Klicka på bilden, för att se hela bilden
Enuff Z’Nuff är ett av de mest långlivade banden från Los Angeles hårfagra glamera, men till skillnad från många av genrens storheter var de varken baserade i Kalifornien eller var begåvade med ett renodlat glam- och/eller sleazeasound. Istället fanns bopålarna i den lilla staden Blue Island i svenskbygdernas Illinois samtidigt som den musikaliska biten redan från början var avsevärt mer tänjbar än hos ovannämnda kollegor. Å andra sidan passade själva looken in med de samtida (rock)idealen, vilket var i bandets favör då det begav sig.
– Fast det var inte något vi tänkte på från början, säger sångaren Chip Z’nuff. Men vi kom fram när MTV spelade sådant som Mötley Crüe och Poison. Det som jag antar kallas glameran ”hände” då, så vi hade inget annat val än att hänga på det där. Annars hade inte MTV spelat oss eftersom vi även hade influenser av rock och pop i vår musik.
Fokus skiftade från glam till depp
Så här i backspegeln ger dock Chip MTV credit för att han idag drygt trettio år senare sitter och pratar med undertecknad. Dessvärre varade inte det roliga särskilt länge därefter. Ett par tre hyggliga hits på USA-listan var allt som hanns med innan fokus skiftade från glam till depp och grungen tog över med benäget bistånd från skivbolagens marknadsföringsavdelningar. ”Corporate changed”, som sångaren själv uttrycker saken.
– Men vi har trots allt lyckats navigera oss igenom allt sådant där. Det har varit en fantastisk resa. Kanske för att ett ord som misslyckande inte funnits i vår vokabulär.
”Sätter det” med Beatles-covers
Vad ett misslyckande är dock något som är i betraktarens ögon, och den som i likhet med Chip prioriterar konstnärlig frihet och produktiviteten väljer då också att se positivt på karriären. Sexton studioalbum plus ett antal samlingar och livealbum har det blivit på lite mer än tre decennier, vilket väl får sägas vara tämligen imponerande. Det senaste ”riktiga” albumet – släppt så sent som den 12:e denna månad – bär titeln Hardrock Nite, och är ett coveralbum med enbart sånger av Beatles. Inte överdrivet originellt, tänker ni, men Chip framhärdar och säger att han inte vet någon annan som gjort ett helt album med Beatleslåtar.
– Många bande har gjort enstaka sånger, som Stone Temple Pilots, Styx och Cheap Trick, men vi är de första som försökt göra ett helt coveralbum. Det var en ganska stor utmaning för oss, men jag tycker det vi gjort håller måttet. De som kommer och ser oss göra våra versioner av de här sångerna kommer att märka att det låter lika bra live. Folk kommer at ”go crazy”. De som hör oss kommer att känna att vi sätter det. Jag tror ingen annan gjort Beatles såhär, dude.
Soloskiva och en till med Enuff Z’Nuff
–Hardrock Nite släpps bara 16 månader efter ert förra album Brainwashed Generation. Det är tämligen snabbt, men jag antar att det har en del att göra med pandemin?
– Yeah, det stämmer. Vi gjorde inte mycket turnerande med Brainwashed Generation. Det enda vi lyckades med var att pressa in några shower innan lockdown. Så vi passade på att göra den här skivan, och en soloskiva med Joel Hoekstra (gitarrist i Whitesnake). Och nu håller jag på med ännu en med Enuff Z’Nuff också. Så vi har dragit nytta av att det varit lockdown. Sedan har jag skrivit med andra artister också För så länge jag har sånger i mig måste jag spela in dem.
Har försökt bli bokade till Sweden Rock flera år
Fast Chip och Enuff Z’Nuff är förstår inte de enda som spelat in ny musik under pandemin, snarare förhåller det sig precis tvärto. Sångaren säger att många spelat in på sistone, och därför finns det för mycket ”produkt” och inte tillräckligt med efterfrågan just nu. Samtidigt är det givet, menar han, att folk är utsvultna vad gäller hårdrock och metal live. De vill gå på konsert, och det är ett behov Chips band tänker göra sitt bästa för att tillfredsställa.
– Vi vill komma ut överallt. Det är det allt handlar om. Vi har till exempel försökt bli bokade till Sweden Rock i flera år nu. Folk där omfamnar amerikansk hårdrock och metal. Så jag älskar ert land, det är så vackert.
Vem ska bära facklan vidare?
– Ni har ju hållit på väldigt länge, och dessutom har du varit med ända sedan starten 1984. Hur ser du på er karriär så här långt?
– I början öppnade vi för band som Def Leppard och Cheap Trick, och än idag är jag tacksam för att vi fick den möjligheten. Jag brukar alltid önska nya band lycka till, och jag hoppas några av dem ska kunna föra den facklan vidare i framtiden. För jag kan undra vem som ska ta över efter Guns n’ Roses och Queen. När man har en katalog som de har är det lätt, men för band som oss som bara hade ett par hits är det en annan sak. Vi har varit kritikerdarlings, men vi har haft det mycket svårare.
Skriver inte sånger för att få dem spelade på radio
Det stora kommersiella genombrottet må aldrig ha kommit, men Chip verkar överlag ganska tillfreds ändå. Deras manager då det begav sig betonade tidigt vikten av att turnera, och bandet tog fasta på detta. Något Chip är tacksam för idag. Det har betalat sig i längden, menar han.
– Fast det kan helt klart vara en utmaning ibland, men jag tycker att om man har ett arv att leva upp till vill man hedra det. Jag skriver inte sånger för att få dem spelade på radio, jag skriver om vardagliga erfarenheter. Jag är lycklig på den plats jag befinner mig precis nu, och det tror jag alla i bandet är. Alla är drogfria och nyktra. Så var det inte förr, då brände vi ljuset i båda ändar. Sedan oavsett vilket; när allt är sagt och gjort kommer musiken fortfarande alltid att finnas kvar.
Lycklig, men inte nöjd över arvet
– Det är på det hela taget trots allt en rätt positiv bild du målar upp?
– Jag antar det. Min farfar sade alltid att glaset var halvfullt istället för halvtomt. Och jag visste tidigt att om jag inte tänkte klart och var nykter skulle det inte fungera. Därför blev det jag som tog hand om affärerna. Så jag är lycklig över vårt arv, men jag är inte nöjd. Och jag ser egentligen inte mig själv som sångare, men när Donnie (Vie, den ursprunglige frontmannen) lämnade bandet för tredje gången, sade han till mig ”Du måste ta över och göra det”. Så även om vi skulle ha 75 personer i publiken kommer vi fortfarande att spela som om det var 10.000. För om man jobbar hårt kommer allt att bli bra.
”Härliga tider framför oss”
Dessvärre har inte Chip likt många andra band fått chansen att ”arbeta hårt” på 1.5 år. Förra våren hade Chip bokat in en akustisk turné med kollegan Kip Winger, till vardags sångare i 80-talsstorheterna Winger. Denna rann dock ut i sanden i samma ögonblick som Chip fick ett samtal den 17 mars att en pandemi var i annalkande. Det blev bara att ställa in direkt.
– Men idag ser jag fram emot att åka ut med den laguppställning Enuff Z’Nuff har nu. Det känns som att vi har härliga tider framför oss både på scen och socialt.
Festivaler ett fantastiskt potpurri
– Sedan kan jag tänka mig att det känns skönt att ni haft samma skivbolag i form av italienska Frontiers de senaste fyra albumet. Det ger ju lite stabilitet till skivutgivningen om inte annat?
– Ja, de där killarna är fans före de är affärsmän. De är stora rockfans och vill ge ut så många skivor som de kan. Så vi är i gott sällskap med dem, och det blir vi bättre av. På samma sätt vill jag se banden stärkas. Det är det som gör festivaler speciella. Blandingen där utgör ett fantastiskt potpurri av musik. Alla kommer dit och träffas och får mer musik för sina slantar.
Hade kanske velat bli basebollspelare eller doktor
– Slutligen; det kanske är en orealistisk fråga, men vad tror du att du blivit om du inte blivit musiker?
– Jag vet inte. Kanske basebollspelare, något som har med sport att göra. Tennisspelare, kanske doktor. Men jag är absolut säker på att jag inte blivit politiker. Sedan älskar jag allt som har med konst att göra. Allt som triggar mig. Som att måla. Jag är inte särskilt bra på det, men jag älskar det ändå. Och att skriva, filmer, tv-serier.
På radiostation sex dagar i veckan
– Men sedan har jag sett på nätet att du håller på med radio också?
– Ja, jag måste nämna att jag arbetar på Dash Radio, en satellit-radiostation, och där håller jag i en show som heter Monsters of Rock. Jag är på sex dagar i veckan och spelar den bästa hårdrock och metal du kan tänka dig, och det är både sådant som Metallica och Queen och nyare saker som Rival Sons och Greta van Fleet. Det är en hyllning till livet, och du kan höra allt gratis och utan reklam.
Skriven 2021-11-17
