MEG ROSOFF – “Ingen orkar vara normal jämt”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

– Jag var väldigt olycklig som tonåring! berättar Meg Rosoff.

Idag är hon framgångsrik och kritikerhyllad författare och hennes böcker är högt älskade av barn och tonåringar över hela världen. Hennes författarskap gör många tonårstider lite mindre olyckliga. För i Meg Rosoffs böcker finns det gott om själsfränder. Och gott om sympatiska djur, framför allt hundar!

Bokälskare och garderobsförfattare

Meg har alltid älskat böcker och att skriva, men trodde att hon var urdålig på det och att hon aldrig skulle kunna skriva något publicerbart. Möjligen ge ut text anonymt i någon bokserie … Numera kan Meg Rosoff till och med titulera sig själv ALMA-pristagare. Astrid Lindgren Memorial Award är barnbokens Nobelpris, störst i både prestige och prispengar. Meg Rosoff har varit så bra, så länge. Och hennes genombrottsroman How I Live Now har filmatiserats med den ljuvliga och kavata irländskan Saoirse Ronan i huvudrollen som Daisy, en huvudperson som på samma gång är väldigt skör och otroligt tuff och stark.

Skjut inte upp dina drömmar till morgondagen

Meg pratar inte så mycket om hur kul det var att få ALMA-priset som hur kul det var att få komma till Sverige och Bokmässan i Göteborg.

– Alla mina vänner som är författare har berättat hur mysigt det är, alla säger att det är den bästa och mysigaste bokmässan, och svenskarna gillar litteratur så mycket, och jag har ALLTID velat bli inbjuden! Det kom äntligen en inbjudan när jag fick ALMA-preiset!

Meg Rosoff är briljant och originell som författare, hennes böcker hyllas, kritikerrosas och vinner priser. Men vägen till författarskapet var varken kort eller rak.

– Jag var ganska gammal när jag började skriva på allvar. Du vet, när man är ung tänker man sig att man kommer att leva i evigheter, mer eller mindre, – i alla fall tills man är 90 år! – och sedan inser man plötsligt att man inte kommer att leva så länge … Den insikten drabbade mig när först en av mina systrar fick svår cancer och sedan också min andra syster fick cancer och det var min yngsta syster som dog … vi lever inte så länge. Och jag höll på att slösa bort mitt liv på saker som jag inte är intresserad av och som tråkar ut mig!

En hästbok (nästan) utan hästar

Jobbet som copywriter var tråkigt, men Meg måste ha insett att hon var bra på att skriva när hon skrev hela dagarna …

– Nej, inte alls. Jag hade inget självförtroende alls som författare, jag bara insåg att jag ville göra något som jag ville göra, jag ville inte fortsätta med att göra det jag inte ville göra!

Meg tänkte att hon kunde skriva böcker i någon serie där författarna är anonyma (det är serien som säljer, inte författarna – ett koncept som är vanligt i den engelskspråkiga världen, speciellt i Amerika) eller så kunde hon skriva en hästbok.

– Jag har alltid gillat djur, jag har alltid gillat hästar, jag har läst tonvis med hästböcker … jag tänkte “jag måste kunna skriva en hästbok!”

För mycket sex i boken

Sagt och gjort: Meg satte igång. Och skrev och skrev och skrev. Till slut fanns det ett manuskript, som hon skickade in till en vänligt sinnad förläggare. Som vänligt påpekade att det där gick ju inte att ge ut!

– Hon sa: det är alldeles för mycket sex i boken! Det ska ju vara en hästbok!

Meg skrattar åt minnet.

– Vad som hade hänt var att jag lät tjejen bli involverad med ridläraren, hon var 15 och han 25, och så insåg jag att det var ju olagligt … och hon blev med barn, och det fick konsekvenser … och plötsligt hade jag skrivit över hundra sidor utan att en enda häst nämndes en enda gång! Man kan ju inte skriva hästböcker utan hästar! Ja, “the characters got away from me” som man brukar säga. Mina litterära personer smet iväg och hade en massa hyss för sig och det blev mest en massa röra av boken!

Bara 14 och har en passionerad affär

Men sedan skrev Meg Rosoff den dystopiska How I Live Now, och den boken blev utgiven och gjorde succé. Och det var inte en hästbok, så ingen klagade över bristen på hästar. Om de nu inte skulle vara jämt fördelade över bokens sidor.

– Men även när det gäller How I Live Now, får jag frågor om varför Daisy blev ihop med den där killen, de är ju bara 14 år och har en väldigt passionerad affär … Saken är den, att det bara blev så. Jag hade inte planerat det! Samma sak hade hänt igen: “the characters got away from me!” Mina karaktärer brukar göra det. Jag har inte så mycket kontroll över dem!

– Det finns mycket djur i How I Live Now och även i många av dina andra böcker….

– Jag vet, jag älskar djur! Jag tror att det är så här: antingen så har du “the animal gene” eller så har du den inte. Har du den genen för att gilla djur, så kommer du aldrig undan det, jag älskar djur, och det är något som jag har gemensamt med andra familjemedlemmar. Jag gillar hundar jättemycket!

Om att höra till en flock med hundar

– Vad är det som är så underbart med hundar?

– Ja, de är din familj, “they bring you to the fold”, så att säga. Mina hundar ser verkligen till att jag håller mig till flocken! Jag bor i London och jag går nästan aldrig ut! Ska jag någonsin till teatern, så lämnar jag hemmet ungefär fem minuter innan och kommer sent till teatern. Efteråt säger alla “ska vi gå ut och äta tillsammans?” och jag bara: “Nej, jag måste hem till hundarna!” för jag vet att de hatar att vara ensamma hemma och de vill inte att jag går ut och roar mig!

– Du sa att älska-djur-genen är ett familjedrag?

– Ja, min mamma älskar verkligen djur också, speciellt hundar. Hon har en stor, fin hund, och när vi åker hem till USA för att hälsa på henne, hon är över 80 nu, ligger hunden på en fin, vit soffa som VI inte får sitta på, för den är för fin, men HUNDEN ligger där utsträckt som i ensamt majestät! Och mamma säger “he knows he is not supposed to do that” och jag säger “well, obviously not …” och så har vi lite olika synpunkter på hunduppfostran. Och mamma säger att hon aldrig har haft en så bra relation med någon som den där hunden och upplevt en sådan kärlek och samhörighet … och jag och mina systrar säger bara “visst, det var ju kul att höra!” berättar Meg och skrattar.

Starka tjejer, vilsna killar

– Du har ofta väldigt starka tjejer i dina böcker …

– Ja, jag vet! Medan killarna är riktiga mesar! (skratt.) Jag vet inte hur det har blivit så. Jag har inte planerat det. Jag har fått det påpekat för mig, och jag har gått igenom mina böcker och så är det: tjejerna är starka, de är riktiga amazoner! Killarna är snälla, försiktiga, försynta, tysta, “a little bit lost”! Hur har det blivit så? Jag vet inte. Men jag har en teori. Själv är jag rätt gå-påig, en amazon typ. Min dotter är verkligen en amazon, mycket tuffare än jag. Men hon är också mycket trevligare än jag, så hon kommer undan med det! Min man är snäll och trevlig, “the gentle type”, höjer aldrig rösten. Min pappa däremot, han var tuff och macho och kunde skrika en hel del. Men jag skriver aldrig om sådana manliga typer, det blir alltid sådana killar som är som min man, som tänker och reflekterar och inte gör väsen av sig i onödan.

– Du skriver oftast om tonåringar, hur var din egen tonårstid?

– Den var hemsk! Jag var väldigt olycklig som tonåring. De där bilderna man har i ungdomsböcker och i media av hur tonårstiden ska vara … Det glada tjejgänget, bästisarna, killarna … Jag hade inga tjejkompisar, igen kille, inget kul, min bästa vän var en hund … Hunden är i alla fall trofast och älskar dig alltid! Det kanske är därför jag gillar hundar så mycket?!
Min dotter däremot, hon är tonåring nu och hon är så lugn och sansad och välbalanserad … och trevlig! Hon är inte alls som jag var!

Det blir bättre “sedan”

Meg Rosoff får ofta frågor från folk som själv har en jobbig tonårstid eller som har barn som går igenom en jobbig tonårstid. När det är bokturnéer och boksigneringar ser man henne alltid, gång på gång, lyssna förstående och nicka och aldrig att hon skyndar på eller schabloniserar eller kommer med dumma råd, typ “det går över” eller “det blir bättre sedan”. För vem orkar alltid vänta till “sedan“?

För Meg blev det bättre “sedan” – om man utläser “sedan” som “efter en eländig tonårstid och ett eländigt copywriterjobb och en refuserad hästbok med för mycket sex i …”

– Jag älskar att turnera och att träffa människor! Och sedan måste jag hem och börja skriva igen, och då brukar jag oftast vara sur ett tag! säger Meg med glimten i ögat.

Drottningen av konstigheter

– Man saknar liksom det där, att träffa folk, och alla säger att de gillar dig och dina böcker, man solar sig i glansen … Det där händer ju inte när du sitter hemma och skriver, ingen talar om för dig dagligen hur duktig du är, så det tar en tid att vänja sig vid omställningen!

Om du inte lyckas få träffa Meg själv och få goda råd under någon av hennes bokturnéer (de ska komma igång igen!), så kan du alltid lägga beslag på någon av hennes böcker. De är alla väldigt unika upplevelser.

– Jag har absolut ingenting emot att kallas för konstig, säger Meg, och berättar att hon utnämnts till “the queen of weird” av engelsk media.
– Jag tar det faktiskt som en komplimang! tillägger hon.

“The queen of weird” har talat. Ingen orkar vara normal jämt!

Skriven 2021-04-17

Fotnot: I Sverige finns de flesta Meg Rosoffs böcker på Gilla Böcker och Lilla Piratförlaget.