Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: A Classic Horror Story
Regi: Roberto De Feo & Paolo Strippoli
Skådespelare: Matilda Anna Ingrid Lutz, Francesco Russo, Peppino Mazzotta, Will Merrick, Yuliia Sobol
Land: Italien
År: 2021
Genre: Drama, Mysterium, Skräck
Längd: 95 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3
Ännu en premiär på en Netflixproduktion. En klassisk skräckfilm är en lika fantasilös som genialisk titel. Faktum är att den svenska titeln är bättre än originaltiteln. Av någon anledning har denna italienska film en engelsk titel – A Classic Horror Story. Förtexterna är dock på italienska, och majoriteten av filmens repliker är också på italienska. “En klassisk skräckhistoria”, alltså. Men, eftersom det här är en film, är ju den svenska titeln mer passande.
Med en titel som den här, förväntar man sig en skräckfilm av gammalt gott virke. Kanske en pastisch på-, eller hyllning till äldre skräckklassiker. Och jodå. Den här filmen, som regisserats av Roberto De Feo och Paolo Strippoli, består i stort sett bara av en lång rad lån från andra filmer. På gott och ont.
Den vanliga laguppställningen
Efter en blodig prolog, i vilken en fastbunden kvinna mördas i ett mörkt rum, följer förtexterna, som rullar mot scener som imiterar inledningen på Motorsågsmassakern, originalet från 1974. En husbil kommer körande längs en öde landsväg och vi presenteras för gänget i bilen. Det är ungefär den vanliga laguppställningen. En av dem är en skitjobbig engelsman som jag hoppades skulle bli den första att stryka med. Färgskalan och kameravinklarna under dessa scener imiterar Tobe Hoopers film.
Mördas under rituella former
Det blir mörkt och den jobbige engelsmannen är full och insisterar på att köra bilen. Det går inte så bra. De kör av vägen och in i ett träd. När de irrar runt på jakt efter hjälp, hamnar de i ett ödsligt och otäckt hus. Där pågår det räliga saker. Ja, och så dyker busemännen upp. En massa maskerade män i kåpor. Det går inte så bra för våra huvudpersoner. De mördas en i taget under rituella former.
Filmer övergår till tortyrporr. Sedan blir det något slags blandning av Midsommar och den nya versionen av Wrong Turn. Ja, och Wicker Man. Handlingen övergår sedan till att handla om … Nej, det ska jag inte berätta här, men en vändning som är tänkt att vara överraskande, har används åtskilliga gånger de senaste åren. Ganska nyligen såg jag en engelsk film på Amazon Prime som handlade om samma sak. Kort därpå såg jag ytterligare en film på samma tema. Och det finns fler exempel.
Länen kändes inte smarta
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om En klassisk skräckfilm. Till en början tyckte jag att det var rätt bra. Efter ett tag började jag tycka att det hela var lite slappt – lånen från andra filmer kändes inte vidare smarta. Det här är ingen ny Cabin In the Woods. Det känns nästan som om filmskaparna bara knyckt en massa saker, eftersom de inte kom på något själva.
En glorifierad tvåa
Tekniskt sett är filmen bra. Det är en snygg film. Bitvis är det jävligt blodigt. Budgeten var visst lite högre än jag gissade. De sista sextio sekunderna är lite kul.
Det är svårt att sätta ett betyg här. Första kände jag att det här kan kanske utveckla sig till en fyra. Denna fyra sänkte jag efter ett tag till en trea. Denna trea trillade ner till en tvåa. Men – jag sätter en trea ändå. En svag trea. Tolka den som en glorifierad tvåa!
Skriven 2021-07-15
