Intervjuklassikern: MELISSA HORN om Winnerbäck som förebild: “Han har bevisat att det går att säga nej. Jag tror det är väldigt smart av honom”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Hon slog igenom både tidigt och hårt redan med sitt debutalbum Långa nätter 2008, men Melissa Horn var ingen vanlig popstjärna som ville visa upp sig i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Här hade vi istället någon som var privat, höll hårt på integriteten och helst inte gödslade vare sig med intervjugracerna eller framträdande utanför konsertsfären.

Fast i höstas kunde hon helt plötsligt ses in den tolfte säsongen av Så mycket bättre tillsammans med såvitt skilt folk som Casper Janebrink, Peter Jöback, Gustaf och Viktor Norén och Thomas Stenström. Och låt oss för all del inte glömma R &B-sångerskan Cherrie, vars låt Lämna han fick nytt liv och blev en hit via en tolkning av just Horn.

Förfrågan om intervju

Men sångerskans medverkan i det populära programmet var alltså knappast en no brainer. En låg profil har som sagt varit något av ett signum för henne ända sedan dag ett.

Som när undertecknad fick en förfrågan om att göra en intervju 2009. Det hade blivit dags att följa upp förstlingsverkets succé med nya albumet Säg ingenting till mig, och jag förstod på skivbolagsrepresentanten som hörde av sig att det var något av en big deal att få prata med Horn trots att hon var ett nytt namn.

En rätt förmedlad bild

Å andra sidan hade jag inte skådat en enda intervju med Horn ens när debuten släpptes, så det här var knappast något nytt fenomen. I intervjun som ni kan läsas nedan flinar hon gott åt min fråga om detta.

Så är all denna diskreta framtoning ett marknadsföringstrick för att göra det hela inressantare, underar måhända vän av ordning? Knappast. I min bok tydde det här snarare på att Horn intog både en ekonomisk och försiktig position gentemot media för att hon var mån om att skydda privatlivet. Samt inte minst se till så att den bild som förmedlades blev rätt. Vilket i sin tur fullt logiskt betydde att endast seriösa journalister gjorde sig besvär.

En postion som kanske inte passar alla artister, men för Horn har den fungerat väl. Hon har alltid låtit musiken tala fullt ut. Hon fick skivkontrakt som artonåring, och fick ett förbandsgig åt Peter LeMarc 2007 två år innan första albumet Långa nätter ens kommit ut, och på den vägen är det.

Snuvad på Grammis av Håkan Hellström

Priserna kom också vad det lider. 2012 belönades sångerskan med det årliga Evert Taube-stipendiet och 2015 mottog hon ett annat stipendium i form av Frimurarnas stipendium ur dess fond för ”Den svenska visans bevarande”. 2020 blev hon dock snuvad på en Grammis för Bästa visa/singer/songwriter av Håkan Hellström, och inte har det blivit någon statyett vid fem tidigare nomineringar heller i diverse kategorier. Vilket kan tyckas märkligt med tanke på den positiva kritik sångerskan rent allmänt oftast brukar få.

Förlorade till Amanda Jensen

Mycket riktigt förlorade Horn även kampen om titeln Årets kvinnliga artist 2010 då just Säg ingenting till mig var på tapeten till Amanda Jensen och hennes Happyland. Men sångerskan klagade säkert inte. Albumet ifråga låg högt på listorna inte bara i Sverige utan även i Norge och Danmark, och 2011 följdes dessa framgångar upp med en lång höstturné i alla tre länderna.

Vibbar gav antyden om något helt annat

Vad sedan gäller Horns omtalade rykte om sig att vara blyg och skygg, så kan den myten med rätta avfärdas rakt av här. Mitt intryck av henne gav en helt annan känsla då det begav sig. Mån om integriteten? Visst, men i min intervju som ligger till grund för nedanstående text gav vibbarna besked om något helt annat. Adjektiv som sympatisk och generös var nog de första jag associerade till, men också oväntat lättsam och inte alls svårmodig eller ett dugg miserabel. Något jag tycker framgår med all önskvärd tydlighet.

Skriven 2022-02-16

MELISSA HORN följer upp med Winnerbäcks producent

2007 agerade hon som helt okänd förband till Peter LeMarc, året därpå kom hennes Grammisnominerade debut Långa nätter och nu är Melissa Horn en av de största svenska artisterna på Spotify. Men historien slutar förstås inte där. Tjugotvååringen är både turné- och skivaktuell med sin ”tvåa” Säg ingenting till mig bara ett och ett halvt år efter förstlingsverket såg dagens ljus.

– Tycker du att det har gått snabbt?, undrar sångerskan. Jag tycker själv att det har tagit ganska lång tid att få ihop låtarna till det här albumet. Jag har hört många artister säga att de alltid har ett trettiotal låtar liggandes, men sådan är inte jag.

Melissa berättar att hon redan fått en del respons. På hennes hemsida kan man läsa hur hennes lyssnare ger uttryck för sina varma känslor, vilket fått henne att pusta ut lite grand inför skivsläppet. Dessutom är hon rörd över tanken på att folk skriver till den främling hon är och uttrycker sin beundran.

Spelade in live på en vecka

Vad gäller det nya albumet så kan Melissa själv inte se att hon förändrats speciellt mycket. Fast sättet att spela in var förstås annorlunda jämfört med första gången.

– Förra skivan gjordes under lång tid utspritt på många månader. Nu spelade jag in alltihopa live med ett band på lite drygt en vecka. På det sättet är det lättare att fånga den där första känslan.

Varm humor bidrog till skön stämning

– Ola Gustafsson, rutinerad producent med bland annat Lars Winnerbäck på meritlistan har skött rattandet. Vad var hans viktigaste bidrag?

– Hans prestigelöshet. Han har ingen färdig idé som måste följas. Han är inte den som blir stött om man sänker ljudet på hans gitarr eller om en låt blir bättre utan. Hans varma humor bidrog också mycket till den sköna stämningen i studion. Man känner sig trygg med Ola. Jag har honom att tacka för mycket.

Självbiografiska texter

Melissa har lite svårt att dra paralleller till andra artister när man pratar om hennes musik, men till slut kommer vi fram till att en utomstående förmodligen tycker att favoriterna har beröringspunkter med hennes egen musik. För tillfället snurrar mest svenska kvinnliga låtskrivare, typ Anna Ternheim och Nina Kinert i cd-spelaren, men det kan skifta kraftigt från dag till dag, menar hon. Detta i sin tur för oss inte helt osökt in på texterna. Ryktet säger inte helt överraskande att de är av det tämligen självbiografiska slaget, och det stämmer.

– Ja, jag skriver ju väldigt mycket om mig själv. Det är inget som är hittepå, och det hoppas jag framgår. Visst blir det också utlämnande. Jag hoppas att det inte finns någon gräns för hur personlig man får vara. Men det får andra bedöma. På nåt märkligt sätt så är det enkelt att skriva öppet om sina känslor i form av musik. Mycket svårare att prata om det i verkliga livet.

Skönt välja bort Facebook

– Det låter som om du tillhör den där kategorin som får ut vad du vill säga genom din musik och föredrar att hålla en låg profil för övrigt?

– Ja, kanske det. Alltså, jag är ju fortfarande i startgroparna med det här, så jag kan inte direkt säga att jag valt bort hundra chanser att vara offentlig än. Men jag har alltid värdesatt mitt privatliv, redan innan jag började med musik. Jag har inte Facebook och sånt. Det är skönt att välja bort det där. Dessutom tycker jag att min musik är så pass utlämnade i sig, att det skulle bli konstigt om jag pratade om den eller mig själv för mycket.

Winnerbäck en förebild

– Men inte ens när första skivan kom såg jag någon intervju med dig. Skivbolagsfolket måste ha slitit sitt hår?

– Ha ha! Det får nog dom uttala sig om. Jag känner att jag har hamnat väldigt rätt när det gäller skivbolag. Dom har alltid låtit mig vara mig själv, om man säger så. Vad gäller mängden exponering i media så tycker vi självklart olika ibland. Jag försöker gå på min egen magkänsla och mötas någonstans i mitten. Man ska inte underskatta publikens förmåga att hitta musik på egen hand.

– Känner du igen dig i Lars Winnerbäck när det gäller den här biten?

– Jag vet inte. Men jag tror han är en förebild för väldigt många. Han har bevisat att det går att säga nej till vissa saker. Jag tror det är väldigt smart av honom. Man ser honom inte överallt vilket gör det han gör mycket mer intressant.

En hit på Spotify

Måhända har även Melissa blivit intressantare på grund av att hon inte slitit ut sitt ansikte i media. Om inte annat lyckades hon både bli en hit på Spotify och bli nominerad till både en Grammis och en Rockbjörn utan att synas överallt.

– Det är jättekul, det här med Spotify. När man får en sådan info förstår man det först inte. Och nomineringarna kom som en jättechock. Sedan var det bara så häftigt att sitta i lokalen och höra mitt namn ropas ut vid prisutdelningarna.

Kontrakt en chansning från multijätten

Melissa berättar att hon skrev sina första sånger när hon var sexton, sjutton år. Strax därefter spelade hon upp dem för Sony, som bidade sin tid och signade henne som artonåring trots att hon fortfarande bara hade två, tre låtar på lager. En chansning från multijättens sida, men det är något sångerskan uppskattar idag. Särskilt som hon tvärtemot vad en del kanske tror inte hade siktet inställt på ett musikerliv som barn.

– Nej, jag kommer i och för sig ihåg att jag ville vara med i Småstjärnorna, men jag var för blyg för att berätta det för någon. Jag minns inte att jag ville bli artist när jag var riktigt liten. Jag ville bli ridande polis istället eftersom jag gillade hästar. Sedan såg jag mamma jobba hårt och jag hann aldrig idealisera artisteriet tack vare henne.

Mamma, det största bollplanket

– Mamma i ditt fall är sångerskan Maritza Horn. Vad har hon haft för betydelse för dig?

– Hon är med och stöttar på alla möjliga mammaplan. Hon skulle älska mig vad jag än gjorde, men jag tror hon är jätteglad för min skull nu. Hon är mitt största bollplank när gäller texterna. Hennes åsikt väger alltid tyngst.

Handlar om att anamma glädjen

– Hur ser du på framtiden nu?

– Jag vågar nog inte titta så långt. Jag ser inte längre än till skivan och turnén. Nu handlar det bara om att anamma glädjen över att få komma ut och spela, och göra det så bra jag bara kan.

Skriven 2009-10-15