Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Cedric Nicholas-Troyan
Skådespelare: Mary Elizabeth Winstead, Tadanobu Asano, Miky Patricia Martineau, Mchiel Huisman, Woody Harrelson
Land: USA
År: 2021
Genre: Action, Äventyr, Brott
Längd: 106 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3
Kvinnor kick ass på strömningstjänsterna i år. Först kom Gunpowder Milkshake med mor och dotter-teamet Karen Gillan och Lena Headey, sedan Jolt med Kate Beckinsdale och nu Kate. Den här gången är det Mary Elizabeth Winstead, känd från sådant som remaken avThe Thing, A Good Day to Die Hard och förra årets underhållande sparka stjärt-fest från DC, Birds of Prey, som spelar förstafiolen, och hon gör det med lika kylig som svettigt engagerande inlevelse.
Kate är yrkesmördaren med en bakgrund typ Luc Bessons Nikita, som råkar extremt illa ut strax innan hon står i begrepp att utföra sitt allra sista uppdrag på plats i Tokyo. På hotellet dagen innan möter hon en trevlig främling som inte är så trevlig trots allt. Efter en het natt känner sig Kate riktigt dålig. Det visar sig att hon blivit förgiftad. Dödligt förgiftad, ska det visa sig. Av Polonium, en extremt radioaktiv metall.
Ung tjattrande dam orsakar huvudvärk
24 timmar kvar att leva, blir domen. Så nu måste Kate rappa på för att hämnas på den som förgiftade henne. Hon får snart bingo via främlingen ifråga och dennes flickvän, och de berättar motvilligt att en yakuzagangster vid namn Sato har tvingat dem förgifta henne. Den som gav ordern var bossen för hela yakuzafamiljen, Kijima, en extremt välbevakad och skygg herre.
Ja, ni förstår själva. Det blir inte lätt för Kate att nå sitt mål, men för att underlätta kidnappar hon Kijimas tonåriga brorsdotter, en bestämd ständigt tjattrande ung dam., som initialt bara orsakar huvudvärk, men i slutänden blir till hjälp för henne. Det finns även en koppling till ett av Kates tidigare uppdrag, något hon inte har den blekaste aning om.
Brutala fightingsekvenser
Behöver det tilläggas att det går våldsamt till? Nej, för det är klart att det gör, och här måste jag säga att det hela ofta ter sig rätt tämligen blodbesudlat tjusigt och kreativt därtill. Brutala fajtingsekvenser där Kate använder såväl knivar som svärd och avslagna flaskor på bästa sätt och i en häftig shoot out i en sådan där typisk japansk restaurang sprutar blodet konstnärligt rött på de vita väggarna.
Tänker på favoritregissör
Vidare är filmens look rent allmänt slickad på ett sätt som gör att jag inte alldeles osökt tänker på gamle favoritregissören Walter Hill och filmer som 48 timmar, Johnny Handsome och Streets of Fire. Neon, regnvåta gator och mörker på mer än ett sätt präglar helheten, och det hårdkokta är förstås en hederssak.
Bådar hyfsat gott
Fast nu skulle jag förstås inte bara för den sakens skull vilja hävda att regissören Cedric Nicholas-Troyan är någon Walter Hill än. Men han får nog ändå vara på väg dit. Det han gjort med Kate bådar i alla fall hyfsat gott. Och låt oss för all del inte glömma bort Mary Elisabeth Winstead i titelrollen. Hon övertygar utan tvekan som skoningslös yrkesmördare i en hopplöst desperat situation med ett svårartat känslokaos under ytan. Så låt oss för all del få den på pappret oundvikliga uppföljaren serverad så snabbt som möjligt.
Skriven 2021-09-21
