DEE SNIDER : LEAVE A SCAR (Napalm Records) – imponerar röstmässigt, men som helhet stabilt snarare än knockande

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Dee Snider kommer garanterat för all framtid i första hand associeras med Twisted Sister. Ingen direkt sensationell förutspåelse. För hur vanligt är det att folk har koll på kortlivade bandförsök som Desperado och Widpowmaker idag? Inte särskilt många, kan jag tänka. Därför var det kanske också lika bra att han bestämde sig för att köra på i eget namn när Twisted Sister slutligen packade ihop instrumenten i kölvattnet på trummisen A.J. Peros allt för tidiga död 2015.

Så här är vi nu med Leave a Scar, tredje soloutflykten sedan 2016, och nu ser det ju ut som om sångaren slutligen etablerat sig med en någorlunda stabil solokarriär.

Udda coveralbum med musikalsånger

Värt att nämna är dock att Snider begick solodebut redan 2000 med ett verk betitlat Never Let the Bastards Wear You Down och följde därefter upp med udda Dee Does Broadway, ett rockande coveralbum med diverse musikalsånger. Sistnämnda verk såg dagens ljus först dussinet år efter debuten, vilket förstås hade att göra med att Twisted Sister återförenades tillfälligt igen redan 2001, och därefter 2003 fram till det definitiva slutet 2016.

Hårdare än vad Twisted Sister någonsin var

Men tillbaka till ämnet för denna text; den 66-årige Snider är uppenbarligen inne i en kreativ fas i sitt liv just nu. Tre album på fem år är inte illa, och precis som på den ovannämnda solodebuten är det hårdare tag som gäller. Alltså hårdare än vad Twisted Sister någonsin var, undantaget möjligen debutverket Under the Blade då. Och Snider övertygar, och då kanske framförallt röstmässigt. Mannen tar ofta i så han spricker utan att rösten gör det, vilket förstås imponerar.

Fullt ös medvetslös

Lika trallig som Twisted Sister blir Snider emellertid aldrig här. Skulle nog vilja säga att låtmaterialet kan karaktäriseras som jämnt och hårt, rätt och slätt. För att nu uttrycka det mer neutralt. Inledande I Gotta Rock (Again) fungerar för övrigt som en utmärkt varudeklaration. Det är fullt ös medvetslös med en catchy refräng, och texten handlar om behovet att rocka. Igen. Eller också avhandlar lyriken sådant som att man aldrig ska sluta kämpa på (Down But Never Out), om att inte vänta, utan göra livsval som passar dig (All or Nothing More) och om att ta konsekvenserna av sitt handlande (Crying for Your Life).

Konsekvent hela vägen

Ja, och om att rocka då. Som sagt. Och I sådant som Time to Choose och The Reckoning speedas tempot upp till hård punknivå. Till och med i S.H.E., en kärleksförklaring till Suzette, hustrun sedan fyrtio år är riffesten intakt. Så tala om att vara konsekvent hela vägen.

Lämna ett ärr till eftervärlden

Därför kommer det onekligen som en överraskning när Snider i sista spåret Stand sänker tempot till balladnivå, och låter något som faktiskt liknar melankoli flöda. Å andra sidan låter budskapet även här välbekant. Eller vad sägs om ”Stå upp för något och lämna ett ärr till eftervärlden”. Något man väl får säga att Snider redan gjort för länge sedan, för övrigt. Fast i det här fallet får han nöja sig med en dom som stavas stabilt och engagerat, snarare än knockande. I alla fall från mig.

Skriven 2021-11-15