MAMMOTH WVH : MAMMOTH WVH (EX1 Records) – Van Halen Jr:s albumdebut ger lön för (lyssnar)mödan

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Att bära oket från ett av världens största hårdrocksband och framförallt en av planetens bästa gitarrister kan inte vara lätt. Fast å andra sidan började Wolfgang van Halen spela i pappa Eddies band redan 2006, som 15-åring. Så han är väl förberedd att kunna stå på egna ben. Något han alltså verkligen gör nu.

Fast man skulle förstås ändå kunna hävda att sanningens ögonblick är inne i detta nu. Med egna bandet Mammoth WVH albumdebuterar han med med sitt första egna band. Ett band som ända fram till tidigare i år enbart bestod av honom själv, bör tilläggas.

Behöver inte tveka om varifrån inspirationen kommer

Så är det här ett band eller soloutflykt. Well, hur man än ser det råder det väl knappast någon tvekan om att det här är Van Halen-juniors bebis även om det hela nu opererar under bandetiketten.

Fast oavsett vilket, varifrån inspirationen kommer ifrån behöver man inte tveka om. Arvet efter Van Halen är tämligen tydligt. Vi talar amerikansk hårdrock/heavy metal á la sent 70-tal och 80-tal utan att för den sakens skull vara någon direkt kopia. ”Det hade varit tråkigt”, som Wolfgang själv mycket riktigt uttryckt saken.

Ta över och rocka en jättearena

Men visst låter det här bekant. Man kan riktigt se sådant som inledande Mr. Ed, You’ll Be the One och galopperande Don’t Back Down ta över och rocka en jättearena på samma sätt som Van Halen gjorde en gång i tiden.

Och det finns mer av samma vara, typ riffglada Horribly Right. Samtidigt överraskar man med Circles, en luftig och tjusig ballad med smygande hitkänsla. Eller Think It Over, ett förvånansvärt poppigt stycke musik, som också är begåvat med ett gott mått hitkänsla.

Naket öppenhjärtig Wolfie

Mest rörande är dock Distance, om saknaden efter pappa Eddie. Mer naket öppenhjärtig än så här hade Wolfie knappast kunnat vara. Fast på samma gång måsta jag här faktiskt erkänna att det är avsevärt lättare att associera till postgrungeband á la Breaking Benjamin, Fuel eller Staind på balladhumör än på Van Halen-generationens band när detta alster tonar fram.

Vad mer? Ja, kanske att albumet växer en hel del efter ett par lyssningar. Första gången kändes det hela gediget, men inte så mycket mer. Fast sedan får jag nog säga att man får lön för (lyssnar)mödan.

Skriven 2021-09-27