Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Viktor Kosakovskiy
Dokumentär med suggan Gunda och hennes kultingar
Premiär: 2021-05-14
Betyg: 4
Från en av Hollywoods mest kända veganer Joaquin Phoenix kommer Gunda, historien om framförallt en suggas vardagliga vedermödor. Fast i ärlighetens namn har Phoenix bara agerat exekutiv producerat. Eldsjälen och regissören bakom projektet är en man vid namn Victor Kosakovskiy, som enligt egen utsago en gång i tiden blev Sovjets första vegan efter att han som fyraåring tvingats genomleva att hans lilla griskompis hamnat på julbordet.
Man skulle kunna säga att Gunda är en hyllning till livet i djurisk form. Långsamma episoder från en bondgård som tycks leva sitt eget liv utan mänsklig inblandning skildras med såväl känsla som ömsinthet och respekt. Och låt oss för all del inte glömma det glasklara svartvita fotot ackompanjerat av perfekt fingertoppskänsligt ljus, som framhäver skönheten i det som skådas på bästa sätt.
Ligger förnöjt och snarkar
Dessutom råder ingen tvekan om att filmens stjärna är den mäktiga suggan Gunda. Hon är först ut i denna film, och när vi initialt möter henne ligger hon förnöjt och snarkar i öppningen till ”sin” ladugård. Det är lugnet före stormen. För sedan vaknar hennes kultingar, och de är ivriga att få dagens första näringsintag från mammas spenar.
Men det finns som antytts här ovan andra djur som också får sin tid i (film)solen. Som hönorna när de går upptäcksfärd i den näraliggande naturen eller korna som hoppar runt och skuttar av glädje i samband med att de släppts ut på grönbete.
Paniken i suggans ögon är tydlig
Fast det är alltså Gunda och hennes kultingar som är filmens stjärnor. Det är dom man får följa från början till slut, och när jag säger slut, så är det verkligen bokstavligt. Åtminstone är så fallet för kultingarna. Plötsligt är de bara borta sedan vi sett ett oformlig metallbjässe störa vår vy. När kolossen väl är borta står Gunda kvar ensam uppenbart orolig och uppstressad. Suggan letar desperat efter sina avkommor, men de är alla borta. Paniken i suggans ögon är tydlig, och vi som tittar vet alla att människans grymma verklighet har trängt sig på.
Pressar knappast ner budskapet i halsen
Att det finns ett budskap inbäddat här krävs det knappast någon större analysförmåga för att inse, men Kosakovskiy pressar knappast ner det i halsen, utan går snarare in för att visa djurens vardag på deras villkor och ur deras synvinkel och tempo utan att försöka plocka fram ett förmänskligande narrativ.
Tålamodsprövande tempofattigt
Med andra ord finns det mycket som talar för Gunda. Man frestas nästan att beteckna den som svinbra. Fast samtidigt ska inte stickas under stol med att filmen är uttalat smal och kan te sig tålamodsprövande i sitt tempofattiga utförande. Det gäller alltså att ställa om och stressa ner för att få ut mesta möjliga av denna unika lilla skapelse.
Skriven 2021-05-11
