ASTRID LINDGREN : EN JUL I SMÅLAND FÖR LÄNGE SEN – dubbelarbetande kvinnor fixade barndomens sista jul

Klicka på bilden, för att se hela bilden

1913. En jul i Småland. Astrid och hennes storebror Gunnar följer med pappa ut i skogen och hugger en gran, hemma julstökar mamma och pigan och hela hemmet ska vara rent och skurat och julfint och helt förvandlat tills nästa morgon … för då är det julafton. Astrid drömmer om en salighetssak, en sådan man blir så glad över att man blir helt salig. Men oftast är ju julklappar bara nyttiga saker. Men farmor kanske ger en salighetssak? Och det gör hon. Ett par fina näbbstövlar.

Berättelsen omfattar bara några juldagar, julförberedelserna, julafton, juldagen då kyrkan är fullpackad under julottan (bilderna är däremot ganska corona-utglesade) och så julkalaset då Astrid och Gunnar får leka med kusinerna.

Bilderna går ofta i varmt brunaktiga och guldorangea toner, utom slutscenen. Hemfärden från kalaset med häst och släde, genom vinternatten, då allt utom en iakttagande röd räv verkar vara krispigt blått och himlen är stjärnklar.

Inte tomtens älvor som fixar jul

Var det bättre förr? En jul i Småland för länge sen fångar en tid då det är självklart att det julpyntas mellan den 23 och 24 december. Julkommersen och julaktiviteterna börjar inte i oktober. Men det märks hur mycket mamma och pigan sliter med att få allt klart på en enda natt. Det är inte tomtens älvor som fixar jul, det är oftast dubbelarbetande (och trippelarbetande) kvinnor, och nuförtiden utan piga, men med hjälp av Findus färdigrätter istället.

Fångar alltings ödslighet

Cecilia Heikkilä har skrivit och illustrerat många egna barnböcker och även de nya Muminäventyren baserade på Tove Janssons böcker. Heikkilä fångar alltings ödslighet och sorgsenhet på ett vackert och passande sätt, och hennes illustrationer skapar en mycket speciell stämning för berättelsen. Julen är en tid för ödsliga landskap och vilsenhet – ungefär som när Mumintrollet vaknar mitt i vintern och undrar varför alla är så stressade – och det är inte så mycket stoj och gamman och salighetssaker.

Med facit i hand: 1914 fanns det inte mycket att vara salig över i Europa. Det är kanske därför det är så lätt för berättaren att minnas just julen 1913? Det var barndomens sista jul, och den sista julen då man inte pratade krig och förödelse.

Du kanske gillar:

ANNIE DARLING : EN VINTERKYSS I BOKHANDELN FÖR ENSAMMA HJÄRTAN – sällsynt bra, realistiskt och stämningsfullt – om en julhatare AGATHA CHRISTIE : POIROTS JUL – Macbeth som juldeckare i en av Christies absolut bästa romaner ASTRID LINDGREN : VI HAR SÅ ROLIGT NÄR DET ÄR JUL – hennes juligaste berättelser i gedigen volym som räcker länge ELSA BESKOW : ELSA BESKOWS JUL – hon var långt före sin tid – med kick-ass hjältinnor, till exempel