SABATONs Hannes Van Dahl: “Jag tror kreativa människor som vi måste få utlopp för sin kreativitet. Annars blir vi knäppa”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Inget band har förmodligen skildrat krigets historia så ingående som Sabaton, och med förra albumet The Great War tog bandet sig an ett av världshistoriens mest fasansfulla konflikter. Men att göra det en gång var uppenbarligen inte tillräckligt. För nu har man satt musik till ännu ett knippe berättelser från denna beckmörka tid. Fast den som fått för sig att det var en självklarhet att det skulle bli en uppföljare har fått det om bakfoten.

Däremot visade det sig att mixen av överblivna sånger och idel tips på händelser från fansen i slutänden vara en lika vinnande som övertygande kombination för att bandet skulle fortsätta på samma linje en gång till, något nya albumet The War to End All Wars utgör ett påtagligt bevis på. Fast på en rak fråga om hur självklart det var med en uppföljare svarar trummisen Hannes Van Dahl likväl “Inte alls”. Inget var förutbestämt på något sätt.

– Det kom väl snarare efter The Great War kommit ut, menar han. Vad fan, det är ju jättemånga historier och öden som vi ville ha med, men som inte fick plats. Dessutom tror jag inte man kan täcka in ett helt världskrig på en skiva heller. Så det var för mycket bra material kvar för att inte göra det, helt enkelt.

Att gräva vidare i historier

Hannes tillägger också att det varit ett konstant inflöde av tips från fansen de senaste åren, och många av dem har också blivit låtar. Av den enkla anledningen att det inte går att hålla koll på allt som hänt genom tiderna.

– Så kommer det då någon story som är väldigt intressant får man gräva vidare och se vad det var för någonting. Det är ju många grejor man hört om i förbifarten som man inte fördjupat sig i. Sedan ska man också komma ihåg att musiken i regel kommer först, så om man har ett tema eller en historia om någonting lär musiken göra den rättvisa.

7,4 miljoner visningar

Hannes är dock noga med att påpeka att förstasingeln och tillika balladen Christmas Truce, som i skrivande stund har knappt 7.4 miljoner visningar på YouTube inte kom till på detta vis. Här kom istället historien först. Fast oavsett vilket är förstås mångmiljonsiffran ifråga imponerande, men så är det här också inte bara en mäktig sång, utan den är även begåvad med en påkostad video.

– Ja, och den var rolig att spela in också. Vi har en större roll som skådespelare än musiker i den. Det är väl bara Tommy (Johansson) som spelar gitarr i videon, tror jag. En akustisk sådan. Så det var jätteroligt, men också jättesvårt. Jag har nog alltid tänkt att skådespelare är lite som ett räkmackejobb, men jävlar vad fel jag hade haha. Nu är vi ju hårdrocksmusiker i första hand, men att vi nu skulle ge oss in i skådespeleri var otroligt naivt. Men med bra guidning av regissören och andra tycker jag det blev kanon ändå.

Pandemi-isolering i lagerutrymme

En annan typ av problem och svårighet som drabbade bandet pre videoinspelningen var förstås pandemin. Allt började – precis som för många andra – i mars 2020. Då tvingades sextetten hastigt och lustigt måste avbryta sin turné i Ryssland. Då tvingades Hannes omgående åka hem till sin fru, Nightwish-vokalissan Floor Jansen eftersom hon var sjuk, medan sångaren Joakim Brodén och gitarristen Chris Rörland satte kurs mot Falun och isolerade sig i bandets lagerutrymme. Men att hävda att framtiden inte var tänkt på det viset vore onekligen ett understatement.

– Ja, verkligen. Det var väldigt snopet. Vi var ju inte färdig med den världsturné vi höll på med. Vi hade ju en massa grejor kvar på den, så vi fick inte avsluta på det sätt som man bör göra. Sedan skrevs väl inte hela plattan i lagret, men en stor del skrevs i den karantän som var då. Men själv fick jag åka hem för att jag hade en jättesjuk fru där.

Sjuk i tre veckor

– Men Floor hade väl inte fått Corona då, eller? Det kanske var något annat?

– Ingen aning. Det gick ju inte att testa sig då. Det var för tidigt. Men högst troligt var det så. Hon var sjuk i tre veckor, så jag vet inte vad det skulle ha varit annars. Hon är aldrig är sjuk någon gång annars. Men vem vet.

Hur göra det så säkert som möjligt

– Nej, och det spelar ju ingen roll nu. Men när ni sedan skulle spela in skivan. Hur var det då? Träffades ni eller skickade ni bara en massa filer mellan varandra?

– Dels var det demostadiet av plattan. Då var det ju mycket skickande fram och tillbaka på mail, liksom. Och sedan stod vi inför utmaningen att vi skulle spela in en skiva. Jaha, hur gör vi det på ett så säkert sätt som möjligt. Så där fick vi tänka till. Så vi låste inspelningsprocessen mycket hårdare än vad vi brukar göra. Det var inga besök eller någon utifrån som kom in på något sätt. Sedan när det var instrument som skulle spelas in var det bara de som var nödvändiga som var på plats.

Ett jävla fokus på att göra ”det”

– Kan tänka mig att sådant funkar, men det verkar också rätt tråkigt om man nu brukar umgås?

– Ja, nä men verkligen. Annorlunda var det helt klart, men det var också ett jävla fokus att göra ”det”, och det är alltid så i det här bandet. När det vankas inspelning kommer folk jävligt hungriga på ett bra sätt. Och de är jävligt fokuserade och väl inrepade. Sedan är det pang på, liksom. Det är precis så jag också gillar att göra det på också.

Ett gott samvete över att inte ha spillt tid

Att de kreativa förutsättningarna var allt annat än normala spelade med andra ord inte någon större roll i slutänden för bandet. För i vanlig ordning fick man till ett nytt album inom det gängse två- till treårsspannet. Samtidigt krävdes att alla inblandade tänkte till, menar Hannes. Relevanta frågor som ställdes var ”Vad ska vi göra? Vad tycker folk är kul att göra, och hur görs det på ett säkert sätt?”

– För det ska man ju också komma ihåg; i början på pandemin visste man ju ingenting. Vi visste ju knappt hur farligt viruset var, liksom. Så sedan fick vi kolla på möjligheter. Vad är möjligt att göra? Kan vi spela? Nej, det får vi inte. Vad kan vi göra då? Och sedan utifrån det fick vi sätta oss ner och göra upp en plan. Så om jag nu ska titta tillbaka på de här två åren, så gör jag verkligen det med gott samvete för att vi inte spillt någon tid på något sätt. Varken på ett personligt eller professionellt plan.

Att vara aktiv och hålla hjärnan igång

– Fast samtidigt har ju du liksom de andra tvingats vara hemma ett bra tag nu och hålla låg profil. Hur tycker du det varit?

– Ja, men alltså, dels valde vi det här yrket av en anledning. För att vara borta mycket, helt enkelt. Så det var en jättestor omställning, och nu lever jag ju ihop med en musiker själv, som har exakt samma situation. Och jag tror att sådana människor som oss tänker till hur vi upprätthåller en balans i det hela. Jag tror att kreativa människor överlag – och det här är min teori, inget är vetenskapligt bevisat – lär sig ha utlopp för sin kreativitet på ett eller annat sätt. Om du nu sedan gör något annat, som långkok kan det fungera på samma sätt. Men det måste ut, och får du inte det tror jag du blir knäpp, något vi nog är ganska medvetna om. Sedan har vi ju verkligen inte suttit hemma och väntat. När vi kom hem från Ryssland 2020, så förstod vi, jag , att det här nog kommer att ta en stund. Så att hitta ett sätt att vara aktiv, hålla hjärnan igång och vara kreativ på ett eller annat sätt var väldigt viktigt för oss båda.

Inte färdigt på en eftermiddag

– Det var och är ju det, men många fattade nog inte att pandemin skulle ta så här lång tid. Jag trodde inte heller att det skulle vara färdigt på en eftermiddag.

– Nej, jag trodde inte heller det. Men jag trodde ju inte det skulle hålla på så jävla länge. Verkligen inte. Nej, Gud. Hade jag vetat det hade det gjort saken mycket lättare.

För dålig på läsa (dålig) kritik

Något som emellertid underlättat situationen är den positiva responsen från fansen under denna jobbiga tid. Stödet har om inte varit mangrant, så i alla fall överväldigande positivt. Att recensentena inte alltid varit lika övertygade om bandets förträfflighet är en annan sak. Det finns inte minst en bild som säger att de som förordar ett tyngre mangelsound också är samma individer som gnäller att ett band är sellout.

– Ja, precis haha. Oj, jag är för dålig på att läsa sådant där. Jag kan tycka det är kul när jag väl gör det, men jag gör det för sällan. Jag har väl ingen anledning att göra det. Då håller jag väl hellre på med en massa andra grejor istället. Men sedan, ärligt talat, om någon kommer med kritik, så finns det många gånger sådan som är befogad musikaliskt, och då får man ta till sig det. Eller hur? Det är inte svårare än så. Folk har rätt till sin åsikt. Som tur är. Fast lite mer mangel, det håller jag med om haha.

– Det tycker du väl inte ändå?

– Nej, nej, jag skojar bara.

Mer svinkul ska det bli

– Jag tänkte på det, du har ju inte alltid varit med i Sabaton, som bekant. Du blev väl medlem 2013. Hur ser du själv på din tid i bandet så här långt?

– Ja, det är nästan tio år nu. Som att den gått sjukt fort. Vad ska man säga? Jävligt roligt har det varit. Det har varit väldigt väldigt mycket. Så jävla roligt det varit att få förverkliga mina drömma så många gånger om. Att få headlina Wacken på senare tid. Det var ju det man drömde om när man var 15. Nej, svinkul har det varit, och mer ska det bli.

– Jag antar att du inte tvekade ett ögonblick när du fick frågan om att bli medlem?

– Nej, det gjorde jag inte eeh, jag var ju med i ett band som heter Evergrey innan.

– Jag vet. Jag gillar dom.

– Ja, dom fortsätter släppa fantastiska plattor, och det var som så att 2010-2011 var Sabaton förband till Evergrey i USA, och då lärde jag känna några i bandet. Och…nämen jag tyckte bara att det var ett skönt gäng med sköna människor som spelade hårdrock av rätt anledning, liksom. Så man hade koll på dem genom det. Vi hade ju ändå några veckor tillsammans där i USA, och sedan när frågan kom var det ganska naturligt, faktiskt.

Utagerade avhopp

Fast naturligt eller inte. Det är inte direkt någon hemlighet att Sabaton hade genomgått en uppenbar kris 2012 när hela fyra medlemmar hoppade av på en och samma gång och sedermera bildade combon Civil War. Ändå var det inte något Hannes märkte av nämnvärt när han gick med. En del tid hade trots allt förflutit sedan dess.

– Ja, precis. Det hade ju varit två vikarietrummisar innan mig också. Så nej, det där var nog utagerat vid det laget. Jag gjorde ju slutet på Carolux Rex-turnén. Det var då jag kom in. Så det var full fart framåt bara.

Från progg till heavy metal

– Och på tal om det. Carolux Rex-albumet var väl också något av en vändpunkt för er. Jag uppfattar att karriären uppåt började på allvar då?

– Ja, det stämmer väl, kan jag tänka. Jag reflekterar för dåligt över sådana där grejor. Det händer så mycket hela tiden. Fast sedan kan jag tycka att rent musikaliskt var det ganska annorlunda att komma från Evergrey till Sabaton. Man fick tänka om i sitt spelande och gå från progressiv metal till heavy metal. Jag tyckte att det som var så jävla roligt var att gå med var att man kan ha en låt som Lejonet från Norden, som har dubbla baskaggar i sex minuter någonting hela tiden. Sedan kan nästa låt vara En livstid i krig, som är en jättelångsam ballad. Så var det inte riktigt i Evergrey, utan jag fick tänka till och spela på ett annat sätt. Jag kunde fokusera mer på groovet än tidigare. Det fanns lite mer tid och plats för det.

Visste inget kommer att gå fel

– På tal om tid. Du har ju som sagt varit medlem i Sabaton i snart ett decennium nu, så jag undrar om du har något favoritögonblick hittills. Och då kan jag tänka mig att headlinergiget 2019 på Wacken då ni spelade på två scener samtidigt är en av de största sakerna?

– Ja, verkligen. Det var en otrolig grej. Sedan var det så jävla skönt. Det här hade ju planerats i år för att vi skulle kunna göra det, och vi hade repat otroligt många timmar. Så det var jävligt skönt att gå upp på det giget. För jag visste till 110 procent att ingenting kommer att gå fel på grund av oss. Sedan kan det ju vara tekniska grejor som pajar, så är det ju alltid. Eller så är det den mänskliga faktorn. Men rent musikaliskt var jag lugn. Så lugn som jag var inför det giget har jag nog aldrig varit.

”Så länge vi trivs med varandra”

– Slutligen; ni är ju ett band som växt gradvis genom åren, men hur stora tror du ni kan bli. För ni har väl inte nått er ultimata nivå än?

– Nej, det tror jag inte. Jag hoppas inte det. Men jag tror också att kanske ingen…eller jag kanske inte lägger så mycket tanke kring det…om jag ska vara ärlig. Men så länge vi kan tycka det här är kul, och så länge vi kan skriva musik som vi tycker om att göra och trivs med varandra. Då är det nog bara att köra på, liksom. Så det är nog de faktorerna som avgör. Och att vi håller oss friska. Där får man nog stanna i sina tankar.

Skriven 2022-02-23