LAST NIGHT IN SOHO – noir, spökhisoria och nostalgifrosseri modell swinging London i en av årets originellaste filmer

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Edgar Wright
Skådespelare: Thomasin McKenzie, Anya Taylor-Joy, Terence Stamp
Premiär: 2021-11-12
Betyg: 4

Det är med vissa filmer som med karameller, man måste suga på dem ett tag innan smaklökarna till fullo visar sin uppskattning. Nostalgi har alltid legat i tiden, det vill säga, det var bättre förr på den gamla goda tiden.

Femtio och sextiotalet har alltid varit smultronställen för de som var med när det begav sig. Inför förfärade barnbarns öron och ögon berättar farmor och morfar att de visst inte var några helgon som unga, tvärtom for man till månen och bar sig åt som Brita Borg sjunger i schlagern.

Många bollar i luften som fångas

På sextiotalet var det “swinging London” som gällde och musiken, klädstilen och 007 bar alla engelskt sigill. Med detta faktum i bagaget har regissören Edgar Wright levererat en högst originell och spektakulär historia som lyfter på många plan, och både lyckas hålla många bollar i luften och fånga dem alla igen tillfredställande.

Drömmer om karriär som modedesigner

Redan i inledningsscenerna slår det mig hur lik Ellie (Thomasin McKenzie) är lik en ung Audrey Hepburn och mycket riktigt har hon en affisch från Breakfast At Tiffany’s med Audrey Hepburn på väggen i sitt flickrum. Ellie drömmer om en karriär som modedesigner i London, och där ta upp sin mammas fallna mantel.

Noir, spökhistoria och nostalgifrosseri

När hon väl kommit på plats i London förstår hon att det är inte guld allt som glimmar, och det gäller att kunna armbåga sig fram mot sitt mål om man nu har ork och kraft att försöka nå det. Som genom en tidsmaskin lever hon upp till sina drömmar i sextiotalets färgsprakande neon genom sångerskan Sandie (Anya Taylor-Joy), men samtidigt blir hon involverad i en mardröm hon inte kan vakna ur.

Edgar Wright blandar och ger ingredienser av noir, spökhistoria och nostalgifrosseri till tonerna av Cilla Black, Petula Clark och andra på den tiden ständiga hitleverantörer. Som kronan på verket vandrar den gamle “brudmagneten” Terence Stamp (Modesty Blaise) nu åldrad och grånad omkring som en osynlig länk mellan en svunnen epok och önskedrömmen om en repris hos en ny generation.

Kreativa infallsvinklar

Ju mer jag smälter Last Night In Soho desto mer tar jag till mig alla dess nyanser och kreativa infallsvinklar som gör att filmen aldrig blir tråkig eller ointressant även när den vid några tillfällen gränsar till flummighet. En av årets originellaste filmer garanteras.

Skriven 2021-11-10