JOE & THE ANCHOR – Skånes storsatsande pophopp: “Vi är beredda att gå hur långt som helst för att lyckas”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Mindre hysteri i Filippinerna, ett rosat debutalbum, Festivalgig i Kroatien tillsammans med brittiska indiestorheterna The Kooks, förband åt Mando Diao och skivkontrakt med multijätten Sony Music. Det har gått ganska bra för Malmöbaserade Joe & The Anchor de senaste åren, och lyftet fortsätter med sprillans nya ep:n Blue, som fått idel lovord av kollegorna.

– Ja, det tycker jag verkligen vi fått, bekräftar basisten Robin Zhang. Sedan känns det lite overkligt att släppa nytt i dessa tider när man inte kan ha ett fett releasegig, men trots att vi inte kan spela live kan folk ju ändå konsumera musik.

Fanbas på Filippinerna

Robin säger att responsen från fans och media varit ”fantastiskt fin”, och det visar också att man lyssnat på musiken. Det finns en närhet i det, menar han.

Bland den mest udda som hänt på sistone märks det speciella intresset från Filippinerna. En intervju med en av landets största radiostationer Wish 107,5 har triggat intresset så till den grad att de redan fått en hängiven bas av fans där.

– Det stämmer, säger sångaren Joakim Rosenlund. Och intervjun med radiostationen var en av de roligast upplevelserna vi varit med om hittills. Våra fans där nere, som kallar sig Sailors har gjort så mycket för oss, så vi kan bara bocka och buga. Det är så häftigt.

Kan inte prata om medelålderskris än

Ett ljus i mörkret i dessa Covidtider, betecknar Robin det hela som. Utöver Blue då, som släpper fram vad som bara funnits under ytan tidigare i bandets musik. Texterna avhandlar sådant som kvartetten pratat om på sistone. Vad som skett i deras liv, och det avtryck det senaste året gjort i känslotillståndet.

– Man kan se det som att vi utvecklats allt eftersom vi bearbetat livet, förtydligar trummisen Viktor Edsjö. Det går ju framåt. Fast samtidigt är vi ju inte så gamla än att vi kan prata om en medelålderskris haha.

Växer av att lufta känslor

– Titeln Blue antyder att det finns en vemodig ton i det hela, men det kanske inte var tanken att det skulle tolkas så?

– Jo, absolut. Många gånger är det ju så att även om det är något positivt i att lufta känsor, så är det det negativa som kommer fram, och då får man i sin tur göra något positivt av det. Man tillåts växa av det, och då är vemod en naturlig ton att använda sig av. Joakim har skrivit musik i tio år nu, och det har sällan varit en helt glad låt han fått till. Han har lyft många svåra saker, men med en positiv ton.

Kommer alltid att testa något nytt

– Skulle ni vilja säga att det här är en logisk fortsättning på ert debutalbum Antidote? Nu har jag ju inte hört hela Antidote, men det finns en tydlig R&B-feeling på Blue?

– Ja, men det stämmer, menar Joakim. Vi har pratat om det där, men i och med att vi är så mångfacetterade försökte vi komma fram till ett annat sound. Vi är mer projektbaserade från skiva till skiva, så vi gillar att röra oss mellan olika genrer. Vi kommer nog alltid att testa något nytt.

– Det är ju lite av en utveckling vi gick igenom för ett antal år sedan, infogar Viktor. Vi hade ett indiestuk från början, och sedan kändes pop mer som att det var vi …

– Nu kom jag ju inte med i bandet förrän 2015, tillägger gitarristen Ruben Sonesson, men för att knyta an till det du sade om att du tyckte det vi gjorde tidigare var vanlig pop, så vill jag säga att vi spelade annat innan Antidote också. Om du sett oss innan 2017 hade det påståendet verkat mer logiskt.

Stilbytena inte så dramatiska

Med detta sagt menar Viktor att bandet inte vill distansera sig från något. Däremot är det så att ju längre Joe & The Anchor fortsätter desto tydligare berättar historien vem de är. Sedan upplever bandet själv inte stilbytena som lika dramatiska som en del utomstående kanske gör. För dem är skillnaden mellan Blue och Antidote inte överdrivet stor.

– Samtidigt har vi haft tur hittills. Varje gång vi hittat på något nytt har folk varit väldigt optimistiska.

Lånar coola detaljer

– Jag läste någonstans att band som One Republic, 5 Seconds of Summer, Foster the People och Imagine Dragons finns bland influenserna? Men det framgår inte mycket på de nya låtarna, tycker jag?

– Nej, absolut inte, medger Joakim. Men det är definitivt band vi influerats av. Däremot har vi aldrig varit ett band som kopierat. Men hittar vi roliga saker och detaljer vad gäller gitarrljud och annat coolt, så lånar vi gärna sådant.

Kontrakt med Sony en ”dream come true”

Fast coola influenser i all ära. Det förmodligen största som hänt Joe & The Anchor de senaste åren är skivkontraktet de skrev på med Sony Music 2018. Det var ett viktigt mål som förverkligades då och en ”dream come true”, som Viktor formulerar det. Bandet fick en plattform att stå på och togs på en resa som lärde alla inblandade vem man ville vara som band.

– Och vi fick lära oss om industrin som helhet, menar Ruben. Man fick större inblick vad som försiggår bakom scenen. Det går inte att överdriva hur stort det steget var. Vi har alltid jobbat med delmål, men Sonygrejen var något vi kämpat för länge eftersom det var så stort och avlägset.

Ruben menar att kontraktet hjälpte både honom och kollegorna att hitta självförtroende och visioner, som kan hjälpa bandet till högre höjder. Sedan hänger det kreativa förvisso alltid på artistens egna axlar, men en sådan här sak kan onekligen underlätta, är andemeningen.

Från pojkar till män

Med detta i åtanke går det inte att komma ifrån att Joe & The Anchor kommit en hyfsat stor bit på väg sedan den blygsamma början. Bandet bildades 2013, 2014 eller till och med så sent som 2016 beroende på vem man frågar och vilken musikalisk reinkarnation av det samma som avses.

Joakim och Viktor har känt varandra sedan de båda var åtta, och har hållit ihop allt sedan dess. När sedan det första fröet till Joe & The Anchor såddes var Robin redan en given del av bandet medan Ruben anslöt 2015.

– Nu har vi sett varandra växa från pojkar till tonåringar och män, säger Joakim. Vi har funnits där för varandra, och det är det som gjort att vi har den gemenskap vi har nu.

Replokal som ett östeuropeiskt fängelse

– Men Ruben, du är vad jag förstår den ende i gänget som inte är från Malmö.

– Nej, jag är från Lund. Jag kände faktiskt ingen av de andra från början. Jag kom in i bandet på ett mer klassiskt auditionssätt. Det var sommar då, så det kändes som det var sommarlov, men jag var egentligen arbetslös. Sedan när jag kom och skulle repa i deras lokal såg det ut som i ett östeuropeiskt fängelse. Det var en accelererande period av spelande, och vi var upp till fyra, fem på morgonen och skrev musik.

Kändes som nu eller aldrig

– Kommer ni ihåg ert första gig?

– Det var 2013, svarar Joakim. Det var vårt första gig på Babel i Malmö inför en utvald publik. Vi körde akustiskt, och kunde känna en connection med publiken. Vi kände redan då att det var mer än en engångsgrej.

– Vad är det som gjort att ni orkat fortsätta kämpa på efter det här då?

– Jag tror det handlar om övertygelse, säger Ruben. Vi har ju testat lite olika versioner och bandmedlemmar, och det som gjort att vi fyra kämpat på är att vi har övertygelsen och älskar processen. Sedan kan enskilda medlemmar ha svaga stunder, och det är där Blue kommer in i bilden. Man kan inte vara på topp hela tiden, och jag kan bara tänka mig hur svårt det där är för soloartister. När vi släppte Antidote kändes det som om det var nu eller aldrig, men den känslan tog snabbt slut. Sedan tänkte man ”Vad händer nu”, och det var där Blue kom in i bilden.

Aldrig så nöjda och glada som nu

– Men vad jag förstår arbetar ni fortfarande vid sidan om musiken?

– Ja, det kan man väl säga, medger Viktor. Vi jobbar och studerar vid sidan om. Det där är något man får balansera samtidigt som man gör det man vill med bandet.

Joakim tillägger att han och vännerna i bandet nog aldrig varit så nöjda och glada som de är nu. De arbetar med bra människor, och har möjligheten att göra det de älskar.

– Musiken är vår drivkraft. Det och att spela live och möta fansen.

Tänker inte göra något halvdant

– Hur långt är ni beredda att gå för att lyckas? Kan ni tänka er åka runt i en van i USA för att lyckas om så skulle vara?

– Vi är beredda att gå hur långt som helst. Annars hade vi lagt ner för länge sedan. Vi tänker inte göra något halvdant, så skulle chansen att åka runt i en van dyka upp skulle vi ta den.

Skriven 2021-04-29