Klicka på bilden, för att se hela bilden
Tack alla mina trogna läsare och alla nytillkomna. Speciellt tack till alla som reagerade på mina bokstäver genom att skriva till mig eller ringa. Att svara till er alla tar tid, men jag beklagar mig ej. Önskar bara att dygnet hade några fler timmar. Eller att jag var som den tjej som spenderar en riktig stor del av sitt liv med sina tre barn, kör dem hit och dit till olika aktiviteter, vetenskapligt forskar, skriver artiklar och böcker, är i daglig kontakt med sina föräldrar, tar hand om sitt stora hus och en massa tvätt, sjunger och spelar flera instrument och dessutom motionerar. Hemligheten är, lär hon veta, att man skall älska det man gör. Så det är kanske det jag saknar. Jag skall lära mig det – det är aldrig för sent, som min far, en obotlig optimist som överlevde två världskrig och dessutom den bemästrande kommunismen, brukade säga.
Och nu en julberättelse, skriven med mina barnbarn i åtanke, de gillar att lyssna på mina korta berättelser med uppfostrande gir.
Det var en gång en handikappad flicka som låg för döden. Hon hade bara en önskan kvar; ett ge en present till Julemanden, som år efter år delade ut presenter till låg och hög, oavsett vädret.
Hon skänkte honom två underbart söta och lekfulla hundvalpar. Julemanden tycket att valparna var alltför lika varandra och han hade svårt att se vilken var vilken. Så han döpte den ena ”Julegryde” och den andra spolade han i toaletten.
Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker.
© Vladimir Oravsky
Skriven 2021-12-22
