CHRIS DE BURGH : THE LEGEND OF ROBIN HOOD (Butler Records) – ojämn historia med guldkorn för fansen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Bland den stora breda publiken är han för evigt förknippad med softa världshiten The Lady In Red, men redan i mitten av 70-talet gjorde han sig känd som en artist med faiblesse för historiskt berättande låtar av mer eller mindre episkt snitt. Fem album in i karriären släpptes så samlingsverket Best Moves 1981, och det var i samband med detta som genombrottet kom.

I samma veva framträdde Chris de Burgh i närmast legendariska tv-showen Måndagsbörsen, och nådde listframgångar även i Sverige. På det här stadiet blev även undertecknad en av de som slutligen upptäckte den brittisk-irländske sångaren, och Best Moves är än idag ett av mina absoluta favoritalbum i kategorin samlingar/Best of.

Det dramatiska och historiskt färgade har lagts på hyllan

Sedan dess har otaliga mängder vatten runnit under broarna, och produktiviteten har egentligen aldrig avtagit. Dock kan man med facit i hand konstatera att framgångarna med The Lady In Red har förändrat de Burghs musik för all framtid. Om man nu ska generalisera kan man väl säga att de där dramatiska och historiskt färgade sångerna i stort sett med något undantag, typ 2010 års Moonfleet & Other Stories, i stort sett helt lagts på hyllan strax efter millennieskiftet till förmån för mjuka ballader med kärleksfokus.

Tyskt teaterhus bad honom skriva till musikal

På första album på fem år, The Legend of Robin Hood har sångaren dock återgått fullt ut till att berätta historier. Eller snarare berätta en historia, den om en viss frihetskämpe som tog från de rika och gav till de fattiga för att vara exakt.

En fråga att ställa sig är dock; har inte denna historia redan tröskats tillräckligt redan? Svaret är för all del inte givet. och folket på det tyska teaterhuset som bad de Burgh skriva dessa sånger för en musikal tyckte hur som helst det här var en utmärkt idé. Så med tanke på detta bör man väl inte klandra sångaren alltför mycket.

Har tappat nerv och temperament

Med oavsett vilket tvingas man nog ändå konstatera att denna skapelse knappast tillhör det mest oumbärliga de Burgh fått till. Därmed inte sagt att jag på något vis vare sig betvivlar ärligheten eller det seriösa uppsåtet. Däremot skulle jag nog vilja hävda att helheten tappat en märkbar dos av både nerv och temperament. Ibland vilar det helt enkelt en viss mjäkighet över tilltalet som är svår att skaka av sig. Lyssna bara på temamelodin The Tale of Robin Hood, som figurerar under en rad olika titlar i egenskap av ledmotiv genom hela albumet, så förstår ni vad som avses. Vi talar folky light med lallande refräng med tydlig myspysvarning vid lägerelden.

Guldkorn för fansen

Men nog med gnällt nu. Istället för att betrakta detta projekt som ett halvtomt glas vatten väljer jag istället att se på det hela som ett halvfullt dito. För även om nu sångaren inte lär få några nya fans med detta projekt, så betvivlar jag inte att gamla fans kommer att hitta en del guldkorn. Som den smygande taktfasta The Duel eller Break the Law med de Burgh i pratsjungarmode. Eller för den delen Open Your Eyes, en vemodig ballad där det konstateras att allt inte blivit som det skulle efter korståget där borta i Jerusalem på 1100-talet.

Och låt oss för all del inte heller glömma The Man With the Double Face och Light a Fire, två dramatiska alster modell upptempo som onekligen minner om den gamla goda tiden med de Burgh från 1974 och sisådär kanske tjugo år framåt i tiden.

Har hälsan och rösten i behåll

Vilket förstås är uppmuntrande. Ändå är det likväl en tydlig realitet att hans bästa tid faktiskt inte är nu. För ärligt talat; The Legend of Robin Hood är en ganska ojämn historia. Men det får väl vara okej, det är ju trots allt roligt ändå att sångaren vid 73 års ålder både har hälsan och rösten i behåll samtidigt som han fortsätter skriva musik. För en beundrare är man ju trots allt fortfarande.

Skriven 2021-11-09