METALITE : A VIRTUAL WORLD (AFM Records) – skamlöst catchy metal med popfeeling förtjänar genombrott

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Förra helgen vann Måneskin Eurovision Song Contest med låten Zitti E Buoni. En sensation, kan tyckas eftersom inget metalband varit i närheten av att vinna tävlingen sedan Lordi tog hem spelet 2006. Men tydligen var italienarna segertippade. Otroligt, får man väl säga med tanke på att combon opererar i något som bäst kan betecknas som hardcore goes hippie. Eller något ditåt. Vi talar således långt ifrån hårdrocks-/metalmainstream här.

Då hade jag varit mer benägen att tro på att Metalite hade haft en sportslig chans att vinna den stora finalen om de nu mot förmodan lyckats ta hem det svenska Mellospektaklet först. För den här orkestern gör verkligen skamlöst catchy musik.

Receptet återkommer mangrant

Det räcker med att spisa förstasingeln Peacekeepers för att inse detta. Tala om uppenbar varudeklaration. Receptet på detta nummer återkommer nämligen i stort sett mangrant i nästan alla andra sånger på detta tredje album. Det hela stavas nämligen som följer; ett högt taktfast tempo, klistriga syntslingor, melodiös vers, stark refräng, ofta, ett gitarrsolo som varierar dieten och vokalissan Erica Ohlssons övertygande röst.

Modell power metal eller eurodance, välj själv

Alla som uppskattar ovannämnda nummer kommer därför att vilja slicka i sig sådant som Cloud Connected, Running och We´re Like the Fire. Eller för den delen Talisman, och titelspåret A Virtual World, om ett cyberspace som fängslar och utgör en oas i en värld som tillfälligt(?) lämnats därhän. Det här är en sak i vilken tempot höjs ytterligare ett snäpp, modell power metal eller eurodance – välj själv. Åtminstone i refrängen.

Powerballad en ”fin bit”

Fast tro det eller ej, i några spår, typ The Vampire Song och avslutande Synchronized sansar sig kvintetten tempomässigt och närmar sig popådran, och det funkar ju också alldeles utmärkt. Max Martin och resten av det gamla Cheirongänget hade varit stolta om de skrivit det här.

På samma sätt tycker jag det är vettigt att bandet vågat göra en sång, som mer än nosar på powerballad-reviret. För Alone sticker onekligen ut bland resten av spåren. Sedan hade jag kanske önskat lite tyngre gitarrer här för att addera lite mer ”power” till balladen, men annars är det här också ”en fin bit”, som dansbandspubliken hade uttryckt saken.

Hoppas och tror på genombrott

Och på tal om det Metalite gör onekligen idel ”fina bitar” oavbrutet. I alla fall om man med det menar metal där man med stolthet flaggar för de tydliga popelementen med stolthet utan att bry sig om fåniga antipatiutbrott om sellout från folk som inte tolererar minsta avsteg från de gängse mallarna.

So far, so good skulle jag själv vilja säga vad gäller Metalites framfart i metalland. Hoppas och tror att stockholmarna ska få det där riktiga genombrottet förr eller senare, och A Virtual World är det senaste argumentet för varför de förtjänar ett sådant.

Paketturné en win win för alla inblandade

Skulle vilja föreslå några supportvändor med landsmännen i Amaranthe för att öka medvetenheten om bandet. Eller varför inte göra en stor paketturné och addera annat likasinnat folk också, typ ex-Nightwish-vokalissan Anette Olzons nya projekt The Dark Element och tyskarna i Beyond the Black och Visions of Atlantis. Det hade säkert hjälpt till ytterligare. Tala om win win för alla inblandade.

Skriven 2021-05-31