ANDREW SHAFFER : HOPE NEVER DIES – Biden och Obama i feelgood-deckare kör på i det myspysiga spåret fullt ut

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Quirk Books
Serie: Obama Biden Mystery (del 1)
Språk: Engelska
Genre: Deckare
Antal sidor: 304
Format: Häftad
Utgivningsdatum USA: 2018-07-10

Andrew Shaffer har bland annat skrivit så vitt skilda saker som Literary Rogues, om ett antal av våra mest kända författares dåliga uppförande, julslashern Secret Santa och Mad, Mad Marjorie, den galna historien om en kvinnlig fastighetsförmedlares brottsliga röra. Så varför då inte satsa på skröna i en deckarform med självaste Joe Biden och Barack Obama i fokus som brottsbekämpare?

Så skulle tankebanorna kunna ha gått hos författaren när idén poppade upp i huvudet på honom. Vilket jag kan förstå i så fall. För tanken inte bara svindlar, det finns någon slags underliggande relevans i tilltaget också. Den gängse bilden av duon när Obama var president och Biden ”bara” var vice var att de inte bara var kollegor, de var goda vänner och ”bros” också.

En vilsen och irriterad Biden

Just det sistnämnda använder Shaffer också som brasved för Hope Never Dies. Året är 2016, och Joe Biden har tappat kontakten med Washington. Han upplever att han inte har mycket att göra med den politiska verkligheten längre. Istället verkar han mest gå hemma och känna sig vilsen och vara irriterad på att hans gamle polare Barack inte hör av sig till honom längre.

Ett dödsfall för dem samman

Joe störs över att se honom på tv i diverse olika sammanhang, och upplever att deras vänskap måhända är historia. Men något oväntat ska föra den tidigare så dynamiska duon samman igen, och det är ingen trevlig sak vi talar om utan ett dödsfall. Ett mystiskt sådant. Och den som gått bort är någon Joe är vän med. Efter att ha pendlat mellan hemmet i Wilmington, Delaware och Washington under en massa år har han lärt känna alla konduktörerna. Favoriten är Finn Donnelly. Men nu är han borta, påkörd av tåget han brukade arbeta på, till synes alldeles frivilligt.

Så frågan är vad Donnelly gjorde på spåret. Händelsen går inte att förklara. Ett mysterium väntar på att bli löst, och Joe så att säga, hoppar på tåget. Och han får Barack med sig på färden. Visserligen har ingen av dem någon erfarenhet som detektiv, men det ska nog ordna sig ändå, verkar tanken vara. Deras gemensamma allians är möjligen nog för att nå framgång.

MC-gäng utan rent mjöl i påsen

Det behöver väl knappast påpekas att duon tvingas genomleva ”en bumpy ride” på vägen mot lösningen. För att arbeta som privatdeckare är sällan förutsägbart. Eller riskfritt. Särskilt inte om man är amatör. I det här fallet springer man bland annat på ett MC-gäng som långt ifrån har rent mjöl i påsen.

Sedan kan Baracks kontaktnät förvisso bistå ex-presidenten med viktig information, men Joe får erfara att polisen hemma i Wilmington är långt ifrån entusiastisk över att någon utomstående lägger näsan i blöt i utredningen.

Relationen största behållningen

Här ska också villigt erkännas att det är en ganska spännande historia Shaffer sytt ihop. Den fyller sitt syfte. Utan tvekan är det så. Men sanningen å säga är det nog så att det är skildringen i relationen mellan Biden och Obama som ger mest utbyte. Trots allt. Deras smågnabb, skämtande om ditten och datten och i slutänden allvarssnack som löser knuten i deras på sistone försummade relation utgör den största behållningen.

Undviker det kontroversiella

Ja, det och den lite lätt grumpy Joe Bidens tankevärld med alla inspirerade roliga formuleringar om livet, frugan och allt annat. Det här är nämligen hans historia. Det är hans jag som är berättare, och det känns i mångt och mycket som om Shaffer fångat hans personlighet på pricken i allt detta.

På det hela taget är Hope Never Dies en deckare som kör på den ogenerat myspysiga (läsar)banan fullt ut. Den undviker det kontroversiella, snarare än att nära de upprörda känslorna hos någon.

Nämns inte ens vid namn

Sedan är det förvisso lätt att anta att den demokratiska väljarbasen är mest benägen att inhandla denna bok, men det kan vara värt att notera för ”andra sidan” att presidenten med den misslyckade frisyren och dennes allt annat än stabila administration inte ens nämns vid namn här.

Vilket på sitt sätt är en lättnad med tanke på de senaste fyra årens politiska tragedi som utspelat sig i världens mäktigaste demokrati, och har fortsatt ända fram till detta nu trots att föregående administration bytts ut. För det är i lägen som dessa det verkligen behövs en hittepå feelgood-skröna typ denna, som inte har mycket att göra med verkligheten.

Fotnot: Den oundvikliga uppföljaren till bestsellern Hope Never Dies bär titeln Hope Rides Again, och är ute nu. Båda böckerna kan beställas på våra vanligaste boksajter.