DAVID NESSLE – På iskallt uppdrag med Strindberg och en notisskrivare…

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Humor, deckare, äventyrsmatiné, historisk Stockholmsskildring från förra sekelskiftet … Herr Nymans detektivbragd är här! En skickligt konstruerad deckarintrig möter en dödsföraktande polarexpedition och i centrum står den motvillige hjälten: notisskrivaren Einar Nyman. Allt börjar med en oväntad intervju med August Strindberg, där nationalskalden går till rasande angrepp mot tidens vurm för dumdristiga polarexpeditioner.

Vi fick en intervju med deckarförfattaren David Nessle om skönlitterär research, bortglömda slanguttryck, den underfundiga humorn, den verkliga tragedin, risken med att snöa i på historiska kartor och vad Nessle själv hade pratat med Strindberg om …

– Herr Nymans detektivbragd är verkligen en härlig mix av genrer. Tänkte du själv lägga tonvikten på deckare eller historisk roman eller äventyrsexpedition eller humor, eller råkade det bara bli ganska lika stora delar av allt i den färdiga romanen?

– Jag ville skriva en historisk deckare i första hand. Sedan sneglade jag väl lite på tidiga deckarförfattare som Conan Doyle, som ofta blandade äventyr med detektivhistorier – formen var inte lika fastlagd som den blev senare, när upplösningen alltid ska ske genom att detektiven samlar alla i biblioteket och lägger ut texten. Humorn stal sig nog in bakvägen – jag tror eventuellt att jag inte kan skriva något utan att det blir en smula humoristiskt.

– Har du fått några favoriter i persongalleriet under arbetets gång?

– Det är ju en klassisk författarklyscha, men vissa av personerna började leva sitt eget liv — de fick verkligen helt andra roller i boken än jag hade planerat när jag introducerade dem. En av dem är Amanda Jansson, konfektyrarbeterskan som använder så mycket kvantingslang. Hon är för övrigt en av mina favoriter också – även om hon är lite ansträngande att skildra, eftersom jag blir tvungen att bläddra i gamla slanglexikon hela tiden.

– Jag är svag för historiska Stockholmsskildringar. I din dyker det upp så många härliga ord som man inte ser – och hör – idag. Vad var det roligaste med att researcha förra sekelskiftet i Stockholm? Hittade du några speciellt spännande och skojiga saker att använda i boken? Och vilka är de mest knasiga och ovanliga orden som inte finns, eller inte används, så mycket längre?

– Vad gäller knasiga ord så hänvisar jag till Amanda Jansson igen. Det bisarraste uttryck hon använder är nog ”snorva gulis” som betyder ”några kronor” eller ”lite pengar”. Annars har jag djupdykt i gamla kartor och skildringar från tiden. Jag får användning för kanske en fjärdedel av all research jag gör. Jag har förlorat mig så djupt i researchen att jag ibland blir helt desorienterad när jag rör mig i Stockholms innerstad nuförtiden, särskilt på Norrmalm – det ser inte alls ut som på 1909 års karta!

– Polaräventyr är en annan av mina svagheter. I brittisk tradition finns det så många “Heroic Failures” — i svensk tradition finns det mest av allt ett “Tragic Failure”. Folk känner till ingenjör Andrées luftfärd med Örnen, en faktabok av Bea Uusma har blivit Augustprisvinnare, och fallet har blivit en Jan Troell film med Max von Sydow i huvudrollen … och så vidare. Har du själv några polarfavoriter?

– Andréexpeditionen är väl den starkaste inspirationskällan till professor Bergfeldts försök att utforska Frans Josefs Land norr om åttioandra breddgraden. Det faktum att de var så fruktansvärt illa förberedda, så uppfyllda av iver att göra något modigt och djärvt att de inte alls gjorde en realistisk bedömning av riskerna. Jag har varit fascinerad av Andréexpeditionen sedan jag var barn, och jag älskade Bea Uusmas fantastiska bok, där hon på ett övertygande sätt hittar nya bevis för vad som faktiskt hände däruppe på Vitön.

– Är ett visst antal volymer planerade i serien och kan du ge en teaser om vad Einar & Co kommer att hitta på och råka ut för nästa gång?

– Jag har skrivit en andra del i sviten som utspelar sig 1909, under storstrejkssommaren. Den boken har en lite annan karaktär – den är mer Dan Brown möter svensk medeltidshistoria. Just nu jobbar jag på den tredje delen, som utspelar sig 1910. Vi får se hur många delar det blir. Första världskrigets utbrott 1914 känns som ett naturligt ställe att sluta, men jag vet inte. Jag kanske börjar hoppa bakåt i kronologin – det beror på vad jag får för idéer.

– Finns det någon “crazy story” som du vill dela med dig av … något som låter utflippat och påhittat med som är helt sant, historiskt sant, i alla fall? Som du har kommit över?

– Världshistorien är full av märkliga händelser som är svåra att tro på, men som ändå verkar ha hänt. Jag fascineras av fornfynd som verkar visa att den antika världen ibland hade teknologi som glömts bort, som är betydligt mer avancerad än vi hade trott – som Bagdadbatteriet, eller Antikytheramekanismen.

– Einar Nyman har inledningsvis i boken turen att få en intervju med dåtidens stora kändisinfluencer August Strindberg, som tycker och tycker till om allting. Om du hade fått en exklusiv träff med August, vad skulle du då passa på att fråga om? Och skulle du be honom att tagga ner lite när det gäller polarexpeditioner?!

-Jag hade velat träffa August Strindberg bara för att få en lite bättre känsla för hur han egentligen var. Mitt porträtt utgår rätt mycket från Albert Engströms skildring av sin vän, som jag tycker känns mera levande och trovärdig än många hjälteporträtt och nidmålningar. Jag vet inte vad jag skulle fråga honom om. Hade jag lyckats få igång ett bra samtal hade jag nog honom låtit prata på av hjärtans lust – även om polarexpeditioner!

Skriven 2021-12-06

Läs JPS Medias recensioner av:
DAVID NESSLE : HERR NYMANS DETEKTIVBRAGD

Herr Nymans detektivbragd finns ute nu (Kartago förlag).