SPIRAL: FROM THE LEGACY OF SAW – spin off av Saw levererar det blodbesudlade godset och garnerar upplägget med ny fräschör

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Darren Lynn Bousman
Skådespelare: Chris Rock, Max Mingella, Samuel L. Jackson, Marisol Nichols, Dan Petronijevic
Premiär: 2021-06-04
Betyg: Tre

Från regissören av Saw II, III och IV och för all del också mer okänt skräckgods som Repo! The Genetic Opera och The Barrens kommer Saw-spin offen Spiral. Fem år har gått sedan seriens återkomst med Jigsaw såg dagens ljus, och nu gör alltså Darren Lynn Bousman comeback i Saw-världen, och ämnet för dagen är naturligtvis en copycat-mördare. Jag säger naturligtvis eftersom senaste filmens titelfigur, Jigsaw alias John Kramer sedan lång tillbaka befinner sig i de sälla jaktmarkerna.

Förutom Eli Roths Hostel-franchise finns det ingen skräckfilmsserie som personifierar den allt annat än trevliga benämningen tortyporr så väl som Saw. Året var 2004 då de då okända herrarna James Wan och Leigh Whanell lanserade förstlingsverket, och därefter rullade det bara på. Spiral är den nionde filmen i en filmserie som hittills dragit in över en miljard. I dollar räknat.

Kalla mig blodtörstig

Hissnande pengar naturligtvis, men succén har knappast varit oförtjänt. De intrikata historierna och de djävulska fällorna har aldrig upphört fascinera. Kalla mig blodtörstig om så önskas, men jag uppskattar den här typen av skräck. Om den i likhet med Saw både är välgjord och smart.

Och säga vad man vill, men Bousman och gänget förnekar sig inte med Spiral heller. Redan i öppningssekvensen ses en stackars civilpolis misslyckas med att slingra sig ur en raffinerat grym fälla med fatalt resultat. Och han kan inte hålla tungan rätt mun av en fullt logisk anledning, bör tilläggas.

En copycat-dåre i farten

Denna händelse leder oss vidare till introduktionen av dramats huvudperson Zeke Banks, spelad av ingen mindre än Chris Rock. Han är kriminalaren som mer eller mindre tvingar sig till att utreda fallet med den döde polisen eftersom han inte bara var en kollega, utan även en nära vän. I samband med detta tilldelas Banks också en ny grön partner, någon som inte tas emot särskilt väl.

Men livet går vidare, liksom de dödliga lekarna. Banks och hans team kommer fram till att det förmodligen är en copycat-dåre i farten. Någon beundrar uppenbarligen Jigsaws djävulska verk i det förflutna, och gör sitt bästa för att köra på i samma mall utan att för den sakens skull låtsas vara något annat än en imitatör. En imitatör med sinne för fällor som knappast ger offrena någon som helst chans att komma undan med livhanken i behåll.

Levererar det blodbesudlade godset

Med andra ord kan jag här och nu också lugna alla hardcorefans som oroar sig för att graden av ”gore” ska ha avtagit sedan sist. För även om fällorna kanske inte är riktigt lika fantasifulla som de varit, så levererar de likväl det blodbesudlade godset i form av bortslitna lemmar, rinnande hett vax i ansiktet, en kaskad av glassplitter mot kroppen och andra otrevligheter.

Samtidigt är Spiral i mycket högre utsträckning än tidigare en kriminalfilm med fokus på snutarbete av standardiserat (film)snitt. Det hela handlar om att lösa ett mysterium, ett case av osedvanligt grymt snitt. Lite grand som fallet var med David Finchers Seven, och även om nu detta hanteras på ett välbekant och inte särskilt subtilt sätt – det blir tidvis rätt gapigt – så adderar denna twist likväl en viss fräschör till franchisen i sig.

Våldsamma poliser ställs till svars

Utöver detta försöker Spiral även avhandla ett allvarligare spörsmål, nämligen det högst aktuella ämnet med korrupta, lagbokstänjande och inte minst våldsamma poliser som håller varandra om ryggen och inte följer mantrat ”To protect and serve” som det var tänkt. För det finns ju trots allt en moralisk dimension till vad den nye tokstollen tar sig för eftersom poliserna som avlivas alla har begått högst klandervärda och grovt olagliga handlingar i tjänsten.

Parallellt med detta är Banks något at en paria på polisstationen eftersom han avslöjat en korrupt kollega för allmänheten tidigare. Således vill han precis som tosingen ställa dåliga snutar till svars och straffa dem. Fast inom lagens råmärken då. Som alla säkert förstår berörs även tystnadskulturen inom poliskåren här sådär lagom tydligt.

Moralisk kompass som skiljer sig

Ja, också ligger en infekterad far och son-story också och skvalpar någonstans i bakgrunden. Banks farsgubbe, spelad av Samuel L. Jackson är pensionerad från sin chefsbefattning på samma avdelning som sonen. Herrarnas moraliska kompass skiljer sig dock åt en hel del, vilket orsakat en hel del friktion dem emellan genom åren.

Generös garnering kring brutaliteterna

Så med detta sagt; Spiral följer inte rakt av i franchisens spår. Förnyelsen är liksom trots allt uppenbar, Bousman och manusförfattarna har försökt bredda spektrat. Men själva anden lever förstås kvar ändå, och om sanningen nu ska fram framstår de nyss nämnda stickspåren och nymodigheterna i slutänden trots allt mest som generös garnering kring de sedvanliga fällorna, brutaliteterna och twisten. Garnering som dock oftare än inte träffar rätt, bör tilläggas. Uppdateringen friskar upp, trots allt.

Fast oavsett vilket, så predikar Spiral för de redan frälsta. Om någon av upphovsmännen hoppats på några nya fans med detta verk har man nog en övertro på publikens bredd vad gäller blodsölig skräckunderhållning.

Skriven 2021-06-09