SWEET OBLIVION featuring GEOFF TATE : RELENTLESS (Frontiers) – melodiskt, dramatiskt och starkt med ex-Queensryche-sångaren

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Geoff Tate var länge mannen med den stora dramatiska rösten i mångmiljonsäljande Queensryche, men livet som frontman i de amerikanska proggmetalrockarna tog abrupt slut efter lite drygt tre decennier när han fick sparken för, låt oss säga, olösliga konflikter om bandets styresskick.

Året för denna lika sorliga som nesliga sorti var 2012. Men Tate lät sig inte slås ner och försvann från offentligheten för det. Istället skrevs nytt skivkontrakt för det egna bandet Operation: Mindcrime, ett namn som självklart hänvisar till Queensryches två konceptalbum med samma titel. Tre utgåvor har det blivit hittills. I snabb följd från 2015 och framåt de två efterföljande åren.

VD med ett finger med i spelet

Därmed har vi kommit fram till nutid och Sweet Oblivion. Det här är album nummer två för Tate under denna fana, och som så många gånger förr när skivbolaget Frontiers är involverade har dess VD och A&R-guru Serafino Perugino haft ett finger med i spelet vad gäller dess förverkligande.

Melodiskt, dramatiskt och tjusigt

På detta album har vännen Aldo Lonobile, till vardags gitarrist i italienska metalbandet Secret Sphere dragit en stor del av lasset både vad gäller låtskrivandet i allmänhet och ljudbilden i synnerhet, och soundet präglas till glädje för gamla fans mycket av ett sound som ligger hyfsat nära Queensryche.

Vi talar i termerna melodiskt, dramatiskt och tjusigt, men samtidigt, i ärlighetens namn knappast progressivt i någon större utsträckning – den etiketten utgör oftast mest bara en missvisande varudeklaration. Snarare ter sig det hela tämligen rakt i sitt utförande utan onödiga snårigheter.

Stark koppling till tidigare bandet

Singelsläppet Strong Pressure utgör för övrigt ett utmärkt exempel på detta. Tankarna vandrar inte alldeles osökt till klassiska alster med Queensryche, typ Jet City Woman och Don´t Believe In Love när detta nummer spisas.

Samma sak gäller väl vid närmare eftertanke även för hela albumet. Det finns en stark koppling till sångarens tidigare band på Relentless vare sig det nu handlar om mer typiska metal-light saker, typ rockern Fly Angel Fly och patenterade midtemposaken Anybody Out There eller balladartade skapelser som Let It Be och avskalade I´ll Be the One.

Imponerande omfång i rösten

Det är med andra ord rätt lätt att uppskatta Sweet Oblivion. I alla fall om man som jag uppskattar att Geoff Tate inom dessa (grupp)ramar förblir vid sin gamla musikaliska läst. Dessutom måste jag säga att sångaren alltjämt har styrka och ett omfång i rösten som knappast skvallrar om att mannen faktiskt fyllt 62. Imponerande, på min ära.

Skriven 2021-06-09