Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Liesl Tommy
Skådespelare: Jennifer Hudson, Forest Whitaker, Marlon Wayans, Marc Maron, Audra McDonald
Premiär: 2021-08-13
Betyg: 4
På senare år har det gått inflation (positiv sådan) av filmer om 50-,60- och 70-talets stora gospel, soul och bluesdivor. Billie Holiday var före min tid, men Diana Ross och nu aktuella Aretha Franklin såg jag ofta i tv-shower och andra sammanhang när det begav sig. Holiday och Franklin är nu borta, men Ross kan glädjas över en ny vår när hennes namn nu åter kommit i hetluften.
Alla nådde svindlande höjder i karriären men deras privatliv var en lång dags färd mot natt kantad av sprit, tabletter och män som utnyttjade och förnedrade dem. Redan vid tio års ålder framgick det Att Aretha Franklins röst lämpade sig för sång, något som pappan, en framgångsrik predikant med högst tvivelaktiga vanor utnyttjade utan några moraliska betänkligheter.
Några korta sekvenser säger allt
Pappan spelas lysande av Forest Whitaker som vi såg som Charlie Parker i Clint Eastwoods Bird. Mamman som också var sångerska var ständigt på turné, men uppmuntrade lilla Aretha att utnyttja sångens gåva. Att Franklins uppväxt inte var lämplig för en liten flicka framgår när hon ofta utnyttjades av pappans tvivelaktiga vänner dit också pedofiler räknades.
Filmen gör ingen djupdykning i detta, men några korta sekvenser säger allt. Nu i vuxen ålder försöker Aretha (en högst karismatisk Jennifer Hudson) finna sin egen stil utan att blicka på ikonen Dinah Washington eller den världsberömda Ella Fitzgerald och gud förbjude Billie Holiday som ständigt hamnade i knarkskandaler.
Ett ekorrhjul av droger och depressioner
En färgad Judy Garland med den sofistikerade Lena Horne som husgudinna hade suttit fint, tyckte man på Columbia där hon kämpade för att få en hit. Att Franklin var på Columbia och inte Motown bidrog säkert till att hon hade svårt att hitta rätt repertoar när hon växlade mellan soul, gospel och vad nu Columbia tyckte man skulle experimentera med.
Bristen på hits gjorde att den självdestruktiva Franklin, som inte kunde räkna med draghjälp från sin dominante make nu hamnade i ett ekorrhjul av droger och depressioner som blev kvarnstenar runt hennes hals.
Jennifer Hudson – rätt kvinna på rätt plats
När hennes och faderns vän Dr. Martin Luther King blev mördad i Memphis 1968 kände hon att hennes sociala engagemang för de färgade i allmänhet och kvinnor i synnerhet måste få en större plats i hennes liv på bekostnad av karriären.
Jennifer Hudson är som sagt rätt kvinna på rätt plats att ge Aretha Franklin en ny vår igen. Hennes tolkning av den odödliga gospel- och souldivan och hennes kamp mot de inre demonerna är friktionsfri, och inte minst i scenerna mot fadern (Forest Whitaker) får vi en provkarta på vad två briljanta aktörer kan göra av stram men känslig regi signerad Liesl Tommy. Två och en halv timme bara flyger iväg, och jag hade inte protesterat mot trettio minuter till om så vore.
Skriven 2021-08-11
