PROGNOSERNAS OSVIKLIGHET

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Det är svårt att spå, särskilt framtiden. Så tänkte Nostradamus, som dock med flyt glömde nämna det i sin bok Centuries : Les Prophéties de Michel de Nostredame.

När jag i går fann det tråkigt att iaktta hur såpbubblor leker med mina kläder, som efter en vurpa från min cykel, krävde detta, öppnade jag min laptop och i all hast skrev jag kåseriet Wienerschnitzel och telefonbokstädning. Jag överraskades därför av den breda respons mina rader väckte. Nästan 70 mejlskrivare fanns sig tid att kommentera mina Wienerschnitzelrader och längre ner kommer jag att återkomma till en av dessa.

Först dock en reflektion om min artikel DAWIT ISAAK-BIBLIOTEKET – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv. Men den hoppades jag på att väcka debatt, på samma vis som Malmö stad hoppades på att deras bibliotek skulle väcka. Men debatten uteblev. Vissa ämnen, förbigås med ihärdig tystnad, liksom metoo-ämnen och metoo-rörelsen innan de sent omsider, med mångårig fördröjning, exploderade. Men innan dess skapade tystnaden kring metoo en stor skada, eftersom förövarna uppfattade denna tystnad som ett godkännande av deras beteende. Jag vet att även de ämnen som jag behandlar i DAWIT ISAAK-BIBLIOTEKET – yttrandefrihetsbibliotek på Malmö Stadsarkiv kommer att behandlas och kommer att kräva avsevärda förändringar så småningom, men fram till dess kommer despotiska småpåvar härja och skövla.

Tillbaka till reaktionerna på Wienerschnitzel och telefonbokstädning, eller snarare en specifik reaktion. En läkarläsare skrev: ”… När man faller på cykel kan mycket hända. Minns professorn i Anatomi i Uppsala som också alltid cyklade. Han föll på en glashal gata och hörde en knäpp och förstod att dens axis var bruten och att det därför gällde att inte röra huvudet. Folk rusade fram och han räddades till livet genom sin auktoritära stämma; ’Rör mig inte’”.
Detta väckte mina associationsbanor som ledde mig till en av mina älsklings, egenhandförfattade böcker, nämligen Den störda utflykten. Så här står det i Den störda utflykten:
Efter en stund försvinner Ailam hem och Zebbe vill vara med mig och Sanya och leka. Vi bestämmer att Zebbe ska vara indian och överfalla oss. När pappa kommer ut i sin rullstol från porten vill jag först inte leka men så får Sanya en idé.
”Kan inte din pappa vara en diligens?” föreslår hon.
”Vad är en diligens för något?” frågar Zebbe.
”Det är en hästvagn med häst och någon som styr hästen. Azadeh kan väl vara häst och er pappa diligens. Då blir det ju nästan som på riktigt!”
”Visst kan jag vara diligens!” anmäler sig pappa glatt. ”Tur att jag tog rullstolen ut, för diligens på kryckor går inte så bra.”
”Och vems idé vad det?” stoltserar Zebbe.
”Din Zebbe. Du är alltid full av goda idéer”, berömmer pappa och börjar ta av sig sin jacka och sätter den på sig åt fel håll, så att knapparna hamnar på ryggen.

”Det ser mer realistiskt åt då, kuskar såg ut så här förr i tiden”, förklarar han. Det ser riktigt läskigt ut, som om hans kropp satt åt fel håll!

Sanya sätter hopprepet under mina armar och pappa får hålla i tömmarna.
”Hoppla!” säger han och jag börjar dra rullstolen med pappa. Tänk om någon granne ser oss nu!
Plötsligt, när vi kommit till vändplanen på vår gård, kommer Zebbe rusande som värsta indianen och skriker på ett än så länge oupptäckt men väldans skrikigt indianspråk. Han viftar med en indianpinne. Sen går allt väldigt fort. Framför all när Zebbe stoppar in indianpinnen mellan ekrarna på rullstolen och hela ekipaget välter. Pappa faller samtidigt som jag skriker. Nej, det får inte hända. Inte igen! Förbannade, idiotiska klantiga Zebbe!
Först vill jag springa efter honom och ge honom så mycket stryk han tål men samtidigt vill jag hjälpa pappa som ligger på marken och är helt orörlig.
Pappas tunga hänger ut ur munnen och saliven rinner långsamt ut, och ner på marken. Nej, vad har hänt?
Sedan ser jag hur Persson svänger in på gården med sin lilla lastbil och tvärbromsar, kliver ut och kommer springande. Samtidigt ropar någon från ett fönster att ringa ambulansen.
Jag böjer mig ner för att hjälpa pappa upp men Persson kommer fram och stoppar mig.
”Rör honom inte. Det gör bara skadan värre. Ser du inte att hans huvud har vridits helt fel! Persson tar tag i hans huvud och börjar vrida och dra i det, det är ingen tvekan om att han tänker mörda pappa! Men plötsligt reser sig pappa upp, glad som en ekorre och ropar:
”Gotcha! Där lurade jag er allt!”
Ingen tycker att det är kul, och Zebbe, han har kissat ner sig av rädsla.
Persson står och ser förvånad ut men svär som bara vuxna kan. Såna där riktigt fula ord som både jag och Zebbe vet vad de betyder men inte använder när vuxna hör. För då skulle de bli jättearga och titta helt förvånat på oss och undra ”var in i förbannade pinorum har ni lärt er att svära som pakistanskt pack i stan?”.
”Det var Zebbe, det var inte mitt fel” säger jag till pappa.
Persson reser upp rullstolen och jag tänker ’tänk om pappa visste att mamma pussat honom!’ Samtidigt kommer Kattkvinnan ut på gården. ”Å nej!” bekymrar jag mig. Vad kommer att hända nu? Hon kommer bort till oss och hon och Persson hjälper upp pappa i rullstolen.
”Går det bra?” frågar hon sedan och låter jättesnäll på rösten. Vad har hänt?
”Ja, tack så mycket, det är ingen fara på taket”, säger pappa och hon svarar
”Mjaaau”.

Den störda utflykten är mycket bra bok, och ändå är den inte filmad än. Jag fattar inte varför?
Försäljningstexten kan knappast stå i vägen: ”Den störda utflykten är tioåriga Azadehs berättelse om en utflykt som våldsamt förändrar livet för hela hennes familj. Det blir en historia som bjuder på en rad älskvärda och halv- och helgalna människor och hundar och hästar och katter och änglar och djävlar…

Av författaren till ’Zlata Ibramhimovics dagbok’ och ’Det rena landet’.

Det är en gripande och vacker skildring med otäcka inslag om en familj som drabbas av en händelse som förändrar allt som möjligen kan förändras. Där finns en inbyggd moral om hur bräckligt livet är men att hopp ändå finns. Sedan gäller naturligtvis att allting alltid händer på döda åsnors dag…

’Den störda utflykten’ är humor och skröna och verklighetssaga och bär på allt vad sagor kan innehålla av märkliga figurer och saker som förändras i ett nafs berättat med verklighetens otäcka oberäknelighet som fond.” /
Benny Holmberg/Tidningen Kulturen

Fredrik Wolfs och Bibliotekstjänstens lektörsomdöme lyder:
”Den störda utflykten:
En varm och amusant berättelse om en mångkulturell familj bestående av den ungerska modern som är socialarbetare och den iranske fadern, verksam som polis, samt barnen Azadeh, tio år, och Zebbe, sex år. När solen lyser som ett “stekt ägg”, en het sommardag, beger sig barnen och pappan till havet. Där förändras allt när han skadas i en olycka. Lever han eller är han död? Mamman jobbar och finns inte där? Självanklagelser och skuldkänslor ansätter berättarjaget Azadeh.

Utöver familjemedlemmarna möter vi några mer eller mindre excentriska nabor. Denna nutidsskildring visar hur människors vägar korsas och möten uppstår eller kommer av sig beroende mycket på slumpen och hur pass öppna sinnena är för färska intryck och förbindelser. Tematiskt rör sig texten kring förändring – hur reagerar och handlar individer när det oväntade sker? Vem får bära skulden då vi personligen far illa av en eller annan orsak? Var kan vi finna en syndabock och vilka konsekvenser medför det tänkandet?

Boken passar i ett pedagogiskt sammanhang och är språkligt tillgänglig med ett stundtals tilltalande bildspråk. Tjeckienfödde Oravsky har också skrivit pjäser, debattböcker och tidningsartiklar. Språkkonsult Diktonius översätter och korrekturläser. Författarna har samarbetat tidigare i bland annat ’The Rocky Horror Prostata Show’”

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.

© Vladimir Oravsky

Skriven 2022-02-16