HENRY: PORTRAIT OF A SERIAL KILLER – grovkornigt om depraverade människor i omdebatterad 80-tals-film

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: James McNaughton
Skådespelare: Michael Rooker, Tracy Arnold, Tom Towles, Mary Demas, Anne Bartoletti
Land: USA
År: 1986
Genre: Brott, Drama, Biografi
Längd: 78 minuter
Format: Blu-ray
Distributör: Njutafilms
Betyg: 4

HENRY 2: PORTRAIT OF A SERIAL KILLER
Regi: Chuck Parello
Skådespelare: Neil Giuntoli, Penelope Milford, James Otis, Rich Baker, Rich Komenich
Land: USA
År: 1996
Genre: Brott, Skräck, Thriller
Längd: 84 minuter
Betyg: 3

Någon gång i början av 1990-talet – det kan ha varit hösten 1992 – var jag på en censurdebatt i Lund eller Malmö, detta med anledning av bråket om John McNaughtons Henry: Portrait of a Serial Killer (1986), som under titeln Henry – en massmördare (han är inte en massmördare, han är seriemördare) fått svensk premiär sommaren 1992. Statens Biografbyrå gjorde sju (7) censurklipp i filmen, så att den skulle kunna visas för en vuxen publik utan att de tog skada och blev bestialiska seriemördare de också.

I panelen på den här debatten satt Biografbyråns chef Gunnel Arrbäck, Sydsvenskans filmkritiker Jan Aghed, samt ytterligare en man jag glömt bort vem det var. Om där fanns en fjärde person minns jag inte. I publiken satt filmens svenska distributör, Mattias Nohrborg från Triangelfilm. Jag tror att debatten föregicks av en visning av HENRY, om det var den klippta versionen som visades vet jag inte, och jag minns inte om jag såg den.

Konstnärligt framstående film?

Debatten blev lite märklig. Aghed var sur och vresig, och pratade om helt andra filmer – bland annat undrade han hur Biografbyrån kunde tillåta en våldsam skitfilm som Roadhouse. Arrbäck påpekade att Roadhouse var hårt nerklippt i Sverige. Mannen vars namn jag glömt pratade mest om barndomsminnen och om hur besviken han blivit när någon gammal film var klippt.

Vad Nohrborg sa minns jag inte alls, inte mer än att andra i publiken skrek “Tala ur skägget! Vi hör inte vad du säger!”. Någon i publiken undrade om en film med så här rått, grovkornigt filmfoto verkligen vänder sig till den breda publiken – kanske en lite märklig fråga. Visst, många skulle nog utbrista “Fan, vad fult!”, men det går förstås att uppskatta en film ändå. Under censurbråket om Henry hävdade en del att detta är en konstnärligt framstående film, medan andra hävdade att det inte spelar någon roll, den måste klippas ändå. “Men varför tillät ni då Salò – eller Sodoms 120 dagar?”, undrade någon i den skånska publiken. Tre år senare lade Biografbyrån saxen på hyllan.

Censurproblem även i USA och England

1992 hade jag redan sett Henry: Portrait of a Serial Killer i oklippt skick. På den här tiden florerade fortfarande piratkopior på VHS. Jag köpte en väldig massa filmer från England och Holland, men vissa filmer var rätt svåra att hitta i oklippt skick annat än som piratkopior.

Dock hade jag följt John McNaughtons film sedan slutet av 80-talet. Även om filmen låg klar 1986, och visades på en och annan festival, så dröjde det till 1990 innan den fick biopremiär i USA. Henry råkade ut för censurproblem även där – för att inte tala om i England. Jag läste de amerikanska skräckfilmstidningarna Fangoria och Gorezone, i vilka det ofta rapporterades om Henry. Skribenterna hyllade filmen och kallade den ett mästerverk. Det hävdades att den är otäckare än allt annat.

Om skitiga människor i en skitig värld

Henry är inte en film för vem som helst. Det är inte ens en film för vanliga skräckfilmsfans, i synnerhet inte för dagens unga fans, som främst är vana vid snälla och slickade produktioner från till exempel Blumhouse. McNaughtons film kostade uppskattningsvis 111.000 dollar att göra. Den är filmad på 16 mm på plats i Chicago, filmfotot är mycket riktigt grovkornigt och skitigt – det är en film om skitiga människor i en skitig värld. Estetiskt påminner filmen en aning om andra, råa 16 mm-epos, som till exempel Motorsågsmassakern (1974) och Maniac (1980). Henry är dock ännu skitigare än dessa två filmer, dess look är närmast dokumentär.

Lustmördare helt befriad från empati

Michael Rooker gör sin debut i titelrollen, som bygger på den autentiske seriemördaren Henry Lee Lucas. Rooker är fantastisk i rollen. Henry är en psykopatisk lustmördare helt befriad från empati. Han har en kall, helt känslolös uppsyn. Hans beteende kan härledas till barndomen – och han dödade sin mor.

Henry har suttit i fängelse, och där lärde han känna galningen Otis (Tom Towles). De två bor tillsammans. En dag dyker Otis’ syster Becky (Tracy Arnold) upp, och flyttar in till Henry och Otis. Otis förhållande till Becky är minst sagt bisarrt.

En studie i depraverade människor

Henry fortsätter att mörda när andan faller på, och Otis gör honom sällskap. Henry lär upp Otis i konsten att bestialiskt mörda oskyldiga människor. De stjäl en videokamera, så att de kan filma sina dåd och titta på dem om och om igen. Becky verkar inte förstå vad Henry och Otis håller på med.

Henry: Portrait of a Serial Killer är en film med konstnärliga ambitioner. Det är en film med en baktanke. Det är inte bara ännu en amerikansk slasher. Det är en studie i dessa depraverade människor och deras värld. Men, det är en film med ett flertal chockerande scener, och det är en djupt obehaglig film. Det är en bra film. Det är inte en film jag kan se om och om igen, och jag tycker att Motorsågsmassakern är bättre, men det här är väldigt bra.

Varför göra en uppföljare?

Jag måste säga att jag blev förvånad när jag hittade en flyer för Henry: Portrait of a Serial Killer Part 2 i Cannes. Vi visade filmen på Fantastisk Filmfestival i september 1998, så det bör ha varit i maj 1998 jag hittade flyern, om det inte var året innan och vi då inte fick filmen till festivalen. Enligt IMDb visades Henry 2 på en festival redan 1996, men den fick inte distribution förrän 1998.

Jag trodde först att det var ett skämt jag jag såg flyern. Vem gör en uppföljare till Henry? Varför då? Hur gör man en uppföljare till den filmen? Henry 2 2 skriven och regisserad av Chuck Parello, som även var involverad i den första filmen. Budgeten var högre den här gången, och filmen sköts på 35mm.

Inte alls så dålig som förväntat

Till allas förvåning visade det sig att Henry 2 inte alls var så dålig vi alla förväntat oss. Tvärtom är det här en rätt bra film – som lider av att den är en uppföljare till McNaughtons film. Jag tror att om huvudpersonen döpts om och om alla referenser till den första filmen tagits bort, hade filmen rönt större uppskattning – den hade stått rätt stadigt på egna ben.

Michael Rooker tackade nej till att göra rollen en gång till, så den här gången spelas Henry av Neil Giuntoli, och även om han inte är någon Michael Rooker, gör han en helt acceptabel insats. Henry driver omkring i sin gråa, skitiga värld, och eftersom han behöver pengar, tar han jobb på ett företag som sysslar med bajamajor. Javisst, för att verkligen understryka hur skitigt allt är, jobbar Henry bokstavligt talat med skit.

Har inte slutat mörda folk

Han måste även ha någonstans att bo, Henry, så han flyttar hem till arbetskamraten Kai (Rich Komenich) och dennes hustru Cricket (Kate Walsh). Det visar sig att Kai har ett extraknäck – han åtar sig att anlägga eldsvådor åt folk som vill få ut försäkringspengar. Kai behöver en medhjälpare, så Henry får hänga på. Henry å sin sida har inte slutat att mörda folk, och Kai blir den nye Otis, som får lära sig att mörda och bära sig åt. Självklart spårar allt ur.

Henry: Portrait of a Serial Killer Part 2 är förstås inte lika bra som originalet, den är inte lika iskall, chockerande och välgjord, och Chuck Parello är inte en lika bra regissör som John McNaughton, men det är alltså ändå en rätt bra film.

Självklart är filmerna oklippta

Denna Blu-ray från Njutafilms innehåller bägge filmerna. Förutom dessa, finns här en lång rad bra bonusmaterial. Här finns en lång Making of om McNaughtons film, en kortare sådan om Parellos uppföljare, här finns en lång intervju med McNaughton, bortklippta scener, reportage om censurbråken i USA och England, trailers, med mera. Det här är en fullspäckad skiva och ytterst rekommendabel. Och ja, självklart är filmerna helt oklippta.

Skriven 2021-06-24