TERMINATOR 2: DOMEDAGEN – THE FINAL EDITION – “rätt bra” med en rad riktigt bra scener och några imponerande actionsekvenser

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Terminator 2: Judgment Day The Final Edition
Regi: James Cameron
Skådespelare: Arnold Schwarzenegger, Linda Hamilton, Edward Furlong, Robert Patrick, Earl Boen
Land: USA
År: 1991
Genre: Action, Sci-Fi
Längd: 137 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 3

“Korad till historiens bästa actionfilm” står det på baksidan till denna nya Blu-ray-utgåva av James Camerons Terminator 2: Domedagen. Är den verkligen det? Är T2 världens bästa actionfilm? Nej, självklart är den inte det. Inte på långa vägar. Exempelvis är den första filmen i serien, The Terminatorfrån 1984, betydligt bättre. En hel hög actionfilmer är bättre.

Jag inbillar mig att jag satt på min balkong och läste en engelsk filmtidning, när jag såg en av de första bilderna som släppts från den då kommande Terminator-uppföljaren. Den såg tuff ut. Fast jag minns kanske helt fel. Men det spelar ingen roll. Det här var på den tiden då man fortfarande läste massor av filmtidningar och då man faktiskt såg fram emot filmer efter att ha läst om dem eller sett bilder ur dem. Numera är jag ofta trött på filmerna redan innan de haft premiär.

Var stor, maffig och innehöll effekter vi inte sett

The Terminator, originalfilmen, såg jag aldrig på bio. Jag hyrde den och en Moviebox en dag när vi hade friluftsdag på gymnasiet, jag hade kommit på att om jag valde jogging eller simning, var jag klar med mina frisksportsaktiviteter på en halvtimme, och kunde ägna resten av dagen åt att titta på film istället. Terminator 2 gick upp på bio i Sverige i september 1991, och den såg jag på en stor, numera nedlagd biograf i Helsingborg. Då, 1991, tyckte jag, liksom de flesta andra, att T2 var oerhört häftig – den var stor, maffig, och innehöll en typ av effekter vi inte tidigare sett. Datoranimationer, alltså. Visst hade det förekommit sådana tidigare, till exempel i James Camerons tidigare film Avgrunden, men nu var effekterna huvudattraktionen.
T2 var även en av de första filmer jag köpte på DVD, jag köpte en frän amerikansk utgåva av filmens Special Edition, som kom i en plåtask.

Sedan dess har jag omvärderat T2 en hel del, faktiskt. Det finns en hel del att anmärka på. Efter att ha sett denna nya Blu-ray med en version som kallas The Final Edition, passade jag på att även se om den första filmen.

Mer eller mindre samma version som Special Edition

Att redogöra för handlingen i Terminator 2: Domedagen känns onödigt – ni har ju alla sett den. Men: Robert Patrick spelar en ond terminator från framtiden som skickats tillbaka i tiden för att döda pojken John Connor, son till första filmens hjältinna Sarah Connor, eftersom John kommer att växa upp till en farlig rebelledare som hotar maskinernas världsherravälde. Arnold Schwarzenegger spelar en snäll terminator som skickats tillbaka i tiden för att skydda John och döda den onda terminatorn.

Jag antar att The Final Edition är mer eller mindre samma version som den tidigare Special Edition, fast digitalt restaurerad. Den varar två timmar och sjutton minuter, och liksom det mesta Cameron gjort efter 1984, känns den bloated – den är uppsvälld, för lång, för seg.

Edward Furlong irriterande ungdjävel

Redan när filmen kom var det en hel del som klagade på att Schwarzeneggers robot är snäll den här gången; han skjuter inte ihjäl en massa människor och lever jävel. Detta tycker jag dock inte är det största problemet med T2. Nej, det största problemet är Edward Furlong som John Connor. Han är en synnerligen irriterande ungjävel. Bara hans osympatiska uppsyn gör att jag vill att Robert Patricks robot T-1000 ska få tag på honom och göra processen kort.

En del av filmens dialog är vissen – liksom fallet var med Camerons Aliens från 1986, känns det ibland som om manuset är skrivit av artonåringar. Scenerna där rollfigurerna pratar om känslor, om att vara ledsen och gråta, upplever jag idag som direkt genanta.

Första filmen bättre på alla plan

De på sin tid så revolutionerande effekterna har inte alltid åldrats jättebra. En hel del håller än och imponerar, men en del datoranimationer ser nu lite primitiva ut. Originalfilmen bjöd på en hel del effekter som inte övertygade det minsta; det såg mest ut som Dinky Toys – men de är charmiga. Datoranimationer kan aldrig bli charmiga. Nu är förstås T2 inte en dålig film. Den är rätt bra ändå – om än bara rätt bra. Här finns trots allt en rad riktigt bra scener och några imponerande actionsekvenser. Linda Hamilton ser fortfarande tuff ut som Sarah Connor.

Men. The Terminator från 1984 är bättre på nästan samtliga plan. Denna första film var en lågbudgetfilm, relativt sett, och den låga budgeten tog fram det bästa hos James Cameron och övriga som var inblandade i filmen. Manuset är mycket tajtare, filmen är mycket tajtare. Den hinner aldrig bli tråkig. Några repliker, främst de Michael Biehn fäller, är vissna även i denna film, men å andra sidan medverkar ett flertal bra skådisar i mindre biroller.

Malplacerad musik i svulstiga uppföljaren

Filmformatet är inte Scope, utan Vidfilm; 16:9, vilket gör filmen mer intensiv och påträngande. När jag nu såg om filmen noterade jag ett flitigt bruk av närbilder. Brad Fiedels minimalistiska filmmusik passar utmärkt till denna aningen minimalistiska film – jag tycker att Fiedels musik känns lite malplacerad i den svulstiga uppföljaren.

Det vanliga ryggdunkandet

Denna nya Blu-ray-utgåva innehåller en bonusdisc med en massa extramaterial. Dock är dokumentärerna och intervjuerna inte jätteintressanta. Det är mest det vanliga ryggdunkandet. Alla var jätteduktiga! Dessutom är det inte så kul att titta på inspelningsreportage om blockbusters gjorda de senaste trettio åren, eftersom så mycket görs i datorer. Folk som sitter framför datorskärmar är inte jättespännande, precis.

Skriven 2021-12-03