CASTLE FREAK – tafflig skräckis med kasst skådepeleri och mycket våld och naket

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Tate Steinsiek
Skådespelare: Clair Catherine, Kika Magalhaes, Jake Horowitz, Emily Sweet, Genti Kame
Land: Australien, Brasilien, Kanada, Tyskland, Spanien, Frankrike, Indien, Mexiko, USA
År: 2020
Genre: Skräck
Längd: 106 minuter
Format: DVD, VOD
Distributör: Njutafilms
Betyg: 1

Jag har säkert nämnt det flera gånger tidigare, men jag såg Stuart Gordons Castle Freak i Cannes 1995. Det var den allra första visningen, vissa scener var inte färgjusterade, och uppenbarligen hade folket på Full Moon, som producerat filmen, inte sett den färdiga filmen. Vi reagerade på hur blodig filmen var – och när eftertexterna rullat klart, sa en representant från Full Moon att han skulle ta ett snack med Gordon. Jag vet fortfarande inte om de trimmade filmen innan den släpptes – jag har filmen på Blu-ray, men det är nu så pass längesedan jag såg den i Cannes, att jag inte minns om den innehöll något som kapades.

Castle Freak från 1995 är ingen klassiker, men det är en skräckfilm av klassiskt snitt. Det är en rejäl, kompetent film, med bra filmfoto och miljöer, praktiska effekter, och kul skådisar som Jeffrey Combs och Barbara Crampton.

En ”re-imagining” av en make up-effektskille

Att göra en nyinspelning 25 år senare känns lika korkat som fantasilöst. Visst är 25 år en ganska lång tid, men originalfilmen får väl ändå sägas vara en modern film – det är ju inte som när en svartvit 50-talsfilm gjordes på nytt i färg på 70-talet.

… Men här har vi nu en ny version avCastle Freak. En så kallad “re-imagining”. Filmen är producerad av skräckfilmstidningen Fangoria, och Barbara Crampton är en av filmens producenter – hon medverkar dock inte framför kameran. Den här nyinspelningen väckte ett visst förhandsintresse, eftersom vår favorit Fabio Frizzi står för filmmusiken. Jag hade hört musiken innan jag såg filmen. För regin står Tate Steinsiek, en make up-effektskille.

Mest intresserade av att supa och knarka

När filmen börjar känner man redan på en gång att det här inte kommer att bli bra. Ett fult, platt digitalfoto sätter tonen. Originalfilmen utspelar sig i Italien, den här versionen är inspelad i Albanien. Den kvinnliga huvudpersonen Rebecca (Clair Catherine), som är blind efter en bilolycka, får ärva ett slott i Albanien. Hon åker dit med sitt rövhål till pojkvän, John (Jake Horowitz), och de flyttar in.

I slottet hör Rebecca otäcka ljud, hon känner att de inte är ensamma där. Trams, tycker John, och bjuder dit deras jobbiga polare från Amerika. Rollfigurerna i den här filmen är mest intresserade av att supa och knarka, så det är vad de främst ägnar sig åt. Utom Rebecca, för hon är blind och sur på John.

Man hejar på fröken Castle Freak

Och visst har Rebecca rätt. De är inte ensamma i slottet. I källaren bor nämligen the freak. I den här versionen är det en kvinna. Men det är fortfarande en le fan som har ihjäl folk. Fast det är lite synd om henne också. Eftersom alla rollfigurerna i den här filmen är osympatiska rövhål, hejar man på fröken Castle Freak.

Castle Freak årgång 2020 är blodig, men den överraskar med ovanligt många naken- och sexscener för att vara en ny film. Sådant har nästan försvunnit från dagens skräckfilmer. Våld och blod är okej, men naket är upprörande.

Helt befriad från stämning

… Men sex och våld kan inte rädda den här filmen. Den är nämligen jävligt dålig. Här har de fått tag på ett ordentligt slott i Albanien, men filmfotot är så trist att filmen är helt befriad från stämning. Och manuset är värre än filmfotot. Det är möjligt att de tänkte att publiken ska tycka att det är coolt med unga vuxna som tar droger och bär sig åt och har sig – men de är bara påfrestande.

Tempot är långsamt, filmen är för lång, regin är tafflig och skådespeleriet inget vidare. Det är lite amatörafton över den här filmen. Tyvärr utmärker sig inte Fabio Frizzis musik. Det var knappt att jag noterade musiken.

Våld, blod och naket

Filmskaparna har lagt in en massa Lovecraft-referenser som inte fanns i originalfilmen, och en påklistrad epilog med Herbert West från Re-Animator är direkt fånig.

… Fast det är klart, om man bara är ute efter våld, blod och naket uppskattar man kanske den här filmen. Själv såg jag om originalfilmen. Den håller än.

Skriven 2021-06-06