet
Därefter blir det komplicerat. En till synes städad, men i verkligheten – förstås – kallhamrad maffiaboss vid namn Falcone vet mer än vad han vill låta påskina alltmedan det dagliga smutsgörat överlåts åt Oswald Cobblepot alias Pingvinen.
Men helhetsgreppet över allt elände har givetvis Gåtan. Han spelar ut och på både Batman och lagens långa arm som en fin gitarr till och med när han fängslats, och placerats på Arkhams mentalsjukhus för de kriminellt sinnessjuka med en viss vansinnesskrattande figur i granncellen.
Att sätta fingret på maktens hyckleri
Och på tal om just Gåtan. Paul Dano gör honom till en visuellt oansenlig karaktär, men karaktärsskådespelaren låter oss inte för ett ögonblick vara i tvivel om att han är totalt bindgalen och oberäknelig. Sedan må det finnas ett positiv drag i att sätta fingret på maktens hyckleri och lögner och tvätta dess byk offentligt, men besattheten har för länge sedan fått honom att passerat gränsen för det civiliserade.
Varken skurk eller hjältinna
Mitt i allt detta kaos figurerar även Catwoman, Selina Kyle. Hon framstår varken som skurk eller hjältinna, men hon blir likväl en allierad till titelfiguren, och om jag nu inte säger så mycket om henne kan det bero på att vedermödorna hon är en del av i viss mån framstår som inte alldeles nödvändig alternativ helt utvecklade sidospår.
Häftiga actionsekvenser tar inte över
Fast bortsett från det, för övrigt måste jag säga att det är lätt att ställa sig positiv till den utmanande tonen i The Batman. Jag uppskattar kompromisslösheten, tonen av gritty noir, att så mycket fokus lagts på själva deckarhistorien och viljan överlag att gå bortom det publiken förväntar sig.
Det betyder inte att det saknas dramatik och häftiga actionsekvenser, men de tar inte över, och är definitivt inte flashiga på samma sätt som är brukligt i sådana här sammanhang. Istället känns de oftast nästan realistiska på riktigt, snarare än för sammanhanget.
På samma sätt lär man sig mer om vad som får mannen bakom masken att ticka trots att det är sällan masken är av överhuvudtaget., för övrigt.
Tillsammans med Joker vid en double feature
Ja, ni förstår grejen. Inklusive det faktum att det här inte är något för den yngre delen av publiken som i vanliga fall rusar och löser biljett mangrant till varje superhjältefilm som dyker upp på det lokala biokomplexet. Särskilt som filmen sånär klockar in på hela tre timmar, något även jag måste erkänna är något i mesta laget.
Istället är The Batman filmen som mycket väl skulle kunna ackompanjera Joker vid en double feature när tiden är mogen för en jubileumsvisning på bio i framtiden, och det säger väl det mesta om detta vågspel. I positiv bemärkelse då.
Skriven 2022-03-03
