Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Julia Ducournaus
Skådespelare: Vincent Lindon, Agathe Rouselle, Garance Marillier, Lais Salameh, Mara Cisse
Premiär: 2021-10-08
Betyg: 3
Nu blir det franskt här på JPS Media! Jag såg aldrig Julia Ducournaus första långfilm RawRaw, “Du kommer att gilla den!” sa de, och tillade att händelserna i Göteborg sade mer om publiken, än om filmen. “Den är inte så farlig,” sa mina vänner. Men om man inte är van vid att se den här typen av film, och om man inte visste vad man skulle få se, kan förstås reaktionen bli kraftig.
Sexton personer var närvarande på pressvisningen av Titane. Strax innan filmen rullade igång, tittade biografföreståndaren in i salongen, och sa “Oj, är det så många som är intresserade av att se franskt våld?”.
Varför fick den Guldpalmen i Cannes
Titane, vilket förstås är franska för grundämnet titan, är Julia Ducournaus andra långfilm. Filmen vann guldpalmen i Cannes i somras, och det var stående ovationer efter visningen. Efter att ha sett filmen är det inte utan att jag undrar varför den fick guldpalmen och varför publiken jublade i flera minuter. Det var kanske ett filmmässigt dåligt år i Cannes?
Växer aldrig ifrån att provocera
Varje år i Cannes brukar en eller två tävlingsfilmer sticka ut i egenskap av “skandalfilm”. Filmer som innehåller chockerande våld, eller grafiskt sex, eller chockerande våld och grafiskt sex. Det brukar handla om regissörer som Gaspar Noé och hans gelikar. Folk som sett som sin uppgift att provocera, och som aldrig verkar växa ifrån detta, trots att de känns allt tröttare för varje ny film.
Titane bjuder på sex, naket och extremvåld. Men under handlingens gång hinner den även byta spår och bli något annat. När jag först läste vad Titane handlade om, tyckte jag att det lät som en David Cronenberg-film. Och till en början känns filmen också som något Cronenberg skulle kunna ha gjort.
Titanplatta opereras in
Filmen inleds med en prolog, i vilken den lilla flickan Alexia sitter i baksätet i en bil hennes far kör. Alexia är en störig liten unge, hon skriker och hoppar och knäpper av sig bilbältet, och det bär sig inte bättre än att bilen kraschar. Alexia får en skallskada och en titanplatta opereras in i hennes huvud. Hon går ut och smeker sina föräldrars bil.
Vildsint samlag med en bil
Hopp i tiden. Alexia är nu 32 och spelas av filmdebuterande Agathe Rousselle. Alexia är dansös och uppträder på något märkligt ställe där dansöser klänger på bilar. Om det är en bilsalong framgår inte. Alexia har även utvecklats till att bli en bindgalen mördare. Hon hugger ihjäl en beundrare på en parkeringsplats, hon slaktar brutalt en hel hög människor i en villa. Vi får även veta att hon har en dålig relation till sin far. En natt har hon ett vildsint samlag med en bil hon är tänd på. Kyss Karlsson om hon inte blir gravid!
En förvirrad brandchef
Därefter ändrar filmen spår. Alexia är efterlyst, och byter både utseende och kön på ett synnerligen brutalt sätt. Hon utger sig för att vara en man, Adrien, som varit försvunnen sedan han var en liten pojke. En förvirrad brandchef, Vincent (den alltid utmärkte Vincent Lindon), dyker upp. Han är Adriens far, och hämtar hem sin son – som alltså är Alexia. Vincent verkar inse att den märklige unge mannen inte är hans son på riktigt, men han behöver Adrien för att må bra. Alexia i sin tur verkar behöva en kärleksfull far, vilket Vincent får bli.
Rinner motorolja ur kroppsöppningar
På brandstationen finns förstås en massa brandmän. Killar som ofta går omkring med bar överkropp. Ibland har de disco, och det känns lite som Killinggängets TV-serie Percy tårar. Det rinner motorolja ur Alexias kroppsöppningar, sakta förvandlas hon till en cyborg, hennes mage växer, och hon döljer detta genom att bandagera magen. Detta är effektivt, trots att magen efter ett tag är enorm, lyckas hon bli lika slank som vanligt. I slutändan tyckte jag faktiskt … ingenting om Titane Det är en film som närmar sig-, kanske rentav hamnar i, facket Trash Disguised as Art.
Likt något av David Cronenberg
Till en början tyckte jag att filmen var rätt bra – när den är en surrealistisk och ultravåldsam thriller/skräckfilm. Det är väldigt likt David Cronenbergs Crash, och kanske även samme regissörs Rabid och Dubbelgångare. Här finns även en del drag av Dario Argento och David Lynch, vad gäller färgskalor och filmfoto, och när jag tänker efter går det även att associera till Shin’ya Tsukamotos Tetsuo. Det är body horror och slasher. Det är chockerande och känns mest som ren och skär exploitation.
Vad skulle komma ut? En liten Fiat
När handlingen flyttas till brandstationen, förvandlas filmen till ett drama. Ett märkligt drama, förstås. Ibland slinker det in lite udda humor. Jag hade föredragit om hela filmen var som den inledande delen – eller möjligtvis om hela filmen var som brandkårsdramat. Jag satt mest och väntade på att Alexia skulle föda sitt barn. Vad skulle komma ut? En liten Fiat? En hundkoja? En transformer?
Är ute efter att chocka och provocera
Jag ser hur en del filmskribenter och andra tyckare slår knut på sig själva i sina försök att analysera filmen. Jag får veta att Titane är ett viktigt inlägg i könsdebatten, med mera. Den handlar om att vad det innebär att vara en familj. Jag får veta att det är en intelligent film som kräver mycket av publiken.
Men jag tror nog att Ducournau i grund och botten främst är ute efter att chocka och provocera, samtidigt som hon är konstnärlig. Det ska vara “edgy”. Hon lyckas väl sådär. Och jag är för gammal för sådant här, känner jag. Kanske hade jag gillat det här om jag var 25.
Främsta målet att göra en bra film
Jag föredrar filmare som inte uttryckligen går in för att skapa konst, men som är så skickliga att det blir konst, oavsett genre – det kan vara allt från James Whale och Alfred Hitchcock till John Ford till Dario Argento och Lucio Fulci, och varför inte ovannämnde David Cronenberg. Det främsta målet var att göra en bra film. Dessa regissörer har gjort en del dåliga, eller direkt usla filmer, men när de var som bäst, blev resultaten stor filmkonst.
Svår att sitta igenom
Om Titane kommit för 30-40 år sedan, är det möjligt att den hade blivit totalförbjuden i Sverige. Jag vet inte riktigt vad jag ska sätta för betyg på det här, men seriemördardelen kan väl få en trea. Tja, det kan nog även brandstationsdelen få. Om jag är snäll. Men jag lär aldrig se om Titane.
Många av de som såg filmen på pressvisningen i Göteborg, tyckte att den var djupt obehaglig och svår att sitta igenom.
Skriven 2021-10-05
