NIGHT HUNTER – habil, stjärnspäckad seriemördarthriller för genrefansen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: David Raymond
Skådespelare: Henry Cavill, Ben Kingsley, Alexandra Daddario, Stanley Tucci, Brendan Fletcher
Land: Kanada
År: 2018
Genre: Action, Brott, Thriller
Längd: 98 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 2

En slemmig typ raggar upp unga Lara på en diner, och tar med henne till ett hotell. Där och då dyker en viss Michael Cooper upp i självaste Ben Kinglseys skepnad upp och slår honom i skallen. Strax därefter finner sig den slemmige bunden i sängen, och får veta av ”Gandhi” att han inte längre kan få stånd och att ett ekonomiskt bidrag ska ges till tidigare offer att dela på. Såvida han nu inte vill att komprometterande bilder ska skickas till alla i adressboken förstås.

Strax innan har vi fått se en ung halvnaken kvinna jagas och falla från en bro och dö. Givetvis vävs dessa båda händelser så småningom ihop. Om än inte på det sätt man initialt tror, och mannen som ska fixa biffen är Walter Marshall, en klyscha av en polisdetektiv. Ni vet typen; sliten, sammanbiten, frånskild med svårt förhållande till exet och en tonårsdotter han inte riktigt känner.

Yngling med knäppisstatus

Det pikanta i sammanhanget är att Lara är inneboende hos Cooper och tillika villigt lockbete till män med förkärlek att utnyttja unga kvinnor, och nu upphittas hon tillsammans med en handfull andra olyckssystrar på en herrgård ägd av Simon Stulls, en yngling med knäppisstatus, som kvinnliga profileraren Rachel Chase ska försöka få något vettigt ur. Det går väl sådär.

Fast historien slutar förstås inte där. Hot och attacker tillstöter när någon kräver att Stulls ska släppas fri. Poliser mördas, och en fet twist kommer som ett brev på posten innan eftertexterna börjar rulla.

Når aldrig upp till Seven-nivån

Ja, ni förstår själva. Man har onekligen sett det förr, men någonstans levereras seriemördargodiset utan att det hela någonsin står ut. Habilt brukar sådant betecknas som. Att jämföra med Seven, När lammen tystnar eller för den delen Split är således meningslöst. Den nivån är Night Hunter aldrig i närheten av att nå upp till, men mörkret, spänningen och de kända namnen finns där i form av Superman själv, Henry Cavill, Ben Kingsley, Alexandra Daddario, Stanley Tucci och den inte alltför kände kanadensaren Brendan Fletcher som briljerar i knäppisrollen och gör sin bästa variant på Edward Norton i Primal Fear.

Att hänga upp sig på varenda manusdetalj

Därför har jag också lite svårt att förstå de starka antipatierna som vädras av kollegorna på Rotten Tomatoes. Att raljera om stjärnskådisar som behöver tjäna pengar genom att göra billig direkt-på-video-”schlock” – det är det här för övrigt inte -, hänga upp sig på varenda manusdetalj de kan hitta som verkar ologisk och leka moralister över innehållet känns så trist och meningslöst. Att lustmörda tillför sällan något efter de programenliga fnissen för läsaren.

Att ha ut något av det här ändå

Vore det då inte bättre att bara säga att ”Nej, det här är inte min kopp av te, men du som är genrefan kan förmodligen ha ut en del av det här ändå”? Jo, det vore det verkligen. För att vara recensent innefattar inte bara tyckande, utan även att konsumentupplysa, men det verkar många inom skrået bekvämt nog ha valt att ignorera. Även vad gäller detta alster.

Skriven 2021-06-29