Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Hoffman och Grens (del 6)
Genre: Deckare
Antal sidor: 461
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-06-21
Anders Roslund har rosat den svenska deckarmarknaden med många högvattenmärken — både som soloskribent och i par med andra författare. Man kan lita på Anders Roslund. Anders Roslund levererar godset. Så även i Litapåmig – sommarens svettigaste thriller.
Det är elfte gången gillt för Ewert Grens. Det är sjätte gången gillt för paret Grens och Hoffmann. Vad ska de ta sig an denna gång? Vilket skarpsinne ska Grens uppvisa och vilken organisation ska Hoffmann infiltrera?
Lika kass på människor som han själv
Svenska snutar i svenska deckare är i allmänhet rätt tråkiga – de fikar och fikar och fikar … men Piet Hoffmann är inte en snut, han står för action- och thrillerelementet och det gör att den här serien skiljer sig från mängden. En mångfald av människor med olika yrken och olika bakgrund gör alltid läsupplevelsen mer mångfacetterad och nyansrik. Den här gången har också Hoffmann junior en huvudroll. Hugo Hoffmann, Piets äldste son, är lika skarpsinnig som farsan och lika laddad för action … Och en favorit i repris från Sovsågott återkommer – den unge hackaren Billy som blivit god vän med Ewert Grens, eftersom Billy gillar att någon annan är lika kass på människor som han själv …
Smärtsamt när Grens klampar i klaveret
Ewert Grens har det för en gångs skull riktigt bra. Han har lyckats få några vänner. Relationen till Hugo är på topp. Han har en käresta och han börjar klä upp sig … Men säg den lycka som varar. Ewert Grens är lika otursförföljd i kärlek som Colin Dexters gamle kommissarie Morse (och även den unge Morse i serien Endeavor). Grens skarpsinne far all världens väg – bara för att han är förälskad! Hujedamig! Det resulterar i att läsaren ligger långt före Ewert Grens i utredningen, och det är smärtsamt att följa hur Grens gång på gång klampar i klaveret. När det är så uppenbart hur allt hänger ihop … Det är som att vara på Christmas pantomime, där det ingår i upplevelsen att komma med hjälpsamma rop till hjälten, i stil med “He’s right behind you!” när skurken smyger sig fram … Bara det att Ewert Grens HÖR inte skriken från förtvivlade läsare!
Livar upp med gamla bekantskaper
Intrigen i Litapåmig är en uppföljare till Box 21, som är bok nummer två i Ewert Grens-serien. Det har gått många böcker och många år sedan den boken … och det var långt, långt innan Piet Hoffmann klev in i handlingen och piggade upp den med sitt utifrån och utanför perspektiv.
Nu livar man upp minnet av några gamla bekantskaper, som Bengt (som dog i slutet av Box 21) och Lena och Sven … och … det var länge sedan. Mycket vatten har flutit under Stockholms broar sedan dess och många deckare har passerat revy … Det är inte helt lätt att minnas Ewert Grens deckare nummer två i serien. Förmodligen är det uppföljardags nu eftersom Box 21 nyligen har filmatiserats som tv-serie (det finns en färsk pocketutgåva med filmomslag), och det kan alltid vara bra att ha en intrig redo för en säsong två.
Dags för “tre decennier”
Alla Grens och Hoffmann deckare har haft ett element av talet tre i sig – tre sekunder, tre minuter, tre timmar, tre dagar, tre år … Jag hade gissat på att det nu skulle vara dags för “tre decennier“, och i min fantasi var detta redan ett enastående äventyr. Man ser det för sitt inre öga som en actionpackad och spänningstät thriller med starka karaktärsporträtt … men givetvis vill man att Anders Roslund ska skriva äventyret. Man är inte nöjd med att bara ha sina egna fanfiction fantasier (även om de är nog så spännande …)
Zofia hade förtjänat en större roll
Jag väntar på “the real deal”. Att Hoffmanns fru Zofia äntligen ska ta itu med de trauman som gissningsvis ligger tre decennier tillbaka i tiden … och att Hoffmann dödsföraktande ska infiltrera en sista gång (han brukar alltid säga att det är sista gången) för sin stora kärleks skull. Och Zofia är en sådan stark, sårbar och sympatisk karaktär – att jobba som lärare, att ta hand om flyktingar och att vara gift med Piet Hoffmann är inte det lättaste. Hon hade förtjänat en större roll än att vara Piets stoiska backup i Litapåmig … Zofias roll är försvinnande liten, hon är mest av allt en statist, men vem vet, hon kanske får sin revansch redan i nästa äventyr.
Att gömma folk i tvättkorgar
En mängd karaktärer återvänder från Box 21. Bevisen som förstördes i slutet av den boken är inte förstörda, det finns en uppsättning till, och så börjar det om igen … Ewert Grens gamla misstag kommer tillbaka och förföljer honom, som en illvillig poltergeist. En före detta prostituerad som nu rekryterar nya prostituerade blir sur och planerar sin hämnd … Fungerar det verkligen fortfarande att gömma folk i tvättkorgar? Det tricket var gammalt och passé och fungerade inte redan i musikalen Annie – och det var på 1930-talet. Men moderna skurkar kanske inte ser på gamla amerikanska musikaler? I sådana fall är det ju fritt fram för gamla hundar att komma med gamla tricks!
Hämnd serverad av Piet Hoffmann
I Clint Eastwoods Oscarsvinnare Unforgiven fanns det också en intrig om en prostituerad som ville ha hämnd (inga likheter i övrigt, hon hyrde ingen box) och det blev en ljummen anrättning. Men när Clintans bästis blir dödad, då banne mig blir det åka av med het action och iskall hämnd!
Så är det även i Litapåmig. Inte förrän Ewert Grens själv blir utsatt blir det ordentlig action och iskall hämnd … serverad av hans bästis Piet Hoffmann, som är det närmaste Clintan som den här deckarserien har. Då blir det äntligen åka av, med full fart, tickade klocka och alla de spänningsmoment som är utmärkande för en klassisk thriller.
Men det blir ingen riktig infiltration för Piet Hoffmann den här gången. Synd på en sådan talang – han hade säkert kunnat spränga hela nätverket, både bildligt och bokstavligt, precis som han gjorde med nätverket som tjänade storkovan på flyktingar i Tre timmar …
Borde åka till Las Vegas
Slutet öppnar upp fler uppföljare med samma liga som figurerar i både Box 21 och Litapåmig … Viaplay kan andas ut. Det kan fortsätta.
Sedan är det bara att hålla tummarna för en större roll för Zofia i nästa äventyr, att hon ska få sitt eget “tre decennier” mysterirum, att Piet Hoffmann ska få infiltrera i nästa bok … och att Ewert Grens inte blir förälskad igen. Sådan otur som Ewert alltid har i kärlek så borde han ta sig i kragen och åka till Las Vegas och ta hem jackpotten … Otur i kärlek, tur i spel!
Tur i vänskap
Litapåmig är som bäst när det gäller ögonblicksbilderna av mänskliga relationer och i de starka skildringarna av vänskap … Den i början rätt så skakiga vänskapen mellan Grens och Hoffmann har nu blivit till ett starkt band, och faktiskt utökats till ett helt nätverk, där trådar även går ut till Billy, Hugo och många andra karaktärer. Med Ewert i centrum. Den ensamme kommissarien har blivit populär på gamla dagar. Ja, han må ha otur i kärlek, men han har tur i vänskap. Det behövs ett ljus i mörkret, i en otäck skildring av global trafficking där organisationen är som en hydra – det kommer alltid upp nya små ledare som vill ta över, oavsett hur många huvuden som huggs av.
