THE WICKER MAN: THE FINAL CUT – fascinerar och väcker intresse, snarare än skrämmer

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Robert Hardy
Skådespelare: Edward Woodward, Britt Ekland, Diane Cilento, Ingrid Pitt, Christopher Lee
Land: Storbritannien
År: 1973
Genre: Mysterium, Skräck, Thriller
Längd: 88 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 4

Någon gång för, ja, vad kan det vara, mer än 30 år sedan, tror jag, visade SVT ett underhållningsprogram, i vilket Staffan Ling hade ett inslag som hette Kalkonfilmkrönikan. Ling visade klipp ur filmer, och studiopubliken skrattade. Det mest anmärkningsvärda med detta inslag, var att han aldrig visade klipp ur kalkonfilmer. Åtminstone inte vad jag kommer ihåg.

Ett klipp Ling visade, var scenen ur The Wicker Man där en naken Britt Ekland (och hennes body double) dansar och sjunger, medan hon bankar på en dörr. Publiken skrattade. Jo, helt tagen ur sitt sammanhang kan nog scenen te sig fånig – men The Wicker Man är ju allt annat än en kalkonfilm. Tvärtom.

Gick aldrig upp på bio

Jag hade inte sett The Wicker Man när Staffan Ling visade detta klipp, men jag kände till filmen. Jag såg den i början av 90-talet. Jag tror inte det var på TV, antagligen lånade jag den på video av en kompis. Eller köpte jag den från England? Jag minns inte. På IMDb är filmen listad som Dödlig skörd, vilket skapar viss förvirring. The Wicker Man granskades aldrig av Statens Biografbyrå, vilket innebär att den aldrig gick upp på bio när den kom 1973 – man kan ju undra varför. Jag tror aldrig att jag har sett någon svensk hyrkassett med filmen, fast det är ju möjligt att en sådan smugits ut för 40 år sedan. När jag googlade runt lite såg jag att The Wicker Man finns på iTunes som Dödlig skörd.

Besitter en besynnerlig stämning

Enligt omslaget till den här nya Blu-ray-utgåvan, har flera tidningar utsett The Wicker Man till den bästa brittiska skräckfilmen någonsin. Det är ett uttalande man ofta stöter på i artiklar om skräckfilm. Är den verkligen det?

Tja … Personligen tycker jag inte att det är den bästa brittiska skräckfilmen. Å andra sidan vet jag inte vilken film jag skulle välja som den bästa. Men! Jag tycker att The Wicker Man är en jättebra film! Till skillnad från många andra tycker jag dock inte att filmen är speciellt otäck och skrämmande. För mig är det här snarare en film som fascinerar och väcker intresse. Det är en film som besitter en väldigt besynnerlig stämning – och det är en film i en genre jag verkligen gillar; historier där huvudpersonen hamnar på en avlägsen, avskild, besynnerlig plats, där lokalbefolkningen beter sig märkligt, någonting hemskt kommer att ske, och stämningen är olycksbådande. Det kan vara en liten by på landet, det kan vara en fiskeby på en klippa, och det kan vara en ö.

Hedniska riter och sex ute i offentligheten

The Wicker Man handlar det om den skotska ön Summerisle, dit den konservative och religiöse polisen Howie (Edward Woodward) skickas för att söka efter en försvunnen flicka. Det dröjer inte länge innan Howie upptäcker att öns befolkning beter sig allt annat än normalt. De ägnar sig åt hedniska riter, de springer runt nakna, de har sex ute i offentligheten, och Howie blir alltmer upprörd och frustrerad.

Den försvunna flickan kan Howie inte hitta, öborna påstår sig inte veta var hon finns, och Howie hamnar hos lord Summerisle, spelad av Christopher Lee, som berättar att skörden slagit fel och de måste tillbe sina hedniska gudar för att lösa detta problem. Howie, som jag upplever som en rätt osympatisk typ, inser att allt bara är ett spel han blivit indragen i.

Innehåller regelrätta sångnummer

Att kalla filmens berömda slut för en överraskning är att ta i – det räcker med att titta på Blu-ray-omslaget, på någon av filmens filmaffischer, eller på en trailer för filmen. I den svenska texten översätts “the wicker man” med “den flätade mannen”, vilket väl är korrekt, men det låter lite roligt. Kanske är “korgmannen” bättre?

Något som gör The Wicker Man ännu mer unik än den redan är, är det faktum att den innehåller sånger – regelrätta sångnummer. Här finns så pass många sånger, att filmen tenderar musikal.
Nämnde jag att Ingrid Pitt medverkar?

Negativen mystiskt försvunna

The Final Cut står det på omslaget. Denna version färdigställdes 2013 under överinseende av regissören Robin Hardy. Jag blev lite konfunderad. För några år sedan köpte jag en begagnad DVD-utgåva av The Wicker Man, släppt av Warner år 2002. Denna utgåva innehåller både bioversionen och “The Director’s Cut”.

Filmen kortades nämligen en hel del innan den fick biopremiär. Filmens negativ är mystiskt försvunna, så för att få ihop en Director’s Cut, har man klippt in snuttar från en kopia av usel kvalitet. Faktum är att jag aldrig tittade på Director’s Cut versionen, jag bara ögnade igenom den – bildkvalitén på de tillagda scenerna gjorde att filmen blev mindre njutbar att titta på.

En fantastiskt tjusig film

På den gamla DVD-utgåvan varar bioversionen 84 minuter (PAL/25 fps), medan Director’s Cut varar 99 minuter (PAL/25 fps). The Final Cut varar 88 minuter på Blu-ray (24 fps), och jag ser att samma version på DVD; PAL/25 fps, varar 91 minuter. Den slutgiltiga versionen är alltså rätt mycket kortare än Director’s Cut. Vad som saknas är bland annat en prolog med sergeant Howie på fastlandet, och en scen med lord Summerisle och Willow, som Britt Eklands rollfigur heter. Men andra snuttar, med god bildkvalité, har stoppats in i filmen igen, och tydligen är scenernas ordning lite annorlunda.

Bildmässigt sett är The Final Cut tjusig. Den är extra tjusig på Blu-ray. The Wicker Man är en fantastiskt tjusig film. Filmfotot är flott, de ovanliga miljöerna skapar en air av mystik. Summerisle framstår nästan som en helt annan värld.

Folk iförda djurhuvuden

Jag inser att jag nog omedvetet påverkats av den här filmen. I en mapp i datorn har jag sedan flera år en synopsis till en skräckhistoria som utspelar i en avskild liten by, och ett Fantomenäventyr jag skrivit och som är tecknat, men ännu inte publicerat, innehåller en sekt med folk iförda djurhuvuden. Det sistnämnda var förvisso främst en blinkning till Jean Rollins La vampire nue från 1970, men det skulle lika gärna kunna vara ett lån från The Wicker Man.

Skrevs av manusförfattaren till Hitchockfilm

Något som är intressant med The Wicker Man, vars manus skrevs av Anthony Shaffer (som skrev Hitchcocks Frenzy och mycket annat), är att kulten på Summerisle upplevs som autentisk. Manuset är välresearchat, och det här skulle mycket väl kunna handla om en existerande kult. Här kan man jämföra med Ari Asters lökiga Midsommar, vars galna svenska sekt inte övertygar det minsta.

En slags uppföljare

Det ligger väldigt mycket extramaterial på den här utgåvan. Här finns ett flertal dokumentärer, varav några är från 2013, medan andra lyfts från DVD:n från 2002. Här finns dessutom ett amerikanskt TV-program från 1973, där Christopher Lee och Robin Hardy intervjuas.

Robin Hardy, som dog 2016, regisserade bara fyra filmer. Han verkar främst ha ägnat sig åt att skriva böcker. Hans sista film, som jag inte sett, kom 2011 och heter The Wicker Tree. Den bygger på en roman av Hardy som heter Cowboys for Christ och är något slags uppföljare till The Wicker Man.

Ohyggligt spännande spansk film

2006 kom en onödig amerikansk nyinspelning av The Wicker Man med Nicolas Cage i huvudrollen. Det är en kalkonfilm! Cage spelar över så att det slår gnistor!

När jag skrev detta kom jag att tänka på en annan film som utspelar sig på en ö där det pågår märkliga saker – Narciso Ibáñez Serradors spanska Vem kan döda ett barn från 1976. Det är en ohyggligt spännande och otäck film. Den borde Studio S Entertainment ge ut på Blu-ray, tycker jag!

Skriven 2021-10-24