SPACE JAM: A NEW LEGACY – skandalöst outnyttjade Looney Tunes-figurer och tröttande fantasyaction

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Malcolm D. Lee
Originalröster: LeBron James, Don Cheadle, Cedric Joe, Khris Davis, Senequa Martin-Green
Svenska röster: Mugambwa Sseruwagi, Rennie Mirro, Benjamin Tesfazion, Jaqueline Mapei Cummings, Charlie Löfgren Kruse
Premiär: 2021-07-16
Betyg: 2

Ett kvarts sekel efter det att Michael Jordan gick i närkamp med Looney Tunes-gänget är det LeBron James tur. Basketen står således alltjämt i centrum, liksom i viss mån Snurre Sprätt, Daffy Duck, Taz och alla de andra klassiska figurerna i Warner Bros. animationsstall.

Jag säger i viss mån. För i slutänden handlar det hela mer om superstjärnan James, hans familj och förstås basket än om de påhittade karaktärerna. Bara det faktum att Snurre dyker upp först efter nästan en halvtimme och resten av sällskapet dröjer ytterligare en stund säger om inte det mesta, så i alla fall en hel del.

Otrevlige algoritmen Al G. Rytm kräver match

Utgångspunkten är att James son Dom spenderar alldeles för mycket tid med att designa dataspel. Ätteläggen borde ägna sig åt att bli bättre på basket istället, tycker farsan. Ändå är Dom något av ett underbarn på det han gör.

Det gnisslar lite sådär kärleksfullt i relationen, helt enkelt, men när James nobbar att bli en del av Warner Bros. nya revolutionerande virtual reality-idé hamnar både han och sonen i deras serveruniversum, en virtuell plats som leds av den otrevlige algoritmen Al G. Rytm. Denne har nu Dom i sitt milda våld, och han kräver att James ska spela basket och vinna mot ett digitalt värstinggäng Al skapat.

Animation av klassiskt snitt

Alla som kan räkna ut vilka som hamnar i basketmästarens lag kan räcka upp handen nu. För det är klart att hela Looney Tunes-gänget raggas upp, om än motvilligt, för att hjälpa James.

Och frågan här är om inte vägen mot drabbningen på plan både är roligare och intressantare än själva matchen. Här serveras man nämligen både lite animation av klassiskt snitt och en del slapstick av den sort som alltid varit Looney Tunes stolta adelsmärke.

Snurre och gänget skandalöst outnyttjade

Filmens klimax å sin sida är förvisso en tämligen actionspäckad historia, men den är också rörig, ganska okänslig, inte särskilt lustig och onödigt utdragen precis som filmen i helhet. Det är förvisso skojigt när Daffy säger ”Shoot the ball” till cowboyen Yosemite Sam, varpå denne tar fram sina puffror och skjuter sönder en basketboll, men på det hela taget bjuds man på för lite sådant och för mycket tröttande standardmässig fantasyaction.

Sedan måste jag också säga att Snurre och gänget är skandalöst outnyttjade. De tillåts helt enkelt inte göra sin grej. Det roliga med dem i vanliga fall är att de inte är några trista mjäkiga mesar. De kan vara såväl rebelliska som störiga och jobbiga och excentriska, men de är det också på ett kul icke ondsint sätt, och charmen är aldrig långt borta.

Viktigare göra reklam för sin backkatalog

Allt detta kommer bara fram glimtvis i Space Jam: A New Legacy. Det verkar ha varit viktigare för Warner Bros. att göra reklam för sin backkatalog än att påminna om vilken skatt de har i sina Looney Tunes-karaktärer. Men för de som undrar varför de blivit så långlivade rekommenderas att avnjuta en kortfilmskavalkad med dem istället för att se den här filmen.

Skriven 2021-07-14

print

Våra samarbetspartners