Klicka på bilden, för att se hela bilden
Livs levande livemusik utomhus – en utopi bara för några veckor sedan, men så plötsligt så bara händer det. Kulturbolaget i Malmö har som bekant fått ställa in hur många spelningar som helst sedan Covid-19 kom in i våra liv under våren 2020, och att just KB fått tillstånd att använda Pildammsteaterns sommarscen till ett lite bättre utbud än kommunens gratis arrangemang kan påbjuda kändes extra kul.
Det var en härlig torsdagskväll på en relativt välbesökt utomhusteater. Fast med ett givetvis Coronavänligt avstånd, och det var ju nästan skönare att sitta såhär ute på stentrapporna i sensommarvädret än stå och trängas inne på ett packat KB eller ute på St. Gertruds gård.
Influenser från amerikanska södern
Buckaroos som öppnade kvällen är väl lite av ett hobbyband som tycks har funnits hur länge som helst. Eller rättare sagt i hela 37 år. Gruppen startades av den gamle Wilmer X-trummisen Jalle Olsson, och dess musik har starka influenser från den amerikanska södern med sin cajun och New Orleans R&B. Dessa influenser var väldigt tydliga från första låten If It Don’t Hurt och verkligen bekräftades av covern på Professor Longhairs Going To New Orleans.
En Wilmer X-raritet för de mest initierade
Gruppen blandar covers med eget material där låtarna ofta är skrivna av Jalle själv eller hans gamle vän från Wilmer X, Nisse Hellberg. Även trummisen Håkan Nybergs son och till like ambulerande bandmedlemmen, den inte alltför okände, Pontus Snibb hjälper till med låtskrivandet ibland. Denna kväll bjöds på två av Nisses låtar, nämligen Next Stop New Orleans och Wilmer i Paris, en Wilmer X-raritet som nog bara de mest initierade känner igen. Denna sång har ett intressant förflutet som Europa-etta bakom sig, men det är en helt annan historia. För att vara ett förband fick The Buckaroos köra ett relativt långt set. Tror de bara strök två låtar från setlistan.
Nya låtar i liverepertoaren
Att hålla reda på hur många gånger jag sett Limhamnspågen Nisse är inte lätt. Man var ju redan med på Fredmanstiden på det tidiga 1980-talet när singeln med ovanstående Wilmer i Paris släpptes. Detta var innan bandet hann bli publikfavoriter på KB. Kvällen bjöd på ett antal nya låtar i liverepertoaren från senaste plattan Goda tider rullar in. Tja, nya och nya, snarare försenade på grund av pandemin och den uppskjutna turnéstarten.
Hyllning till Peps Persson
Det är mycket rockabilly över dagens Nisse, vilket även kan tillskrivas hans gitarrspelande virtuos/sidekick Janne Lindén, som fick till ett härligt surfsolo i Dick Dales Pulp Fiction-nummer, den så sköna Misirlou, och att bassisten Tobias Einestad spelade på ståbas gör inte saken sämre. För att göra bandet komplett bör också trummisen Marcus Källström nämnas. Dock ska det också påpekas att bluesen inte var helt glömd, något låten Blues ABC lät oss påminnas om. Självklart så blev det också en hyllning till vännen Peps Persson som nyligen lämnade detta jordeliv med dennes Upp eller ner.
Med en tvättbräda på magen
Mot slutet dök även Jalle upp på scen (nej inte den Jalle (Lorensson), han satt i publiken, utan Jalle Olsson från förbandet The Buckaroos), snyggt klädd med en tvättbräda på magen. Jalle fick bli kvar tills bandet tackat för sig med den så passande Kul att ses tack och adjö. Vidare var ljudet bra, och regnet slapp vi. Så vad fanns det mer att önska sig?
Denna spelning var en del av KB:s Kosläpp i Pildammarna-program och det lär nog komma fler recensioner från detta framöver…
Skriven 2021-08-12