Klicka på bilden, för att se hela bilden
Kvällens evenemang gick under rubriken Local Bands/Local Brews, vilket i klartext betyder att lokalbryggd öl fanns att köpa i baren och att lokala band stod på scen, men i centrum får man utan någon som helst tvekan säga att Crazy Lixx stod. Malmös stoltheter i sleazefacket firade releasen av sprillans nya albumet Street Lethal tillsammans med de båda supportakterna Scandal Circus och Going to Hell in a Chevy, och begåvade därmed också världen med sitt första livegig på sisådär två år.
Att det var upplagt för party där på KB:s scen rådde det således ingen tvekan om. Det hade blivit dags att rocka som om det var sisådär 1985 på Los Angeles klassiska Sunset Strip. Fast i Malmö, då alltså.
En tajt och gedigen enhet
Och det var ett rutinerat gäng som äntrade scenen strax efter halv tio. Tanken må svindla, men faktum är att bandet vid det här laget existerat i hela nitton år. Respekt, är man benägen att utbrista. Sedan må bemanningen ha skiftat, men dagens laguppställning har i alla fall varit intakt sedan 2016, och får i dagens läge utan tvekan betraktas som en både tajt och gedigen enhet.
hyfsat höga förväntningar
Vilket bekräftades denna lördagsafton, för övrigt. Inte för att det behövdes i min bok. I minnenas kartotek fanns sedan förr både ett tidigt gig på Sweden Rock och ett framträdande på melodiska rockfestivalen Firefest under förra decenniet. Därmed får väl också sägas att förväntningarna var hyfsat höga denna afton, och inte bara för själva (live)förmågan, utan även för att sångkatalogen vid det här laget är tämligen fylld med catchy melodier och feta hooks.
Feta hooks och efterhängsna riff
Bevisföremål A denna kväll i detta avseende utgjordes för övrigt av inledande kämpa mot oddsen-stycket Rise Above, för övrigt hämtad från just Street Lethal, Hell Raising Women och Wild Child, tre alster som såg till att både fånga stämningen och kärnan av vad bandet sysslar med fullt ut. För att inte tala om essensen av vad mycket av vad denna hårfagra genre står för. Det var feta hooks, efterhängsna riff, tydligt högljutt Ooooh-ande i refrängerna och texter om att ta chanser, våga anta utmaningar och inte minst, förstås ha rock ’n’ roll-kul på alla sätt som gör livet glatt. På samma sätt som ”way back” i en värld av hårdrock och metal pre grungens malande dystergökar.
Åldern inget annat än en siffra
Titlar som Lock Up Your Daughter, Girls of the 80’s och Live Before I Die, illustrerade också mycket riktigt detta på ett som sig bör inte särskilt subtilt sätt i lördags. Likaså är åldern inget annat än en siffra i dessa sammanhang. Något kvintetten påminde om med emfas i 21 ’til I Die.
Med andra ord får man väl säga bandet om något är troget sina ideal. Crazy Lixx inte bara snackar, de lever sin musik. Dessutom; om nu Bryan Adams kan deklarera att han är 18 in i döden – ni minns väl 18 ’til I Die? – så kan väl Crazy Lixx utlova något i samma modejang.
Mest Top Gun-ljudande i nutid
Vad mer? Jo som extranummer kom så slutligen nya Anthem for America, hälsningen till folket i den glammiga metallens hemland USA att skärpa sig och stå upp för riktig rock igen, och åter hänge sig åt 80-talets tongångar. ”Can you feel the beat – Rock is all you need” sjöng sångaren Danny Rexon, och man var nästan benägen att tro honom.
Och när vi nu är inne på USA-relaterade ting; Silent Thunder måste vara den mest Top Gun-ljudande sången någonsin i nutid. Tanken slog mig ännu en gång i förrgår; om någon oinvigd hört det klassiska soundtracket från 1986 för första gången med denna Crazy Lixx-sång adderad till spåren med Cheap Trick, Kenny Loggins, Loverboy med flera är det lätt att tro att inte en kotte reagerat.
Har ytterligare potential
Men för att nu summera; Crazy Lixx övertygade ännu en gång denna afton. Det är förvisso lätt att tro att bandet har ytterligare potential, men godset levererades likväl utan tvekan. De är äkta, tror på och gör sin grej övertygande och har en hängivenhet som förhoppningsvis kan göra dem avsevärt större än de är. Det hade de varit värda.
Skriven 2021-11-08