Klicka på bilden, för att se hela bilden
Show, glitter och glamour i 20-talstappning. Det är vad Frank Martini’s Party of the Century bjudet på. Vad som började som en högtflygande galen idé för fyra år sedan är nu en fullfjädrad show i The Great Gatsby’s anda, och med början kommande fredag beger man sig ut på en turnévända runt om i Sverige samt en avstickare till Köpenhamn. På tiden, tycker Frank Martini själv. För väntan på att pandemin ska släppa greppet om världen har varit lång och påfrestande.
– Ja, det har varit hemskt att inte få jobba överhuvudtaget, bekräftar han från hemmet i Stockholm. Det var värre än vad jag kunde tro från början. Ibland kan jag tycka det är skönt att ta det lugnt, men att inte få göra något alls kändes inte bra.
Började med utsåld succé på Nalen
Fast helt sysslolös var inte Frank under pandemin. Den hastigt uppkomna fritiden ägnades åt att plocka upp den försummade gitarren igen samt diverse ”marknadsföringsgrejor”. Men livesysslan försvann från en vecka till en annan, vilket kom allt annat än lägligt. precis när verksamheten hunnit komma igång.
Allt började med en utsåld show och succé på Nalen i januari 2019. Det var den första riktiga showen. Sedan blev det gigs på Grand Hotel och Café Opera också så småningom året därpå. Den planerade julshowen och massor av andra grejor fick dock ställas in. En besvikelse? Definitivt, men Frank Martini tog i slutänden trots allt bakslaget med ro.
– Ja, för samtidigt går det inte att hålla på att gnälla. Nu är vi tillbaka. Man glömmer fort, det går inte att tänka på ett annat sätt. Och vi har haft en bra sommar. Vi har gjort en massa gigs redan. Men höstturnén är det stora. Vi började sälja biljetter i juli, och sedan har trycket bara ökat.
Tjugo stycken i hela turnésällskapet
– På tal om det här med storleken. Ni verkar vara rätt många som är involverade i det här?
– Vi är tjugo stycken i hela turnésällskapet, varar sexton är på scen. Sedan är det åtta som är med i själva bandet och åtta är cirkusartister, dansare och showgirls. Så könsfördelningen är exakt också. Det är ju så det ska vara 2021. Fast det har faktiskt bara råkat bli så. Det är killar i bandet, och då är det kul att få in tjejer också.
Glitter, glamour och extra allt och extra allt igen
Om detta låter som något där det lyxiga är i centrum har helt rätt för sig. I Frank Martinis värld är flärd en hederssak och filmen The Great Gatsby en förebild.
– Det är hela formatet som är grejen. Det är glitter, glamour och extra allt och extra allt igen. Jag älskar det. More is more. Man kan alltid skjuta ut ännu mer konfetti och dansa ännu mer och jag är den största tårtan av allihopa. Och allt är återskapas i bakomfilmen som visas på ledskärmen. Det finns bara ett läge för oss.
Publiken en del av upplevelsen
– Du kanske noterat att jag karaktäriserar det ni gör som en show. Det är ju minst lika mycket det som en konsert.
– Jo, man kan väl säga att det är show och fest där publiken blir en del av upplevelsen. Det har varit så från början. Folk har klätt upp sig utan att vi bett om det. Sedan är det här inte bara en show där man sätter sig ner, det händer något hela tiden. Jag kallar det för både show och party.
Något utöver det vanliga
Frank berättar entusiastiskt att publiken möts av eldslukare redan utanför innan den äntrar respektive spelplats, och väl inomhus står showgirls och tar emot. Att sedan den stora showen är huvudnumret är han noga med att betona, men det tar inte slut där. Efteråt väntar en DJ och fortsatt uppträdande på dansgolvet. Något utöver det vanliga, lär besökare har karaktäriserat helhetsupplevelsen som. Något huvudpersonen själv berättar med viss stolthet.
– Men vi tänker inte på Las Vegas här, utan på Gatsby. Vi vill uppnå känslan av den gränslösa festen. Det är den upplevelsen vi eftersträvar. Sedan är det klart det där ändå går ihop, kopplingen finns där. Men Las Vegas kommer i andra hand.
Bokade på vinst och förlust
Därefter berättar Frank Martini att han har en 25-årig bakgrund som rockmusiker i populära coverbandet Bad Influence, och på ett visst stadium fick de en förfrågan att göra en ”mingelgrej” på ett bröllop. Temat var ratpackgänget, men det funkade inte så bra som man önskat Det blev ”fan långsamt”, som Frank alias Fredrik Wallin, uttrycker saken.
– Sedan när jag var i New York med familjen hade Gatsbygrejen exploderat. Folk kom i kostymer när band spelade den här musiken. Sedan åkte jag hem och skapade Frank Martini. Så när jag bokade in Nalen gjorde jag det på vinst och förlust. Jag tog en chans och hoppades det skulle funka.
Kröner med största showen någonsin
Utifrån detta koncept växte sedan projektet snabbt. En tanke om att addera dansare till helheten utvidgades efterhand med cirkusartister och showgirls, vilket ledde till något mycket större än vad man tänkt från början.
– Många saker i livet får man kämpa med hela tiden, men med det här har det inte varit så. Det har rullat hela tiden. Responsen har varit övervägande positiv alltid, och nu kan vi kröna alltihopa med den största showen någonsin.
Finns ett behov att leva ut
– Den här livsbejakande musiken och lyxiga stilen slog ju igenom i kölvattnet på första världskrigets elände, en tid då man både ville glömma och hade framtidstro. Men i våra dagar är det oroligt oavbrutet hela tiden medan framtidstron i rätt hög utsträckning saknas. Så min slutledning är att det finns ett ännu större behov av glitter och glamour av denna typ idag?
– Jag tror absolut det är precis så. I kombination med oroliga tider och välstånd finns ett behov att leva ut. Det känns som slutet på en högkultur nu, folk går bananas. Sedan kan man dra en parallell till spanska sjukan från våra dagars pandemi också. Det är en parallell som känns mycket starkare än vad jag förväntat mig.
Frank Martini – en mytisk figur
– Men det var förstås givet att det inte gick att heta Fredrik Wallin i det läget. Det låter varken internationellt eller kul?
– Nej, precis. Fast när vi spelade 60-talsrock kallade vi oss Fritz Swingers Club, men då förstod folk inte humorn i det, så då satt vi och klurade på ett nytt namn. Vi tänkte på Frank Sinatra och Dean Martin. Så Frank Martini är en mytisk figur hämtad från en bild vi byggt upp. Han finns, han har funnits sedan 1922.
Måste ut i Europa
Den nu aktuella turnén omfattar totalt sju shower. Sex av dem går av stapeln på diverse olika ställen runt om i Sverige, men med den sjunde tar man klivet över sundet mellan Skåne och Danmark och intar Köpenhamn. Ett självklart steg menar Frank, och betonar att man måste gå vidare för att verksamheten ska kunna hållas igång kontinuerligt.
– Ja, vi känner att vi måste ut i Europa. Man kan kanske göra konserter en gång om året i Sverige. Högst. Sedan är förstås den här rörelsen ännu stark i Sverige och resten av Skandinavien, men vi känner att Köpenhamn, Berlin, London och Paris är ställen vi kan spela i. Sedan är det också så att i länder som Spanien, Portugal och Italien har man enormt mycket swingarrangemang. Så det enda jag kan känna är att när vi jobbar i Sverige kan jag hålla i trådarna själv, och det går inte när man kommer utomlands på grund av språket och annat. Så då får man släppa ifrån sig en del av marknadsföringsbiten.
Ser ut som 250 år och är blå i ansiktet
– Det går ju uppenbarligen rätt bra för er nu, men det måste ha varit enormt mycket arbete redan från första stund med att ro ett sådant här projekt i land. Funderade du aldrig på att ge upp?
– Nej, tack och lov har jag inte känt så än. Det har faktiskt inte varit så med det här projektet. Det kanske händer, men än så länge har vi haft tur. Sedan har det förstås varit en enorm arbetsbörda. Från början hade jag hand om allt på plats också. Jag har sett en bild på mig själv i logen då jag ser ut som 250 år och är blå i ansiktet. Fast sedan gäller det att ta på sig leendet och komma över den känslan. Man måste leverera, det har alltid varit så. Men det kan vara jobbigt för omgivningen eftersom man är sjukt fokuserad.
Roligt och glimten i ögat med 20-talspop
Frank säger att en Frank Marinoshow trots allt utanpåverk också är som som att gå på vanlig pop- och rockkonsert. Folk klappar händerna, hoppar och dansar. Man tar musiken tillbaka till folket. Därför brukar han beteckna det man gör för 20-talspop, gangstajazz eller hot jazz i värsta fall. Däremot aldrig för jazz eller tradjazz för ”det låter så himla tråkigt”. För att vara tråkig går emot allt vad Frank och hans 20-talsparty står för och eftersträvar.
– Ja det måste vara roligt också. Annars blir det ingen fest. Det måste alltid vara med glimten i ögat. Man måste känna att vi gör det tillsammans. Jag är en liveartist, och jag älskar elektriciteten vi får från punliken. Man kan nästan ta på den när det sitter. Det finns ett band mellan oss, och jag får kraft av det. Därför har det inte varit aktuellt att göra en show med inspelad musik. Gör man sådant här måste det vara live på riktigt för att då den känslan och energin.
Skriven 2021-09-29
