Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ninja Thyberg
Skådespelare: Sofia Kappel, Revika Anne Rustle, Evelyn Claire, Chris Cock, Dana DeArmond
Premiär 2021-10-08
Betyg: 4
Skriverierna blev avsevärda redan i och med den officiella premiären på vårens Sundance Filmfestival, vilket är förståeligt. En på alla sätt naken film som utspelas i porrbranschen har liksom termen snackis skriven över sig redan från första stund. Och i det här fallet finns det dessutom en självklar anledning. För att Pleasure är en stark (film)upplevelse råder det knappast någon tvekan om. Så stark att jag ärligt kan säga att jag aldrig någonsin kommer att se den igen. Men vi återkommer till det längre fram.
I handlingens fokus ser vi Linnéa , en blott nittonårig tjej som lämnat den svenska småstadstristessen till förmån för Los Angeles. Allt för att bli porrstjärna. Varför får vi egentligen aldrig reda på, men hon påstår vid något tillfälle att uppmärksamheten är något som lockar, och i ett inlägg på sociala medier skriver hon ”Fuck jante”, och det måste väl betyda något.
Oavbrutet brutalt förnedrad
Fast livet i vuxenfilmsvängen blir föga förvånande inte som det var tänkt. Klättringen mot den tänkta toppen kostar nämligen på. Ordentligt. För att kvalificera sig till en plats i det stora ”bästa” filmbolagets stall måste Linnéa ställa upp på att filmas i idel kinky, avvikande och brutalt våldsamma situationer. I tron att hon ska klara av det. Men i en särskilt plågsam scen där hon blir oavbrutet brutalt förnedrad och slagen avslutas inte ”jobbet”. Fast ambitionerna förblir likväl intakta, och en deal med det där stora bolaget nås likväl till slut.
Men blir Linnéa lycklig för det? Naturligtvis inte. Inte bara kroppen tar stryk, utan även psyket, och nog verkar Bella, som är hennes porralias, bara bli mer och mer uttråkad av tillvaron ju högre upp på branschens karriärstege hon kommer.
Äts upp och spottas ut
Så precis som förväntat är det en allt annat än vacker bild av porrbranschen som målas upp av regissören Ninja Thyberg. Om något är denna aspekt av Pleasure förutsägbar. Unga kvinnor äts i värst fall fullständigt upp och spottas ut bara för att ersättas av nya när tiden är inne, är väl ett av budskapen. Vilket inte precis är någon nyhet. Men Thyberg pratar också om destruktiva system, och sådana finns som bekant överallt. Det är bara det att de framstår som tydligare i porrbranschen, som därmed får fungera som en obehaglig metafor för resten av världen.
Mörkret är närmast kompakt
Som nämndes inledningsvis finns inget intresse av undertecknad att uppleva Pleasure igen, och även om nu sekvenserna där porr kopplas med våld avgör saken, så är det helhetens naket brutala och realistiska skildring av en sjuk värld – summan av kardemumman – som gör att allt ter sig än obehagligare och deppigare än det mesta man sett. Förutom ett hyfsat varmt systerskap mellan kvinnorna i fokus är mörkret närmast kompakt. Även om slutbilderna förvisso ger en strimma hopp inför framtiden. Åtminstone för Linnéa.
Skriven 2021-10-06
