Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Gli anni piu belli (The Best Years)
Regi: Gabriele Muccino
Skådespelare: Pierfrancesco Favino, Mchaela Ramazzotti, Kim Rossi Stuart, Claudio Santamaria, Nicoletta Romanoff
Land: Italien
År: 2020
Genre: Drama
Längd: 129 minuter
Format: DVD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 4
Italienske Gabriele Muccino (The Pursuit of Happyness) har inspirerats av Ettore Scola (Vi som älskade varann så mycket) och Federico Fellini (La Dolce Vita) och pepprat sin überromantiska historia om fyra vänner under fyra decennier med referenser till italiensk film, italiensk historia, italiensk politik och italienskt drama.
Det är så romantiskt och så melodramatiskt att spanjorerna hade gjort telenovela av en liknande historia, men Muccino är italienare och han satsar helt oironiskt på stor konst.
De fyra vännerna spelas av unga skådespelare när de är 16, sedan är det samma skådespelare från studenten till filmens nutid, när karaktärerna är 56.
Utflykt till Elena Ferrante-land
Gemma bor under en tid i Neapel, där hon tar massor av droger och ligger med massor av killar och tar stryk av livet i allmänhet, men annars utspelar sig historien mestadels i Rom.
Gemma kommer tillbaka till huvudstaden och arbetar som servitris. Paolo hankar sig fram som lärarvikarie, och drömmen om fast tjänst hägrar. I Sverige råder det stor lärarbrist – fast måhända inte i ämnena latin, italienska och grekiska.
Överlever att bli skjuten
Giulio blir stjärnadvokat och snuskigt rik. Paolo och Giulio är båda förälskade i Gemma. Gissa vem hon väljer?
Riccardo, kallad “Surv” (kort för “Survivor”), överlever att bli skjuten och är oftast arbetslös eller oavlönad kulturarbetare. Han jobbar med en ofärdig roman i fyrtio år. Hans fru lämnar honom och han måste betala skyhögt underhåll (som han inte har råd med) och så ser man inte sonen på tolv år. Förrän det är dags för sextonårskalas och Riccardo kommer på att han vill se sin telning och sitter utanför en fest där han inte är inbjuden.
56-åring kan passera för 30
Vilka är De bästa åren? Antagligen hade Fyrtio år av elände inte varit en lika säljande titel. Tre av de fyra huvudpersonerna tilldelas väldigt hårda smällar av livet. Och den fjärde hävdar att han är rik och olycklig, för att han blivit isolerad från de andra tre. Han ser inte speciellt olycklig ut.
Att Gemma kan se så pigg ut, med perfekta tänder och perfekt hy, efter år av missbruk och långa servitrisskift, är ett under. Hon har inte ens påsar under ögonen. Som 56-åring kan hon passera för 30.
Romantisk homage att plumsa ner i en fontän
Men det här är italiensk sagofilm, där alla ser tjusiga ut, och där folk melodramatiskt kan storma ut från ett förhållande mitt i natten, trots att de jobbat sedan sex på morgonen. Folk är ständigt vackra, välklädda, välfriserade, välsminkade och passionerade.
Det här är filmens Italien – där man som en romantisk homage kan plumsa ner i en fontän mitt i natten, bara för att man känner för det. Utan att ha fotbollsguld som svepskäl.
Svepande italiensk romantik
De bästa åren är en vacker och oironisk hyllning till Italiens filmhistoria och svepande italiensk romantik och den stora vänskapen – som överlever allt. Det här känns som en gammal, klassisk italiensk 1900-talsfilm som råkar vara gjord på 2020-talet. Och visst är Vi som älskade varann så mycket från 1974 värd en modern uppdatering. Så mycket har hänt i Italien sedan dess.
