UNDINE – flummig och långrandig filmatisering av myt om vattennymf på torra land

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi. Christian Petzold
Skådespelare: Paula Beer, Franz Rogowski, Maryam Zaree, Jacob Matschenz, Anne Ratte-Polle
Premiär: 2021-07-23
Betyg: 3

Gränsen mellan arthouse och arty farty kan onekligen vara luddig ibland. är ett bra exempel på detta. Det hela har onekligen konstnärliga kvaliteter, men det här är också ett både flummigt och onödigt långrandigt stycke film, som i alla fall tidvis tappar bort sin historia i sin ambition att snöa in på stämningar i alla lägen. Det är då vissa kollegor drar till med ett adjektiv som poetiskt , fascinerande och intressant.

Och visst, det kan oftast vara både fint och motiverat i en film av denna typ att inte köra på med de mest uppenbara berättargreppen á la mainstream. Absolut är det så. Men det gäller också att hitta en balans annars riskerar historien bli inte bara sekundär, utan något som svävar på målet utan att någonsin nå dit.

Modern tolkning av myt

Men den som vill kan förstås med faktan på sin sida ursäkta regissören Christian Petzold och hävda att filmen är en modern tolkning av en myt från Hedenhös. En undin är nämligen ett mytologiskt väsen. En vattennymf om ni så vill. som representerar elementet vatten, och det är egentligen där hon hör hemma.

(Romans)saken är biff

Fast när vi först introduceras för Undine befinner hon sig på landbacken. På ett café, närmare bestämt där hon sitter med sitt ex Johannes, just som han står i begrepp att dumpa henne. Han har träffat en annan, något hon inte tagit så bra. Så nu hotar Undine att döda honom om hon blir lämnad.

Strax därefter träffar hon yrkesdykaren Christoph, en vänlig själ till man hon faller för. Men inte förrän de haft en gemensam upplevelse med ett akvarium på en restaurang, som kollapsar och dränker dem. Varma blickar utbyts där och då, och sedan är (romans)saken biff.

Förebådar tragisk död

Därefter blir det trubbel i paradiset när Johannes dyker upp igen, och Christoph får för sig att Undine har någon annan. Vidare förebådar en dykolycka tragisk död, och som om inte detta vore nog verkar det som om vissa händelser både vi och huvudpersonerna tror säkert hänt inte alls inträffat.

Vad är dröm och var är verklighet har tittaren anledning att undra då, och det är säkert också tanken. Fast alldeles sant är att Undine arbetar med att hålla knastertorra föredrag om Berlins byggnadshistoria för att få ihop till hyran, och Christoph lyssnar gärna eftersom flickvännen ”säger så smarta saker”.

Konsekvent i sina visioner

Hur det hela sedan slutar ska inte avslöjas, men särskilt förutsägbart är det inte. Det enda som är riktigt säkert är att Petzold är konsekvent i sina visioner, något den öronmärkta publiken säkert applåderar och tycker är fascinerande. För egen del är det här inte riktigt min kopp av te. I min bok är trean här vid sidan inte överdrivet stabil, snarare måhända väl generös. Fast skådespeleriet övertygar förstås, det ska villigt erkännas.

Skriven 2021-07-22