Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Halle Berry
Skådespelare: Halle Berry, Adan Canto, Sheila Atim, Adriane Lenox, Heidi Moneymaker
Land: USA, Storbritannien
År: 2020
Genre: Drama, Sport
Längd: 129 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3
Titeln säger det mesta. För Jackie Justice, huvudpersonen i Bruised är verkligen märkt, ärrad eller vad ni vill. Av livet. Både till det yttre och inre. Inte så konstigt kanske. För det första var uppväxten allt annat än lätt, och livet som UFC-fighter är inte inte heller lätt. Särskilt om man som hon fegat ur mitt under en viktig match och försökt lämna ringen. Då tvingas man vandra en skammens promenad under väldigt lång tid. Å andra sidan älskar alla en ”Comeback Kid”, men vägen tillbaka är lång, snårig och tuff.
Med andra ord kan vem som helst nu lätt räkna ut att Bruised är en mörk, grå, skitig och tämligen deppig skapelse. Och osminkad. Så här har du aldrig sett Halle Berry, inte ens i Monster´s Ball, som hon vann en välförtjänt Oscar för. Det finns helt enkelt inte minsta antydan till något som stavas filmstjärna i hennes uppenbarelse här. Det mesta som serveras stavas svett, blod och elände rent allmänt.
Snytingar i det förflutna
Här ska villigt medges att jag inte alls osökt drar givna paralleller med en annan Netflix-aktuell rulle, Unforgivable med Sandra Bullock, som recenserades bara för några dagar sedan. Både Bruised och Unforgivable handlar om kantstötta kvinnor i hårda miljöer, som försöker gå vidare och helst även starta om efter att ha åkt på snytingar i det förflutna.
Bankar skiten ur en monsterfighter
Men tillbaka till handlingen; efter en prolog med den där fatala fajten som nämns här ovan kastas vi omgående framåt till nutid. Det är fyra år senare och Jackie bor tillsammans med sin pojkvän och tillika manager Desi i en ruffig lägenhet. På det här stadiet har Jackie ännu inte återvänt till ringen. Istället pimplar hon sprit ur en diskmedelsflaska för att hålla sina traumatiserande känslor i schack.
Till Desis stora förtret, bör tilläggas. Det är väl därför han mer eller mindre provocerar sambon till att få ett utbrott och banka skiten ur ett monster till fajter på en underground-klubb modell Fight Club i hopp att få in henne i ringen igen.
Usel förebild
Men det har han inte mycket för. För stället för att fortsätta förlita sig på pojkvännen tar Jackie chansen att vidga sina vyer när tillfälle bjuds. En tuff kvinnlig tränare dyker snart upp i hennes liv. Satsa allt och få en titelmatch och var i tid till träningen, är hennes budskap. Vilket kan vara svårt när privatlivet inte bara består av jobb, utan även en dysfunktionell relation med en usel förebild till moder och en liten son som plötsligt dumpats i knäet på henne eftersom pappan skjutits till döds.
Inslag från Rocky går igen
En upplyftande historia? Knappast. Det här är ännu en slags variant på livets hårda skola vi får oss till livs. Fast inslag av Rocky går förstås igen här. Som träningsmontaget från Rocky IV i mindre over the top-form och klimaxet i den stora matchen. Typ. Vad som däremot inte fanns med i Rocky-serien är ett gayorienterat stickspår mitt i alltihopa.
Fånigt gnälla över typiska sportingredienser
Responsen bland kollegorna för Bruised har varit blandad och i vissa fall rätt kritiskt Åtminstone om man tittar på Rotten Tomatoes. För långdraget, för standardiserat i sportfilmsklassen och för många bollar i luften har varit de vanligaste invändningarna. Detta är saker som jag i viss mång också håller med om. För visst, speltiden kunde gott trimmas en del och vissa sidospår borde kanske skippas eller förminskas. Men att gnälla över att en sportfilm innehåller vissa typiska ingredienser blir lite fånigt. För sudda ut dessa, och det är inte en sportfilm längre, och det säger ändå en sådan som jag, som nästan inte alls ser på och roas av sport på tv.
Agerar som en äkta fighter
Allt detta må man dock tvista om. Ingen kan dock komma och säga något annat än att Halle Berry är lysande i sin Jackie Justice roll. Hon ser ut, agerar och är en äkta fighter med alla känslorna utanpå kroppen när hon väljer att släppa ut dem. Har nämnt många gånger att Berry är underskattad, och i Bruised sänder hon ut ännu en påminnelse om att så är fallet.
Vidare får man nog säga att det är svårt att tro att skådespelerskan begår sin regidebut med denna film. Vi talar nervigt, hudnära, gritty och genomtänkt överlag, om än väl utdraget. Ska bli spännande att se vad hon tar sig för härnäst. Ändå är Berry själv i ärlighetens namn bättre än själva filmen som helhet, men det är förstås en annan sak.
Tunga och påfrestande
Fast för att nu knyta ihop säcken. Liksom i fallet Unbelievable lär det dröja innan jag avnjuter denna skapelse, och för all del också Unbelievable igen, om någonsin. Både Bullock och Berry må göra hur beundransvärda insatser som helst, men det här är filmer av en sådan kaliber som man inte vill återse igen i första taget. Det är de helt enkelt för tunga och påfrestande för. Fast samtidigt utgör väl detta å andra sidan också någon form av given rekommendation för att ge verken ifråga en chans.
Skriven 2022-01-03