INHERITANCE – fängslande upplägg, men thrillerdelen tänder aldrig till

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Vaughn Stein
Skådespelare: Lily Collins, Simon Pegg, Connie Nielsen, Chace Crawford, Patrick Warburton
Land: USA
År: 2020/2021
Genre: Drama, Mysterium, Thriller
Längd: 111 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 2

På pappret såg Inheritance inte så tokig ut. Till att börja med fanns en fängslande thrillerhistoria av mannen bakom det märkligt okända, men stilmedvetna film noir-försöket Terminal. Vidare var det inte svårt att vara nyfiken på vad den alltid sevärde Simon Pegg, underskattade danskan Connie Nielsen eller för den delen heta Lily ”Phils dotter” Collins skulle hitta på i sina respektive roller.

Och som sagt; upplägget är långt ifrån fy skam. Stunt samma att det inte är alldeles trovärdig, introduktionen med stenrike patriarken Archer Monroe som dör plötsligt och lämnar efter sig både ett långt ifrån fläckfritt förflutet och en ansenlig förmögenhet suger i vilket fall som helst onekligen in en i historien.

Får nöja sig med en futtig miljon

Likaså håller det som strax därefter inträffar intresset vid liv. Det är nämligen då Archers testamente avslöjas, och gissa om det innehåller en del överraskningar. Fast det gör det för ovanlighetens skull i sådana här (film)sammanhang inte. Mamma Catherine tilldelas som förväntat full kontroll över familjeegendomen medan William, favoritbarnet med politiska ambitioner får ärva 20 miljoner dollar.

Sistnämnda ska ses i kontrast till dottern Lauren, som får nöja sig med en futtig miljon. Men så har hon också alltid varit en besvikelse för farsgubben för att hon ”slängde bort” sin utbildning och valde att bli kasst betald åklagare istället för att dra hem storkovan som advokat åt de rika och mäktiga.

Okänd fastkedjad man

Så istället för pengar belönar Archer sin dotter med en nyckel till en bunker på familjens ägor där en okänd man sitter fastkedjad. Det visar sig att han suttit där i evigheter. Varför? Hur länge då? Vem är han? är frågor både vi tittare och Lauren av naturliga skäl ställer sig.

Så långt är allting gott och väl. På det här stadiet är det upplagt både för en spännande jakt på sanningen och en inblick i Archers smutsigaste förflutna. Och för all del, jag säger inte att det som följer härifrån inte har sina starka ögonblick. Däremot är det uppenbart att helheten totalt sett inte lever upp till sin potential.

Tanke att förmedla manipulation och nervighet

Skulle nog till exempel till att börja med vilja hävda att filmen pågår väl länge för sitt eget bästa. Vidare serveras sidohistorier som egentligen inte har någon betydelse, typ den om broderns valkampanj. På samma sätt är det säkert meningen att spelet mellan Lauren och Morgan, mannen i bunkern ska förmedla maktkamp, manipulation och svettig nervighet, men det tänder aldrig till nämnvärt.

Felcastad Lily Collins

Istället är det Simon Pegg i bunkerman-rollen, som stjäler showen och lyfter helheten både för egen del och på egen hand. Alltmedan Lily Collins i rollen som Lauren har svårt att övertyga både som åklagare och någon som kan hantera familjekriser. Hon är kort och gott felcastad. Det hade behövts någon äldre kvinna med mer auktoritet och karaktär för att fixa biffen.

Och på tal om äldre; stackars Connie Nielsen har inte mycket att göra i sin modersroll. Synd, på en så duktig och rar ärta.

Vad DePalma och Verhoeven hade kunnat göra

Nej, det här var dessvärre en besvikelse, men med detta sagt kan det inte hjälpas att jag undrar vad provokativa gamla demonregissörer som Brian DePalma och Paul Verhoeven hade kunnat göra med det här manuset om de fått fria händer. Då mina vänner, hade slutresultatet kunnat bli hur edgy och nagelbitande som helst. Och förstås, långt ifrån opersonligt.

Skriven 2022-03-01