Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Naissance des pieuvres
Regi: Céline Sciamma
Skådespelare: Pauline Acquart, Louise Blachére, Adéle Haenel, Warren Jacquin, Christel Baras
Premiär: 2021-05-07
Betyg: 3
Senast Céline Sciamma begåvade biograferna med en film var med kostymdramat Porträtt av en kvinna i brand för sisådär ett och ett halvt år sedan, men innan dess har hon mest intresserat sig för så kallade coming of age-historier med kvinnliga förtecken, som Tomboy och Girlhood. Water Lillies hade premiär hemma i Frankrike redan 2007, men får alltså sin väldigt senkomna avdammade Sverigepremiär först nu, och temat känns onekligen igen från det två sistnämnda titlarna.
En fransk Fucking Åmål, antyder distributören Folkets Bio att det handlar om. Nu har jag ju skam att säga det lyckats undvika att se Moodysons film, men att det hela i viss mån handlar om lesbisk tonårskärlek råder det knappast någon tvekan om.
Ber om ovanlig tjänst
I handlingens centrum finner vi femtonåringarna Marie, Florianne och Anne. De två sistnämnda utövar konstsim medan Marie mest hänger i simhallen för att hon tycker det är spännande. Florianne råkar även vara väninna med Marie medan Anne är den ouppnåeliga snyggingen alla killarna suktar efter.
Även Marie dras till Anne, och så småningom utvecklas en vänskap som antyder lite mer än just detta, och till slut ber Anne väninnan om en ovanlig tjänst. Samtidigt är Florianne kär i simklubbens hunk Francois på avstånd. Han har dock bara ögon för Anne, men frågan är om hon egentligen är så intresserad av honom när allt kommer till kritan.
Trovärdig och söt skildring
Ja, ni förstår själva. Det handlar om att pröva sig fram i kärlekens ungdomliga irrvägar, och både finna och bli säker på sin sexualitet. Om möjligt det vill säga. När eftertexterna börjar rulla har nog ingen nått det målet. Däremot har de möjligen fått kyssas och blivit av med oskulden.
På många sätt framstår Water Lillies som en både trovärdig och ganska söt skildring från tonårslivets uppvaknande med allt vad det innebär av nyfikenhet, undringar och ständiga frågeställningar.
Gör jobbet för avsedda publiken
Samtidigt är berättartempot lågt, dialogen tämligen sparsam och skådespeleriet från de unga skådespelarna realistiskt naket utan att särskilt mycket hud visas. Som säkert alla förstår kan Water Lillies på samma gång utan minsta tvekan sorteras in under rubriken arthouserulle, och för den avsedda publiken gör den onekligen sitt jobb. Däremot skulle jag knappast vilja påstå att det här är något som står ut bland konkurrensen eller får (film)himlen att skälva i den utsträckning man önskat.
Skriven 2021-05-05
