WEEZER : VAN WEEZER (Crush Music) – hyllning till 80-talets hårfagra metal, ett roligt, upplyftande mellanspel

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Van Weezer är Weezers fjärde album på bara tre år. Los Angeles-bandet är som det heter ”on a roll” rent kreativt, och den här gången går den sjungande chefsdesignern Rivers Cuomo tillbaka till sin ungdoms 80-tal och hyllar dess hårfagra metal – därav titelns hänvisning till Van Halen. Fast särskilt tungt blir det aldrig. Bandets nördiga indiepoprock har bara fått sig en shot av lite extra gitarriff som antyder vad det var Cuomo föll för då det begav sig.

Således handlar det inte alls om de stora gesterna gjorda med särskilt breda penseldrag när kvartetten nu väljer att bli nostalgiska och promenera ner för minnenas glammiga (rock)aveny. Istället är det en ganska timid hyllning som i grund och botten vandrar i de sedvanliga Weezer-spåren. Som om det skulle vara en överraskning, kan tyckas.

Associationer till AC/DC, Queen och Metallica

Fast det är likväl roligt att höra sådant introriffet till The End of the Game. För nog låter det väldigt mycket som det vi kan höra i AC/DC:s Thunderstruck. Och visst är det roligt att plötsligt få sig till livs ett fett solo i typiskt Indiepoppiga Beginning of the End som ger associationer till Queen. På samma sätt är kontrasten mellan å ena sidan det Metallica-doftande introt och hårfagra riffesten halvvägs i 1 More Hit och å andra sidan dess söta popmelodi en trevlig vinnare. Sällan har en sång om knarkberoende låtit så glad och sprittande somrig.

Akustiskt avskalad ballad för Extreme

Vad mer? Jo, jag är rätt säker på att kungen av hårdpop, Rick Springfield nickat godkännande åt Hero. Och visst är akustiskt avskalade balladen Precious Metal Girl något som Extreme hade kunnat följa upp sin megahit More Than Words med om de velat köra på i samma spår en gång till. Fast med lite glimten i ögat då.

Weezer rakt igenom

Sådär håller det på. Det finns en tydlig antydan mer eller mindre genom hela albumet av de där 80-talsinfluenserna. Samtidigt doftar melodierna i hög utsträckning Weezer rakt igenom. Precis som det ska vara, bör tilläggas. De som förväntar sig ett Van Weezer på riktigt får nog tänka om. Det här bör nog bara ses som ett roligt upplyftande mellanspel av ett band som inte kan låta bli att vara catchy, modell indie oavsett vilken genre de försöker flirta med.

Skriven 2021-08-30

print

Våra samarbetspartners