Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Burhan Qurbani
Skådespelare: Welket Bungué, Albrecht Schuch, Jella Haase, Annabelle Mandeng, Joachim Krói
Premiär: 2021-05-12
Betyg: 4
Att återanvända stora regissörers verk kan i värsta fall sluta med ett magplask, och om det inte gör det, så en klapp på axeln att visst är resultatet riktigt bra men inte spelar det i samma division som originalet, naturligtvis.
En optimist stal för säkerhets skull Psycho rakt upp och ner scen för scen för att göra om Hitchcocks bravad. Nu handlar det alltså om Rainer Werner Fassbinders klassiska filmatisering av Alfred Döblins roman om Weimarrepublikens dödsryckningar. Den tog 15 timmar att berätta. Burham Qurbanis uppdaterade version nöjer sig med 3 timmar, men det som behöver sägas ryms inom ramarna.
In på scenen kommer en diabolisk psykopat
Francis (Welket Bungue) är en arbetslös flykting som kämpar både mot sin egen dubbelnatur och omgivningens rasistiska tendenser. Bungues karaktär är inte ointressant, men sticker heller inte upp och kopplar grepp på åskådaren. Vi har sett den många gånger tidigare.
Men nu händer det något eller rättare sagt någon. In på scenen kommer den lismande, ålhale och diaboliske psykopaten Reinhold (Albrecht Schuch), till yrket knarkhandlare och sätter tänderna i Francis. Det är en gammal Hollywoodsanning att det är “the bad guys” som har de största möjligheterna att ta ut svängarna i sina roller.
Ondskefulla ögonkast
The good guys är mycket begränsade. Schuch stjäl varje scen han är med i med sina tvära kast mellan sammetslen inställsamhet och ondskefulla ögonkast. För Bungue blir det att acceptera att spela andra fiolen. Miljön (krog, disco, park och lägenhet) blir mest en inramning för dialog och konfrontationer, men det funkar eftersom Schuch ande svävar över vattnet även när han inte fysiskt är i bild.
Jag vill inte säga att Qurbanis toppar Fassbinders men vi pratar om seger på målfoto.
Skriven 2021-05-06
