Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Aya to majo
Regi: Goro Miyazaki
Originalröster: Kokoro Hirasawa, Shinobu Terajima, Etsushi Toyokawa, Gaku Hamada, Sherina Munaf
Premiär: 2021-05-28
BETYG: 3
Studio Ghibli gör dataanimerat. I mångas öron låter tilltaget säkert som ett helgerån, men för någon likt undertecknad som aldrig direkt fastnat i den japanska studions filmtradition ter sig det hela egentligen ganska logiskt, om än oväntat.
Så när nu studion sent om sider nu stiger in i något som annars rent allmänt är vardagsmat i matinéfilmens förlovade värld har jag svårt att bli upprörd. Till skillnad då från de utländska kollegorna på Rotten Tomatoes, som i hög utsträckning redan gjort tummen ner för Aya och häxan. I skrivande stund ligger den positiva responsen från dessa kritiker på blygsamma 32 procent, vilket säger en del om missnöjet. Å andra sidan är motsvarande procentsnivå från publiken och nosar kring sjuttioprocents-strecket, så uppenbarligen håller inte de som betalar för sina biobiljetter likadant som proffstyckarna. Alls.
Likväl en ganska charmig skapelse
För egen del kan jag gott förstå kritiken. För Aya och häxan ter sig inte alls lika djup och eftertänksam som många andra av Studio Ghiblis filmer. Sedan är det som alltid svårt att få samma organiska känsla med dataanimation som med handgjorda teckningar.
Men ändå, på det hela taget är det här likväl en ganska charmig skapelse, som serverar en såväl rolig som händelserik och spännande historia utan att snöa in på uppskruvad action i parti och minut. En aning allvar i botten bjuds man också på, vilket ger en viss stadga och substans till helheten, men att hävda att detta är i fokus vore en stark överdrift.
Magi och häxkonster präglar livet
I handlingens centrum ser vi den kavata flickan Aya. Hon är barnhemsbarnet sedan bebisstadiet, som till slut i koltåldern motvilligt blir adopterad och hamnar hos det lika färgstarka som märkliga paret Mandragoran och Bella Yaga. Aya förstår omgående att magi och häxkonster präglar livet i det nya hemmet, något hon finner synnerligen intressant. Dessvärre är den hemlighetsfulle Mandragoran mest likgiltig inför henne medan Bella bara vill ha ett par hjälpande händer med det mesta.
– Gör du inte som jag säger, kommer du att bli matad med maskar, får hon veta.
Kul, upplyftande slut överraskar
Ett oantastligt argument för att ställa in sig i ledet förstås. Men Aya har snart en plan för att få som hon vill. Så brukar det vara nämligen. Med benägen hjälp av husets smarta katt ska hon blanda till en brygd, som kan skydda henne mot Bellas eventuella besvärjelser.
Så lika säkert som ett brev på posten kommer uppgörelsen en stund innan eftertexterna. Men den är snart över, inte alls långdragen och uppskruvad som i vissa av de amerikanska animationsrullarna nuförtiden. Istället får man sig till livs ett tämligen sansat, men också kul, upplyftande slut, som överraskar och ställer saker till rätta på ett lite oväntat sätt med en avslutande twist. Utan att helhetens lekfullhet för den sakens skull gås förlorad dessutom.
Skriven 2021-05-27
