Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Omoide no Mani
Regi: James Simone & Hiromasa Yonebayashi
Originalröster: Sara Takatsuki, Kasumi Arimura, Nanako Matsushima, Susumu Terajima
Land: Japan
År: 2014
Genre: Animerat, Drama, Familj
Längd: 103 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: TriArt
Betyg: 5
Vad har Kill Bill och När Marnie var där gemensamt? Svar: minutiös och inspirerad produktionsdesign av Yohei Taneda! När Marnie var där är en av de snyggaste och vackraste filmerna någonsin, alla kategorier!
På många sätt visar man nu upp det yngre gardet och nya förmågor inom Studio Ghibli i animefilmen När Marnie var där, samtidigt som man håller kontakt med traditionen. Ny, ung regissör, ny, ung producent … och nya, fräscha miljöer, som Studio Ghibli aldrig förr har utforskat. Temat med vänskap som stärker de olika huvudpersonerna har gått som en röd tråd genom hela Studio Ghiblis digra produktion — men det här är den första gången som en av huvudpersonerna är introvert. Det är också första gången som man åker till den nordliga japanska ön Hokkaido. Japan är så klart så mycket mer än Tokyo med omnejd på ön Honshu …
Lånar och mixar till lyckad brittisk-japansk fusion
Många av Studio Ghiblis filmer är inspirerade av eller baserade på brittiska barnböcker eller japanska bästsäljande manga förlagor – man har en “book” att förhålla sig till. Studio Ghibli är en allmänt anglofil studio och många av nestorns Miyazakis favoriter är brittiska. Originalromanen om Marnie av Joan G. Robinson är en av Miyazakis absoluta favoritböcker. Han hann dock inte med att regissera eller animera filmen själv. Nya stjärnskottet Hiromasa Yonebayashi fick äran att regissera – och resultatet blev ännu bättre och ännu snyggare än i Lånaren Arrietty (ännu en lyckad brittisk-japansk fusion!).
Första utflykten till ön Hokkaido
Man har flyttat handlingen från England till den japanska ön Hokkaido, och Hokkaido är så spektakulärt rent visuellt, men sin vilda natur och sitt tidvatten, att man förundras över att Studio Ghibli aldrig tidigare har förlagt någon av sina tjugo filmer till denna magiskt, förtrollande vackra ö.
Huvudpersonen Anna är introvert, vilket är ovanligt för en huvudperson i en film. Huvudrollerna brukar gå till de extroverta. Speciellt i animerad film. Det är helt enkelt enklare att animera extroverta typer.
Uttrycksfulla blå ögon
Anna överdriver aldrig något i sina ansiktsuttryck, hennes själsliv pågår i ögonen och vilka snyggt animerade blå ögon! Man kommer in i Annas själ utan stora gester och åthävor.
Storyn? Enkelt kan det beskrivas som en introvert karaktärs resa för att få vänner, självförtroende och självinsikt. Styrka kommer från den nya vännen Marnie … Men finns hon på riktigt? Är hon
en fantasikompis, som hemlige Mållgan, som kommer till dem som verkligen behöver en bästa vän? Är hon ett spöke? Ett minne?
En realistisk story där minnen och berättelser spelar stor roll
Det finns många olika sätt att betrakta filmen på, det vanligaste är att beskriva När Marnie var där som spökhistoria eller fantasy, och visst finns de gotiska dragen där. Men ärligt talat kan När Marnie var där ses som en helt rak och realistisk berättelse. Övernaturliga inslag och tidsresor inträffar ofta när det verkar som att Anna sover eller har feber. Och … det visar sig att någon i Annas närhet har berättat allt om det mystiska huset och Marnies öden och äventyr, så det kanske är minnen, berättelser som Anna hört och lagrat i sitt undermedvetna, som kommer tillbaka och flyter upp till ytan när hon hamnar i den miljön där historierna har utspelat sig?
Unikt och ovanligt – och ett brännhett tema
Det finns så mycket som är ovanligt och unikt i När Marnie var där. Att introverta får lov att ta plats och inneha en hjälteroll. Att filmen visar hur hemskt det är att befinna sig utanför den där cirkeln där alla de populära (och extroverta) ungarna befinner sig. Hur dessa alltid får all uppmärksamhet och affektion, både från andra ungar och från vuxna. Att filmen visar på hur hemskt det är med rasistisk mobbing, som den som drabbar Anna – bara för att hon har blå ögon, i en värld där normen är bruna ögon.
Rasism, mobbing och barnmisshandel
Marnie, som har blont hår och blå ögon, blir utsatt för än värre mobbing av allt från barnflickor till tjänstefolk. Vad hon utsatts för är ren och skär barnmisshandel. Det är inte många filmer som vågar ta upp sådant. Allra minst barnfilmer. Man blir heligt förbannad när man ser När Marnie var där. Både för Marnies och Annas skull.
Men det finns mycket att vara glad över också. Annas fosterföräldrar framställs kärleksfullt och positivt, och visst verkar de vara schysstare och mer engagerade än Marnies biologiska föräldrar? Annas fostermamma skickar Anna till havet till sina släktingar för astmans skull, och dessa släktingar har en synnerligen liberal syn på barnuppfostran.
Borttappade skor i tidvattnet
Anna får vara ute sent, hon får smutsa ner sig och plaska i vatten och åka roddbåt, hon får förstöra fina kläder och tappa bort skor i tidvattnet … Och hon får aldrig skäll för någonting. När en förälder klagar på Anna (vi vet att Anna försvarat sig för rasistiska glåpord från hennes dotter) så tar släktingarna utan att ifrågasätta någonting Annas parti. För alla vet ju att den där föräldern är “en illvillig skvallerkärring” …
Uppfostras av kärleksfulla och frihetsälskande vuxna
Annas uppfostran av kärleksfulla och frihetsälskande vuxna, som inte är hennes föräldrar eller släktingar, är en sådan skarp kontrast till hur övergiven och försummad Marnie är … Och ändå är Marnie den som länge är starkast och mest levnadsglad i berättelsen.
Men … som en “final twist” får vi reda på att föräldralösa Anna har en släkting som vakar över henne. För kärlek övervinner allt, även tid och rum!
Tips för filmfestival!
Ett tips för en fin filmfestival på hemmaplan är att spana in flera av Hiromasa Yonebayashis filmer (hans konst finns även samlad i animeböcker). Givetvis ingår Lånaren Arrietty och När Marnie var där, men även Studio Ghibli filmen Ponyo som Yonebashi gjort nyckelanimation och concept art till, liksom Spirited Away och Uppe på vallmokullen. Hans senaste långfilm som regissör kom ut på egna nystartade Studio Ponoc: Mary och häxans blomma. En film som har en hel del gemensamt med När Marnie var där, i tematiken om olika generationer som stöttar varandra.
Skriven 2021-09-22
